Stress och press
-
Jag har börjat tänka på julen redan nu.
Oroar mig för alla krav, mår illa och våndas inför dessa.
- Jag ogillar julmat,
- jag tycker dagen är långtråkig
- jag är en fattig person som känner krav att köpa dyra julklappar
- jag vill inte ha julklappar heller, prylar ger mig ångest.
- Har en lite turbulent relation till familjen (har inga egna barn och ingen relation så det är alltså ursprungsfamiljen som firar jul tillsammans varje år)
Allt känns påtvingat och icke glädjefyllt. Så jäkla tråkigt och helt enkelt tar det mer än det ger. men jag har aldrig förr sagt att jag inte vill fira jul, (även om jag har tänkt tanken i säkert minst fem år nu) Jag har velat in i det sista dagarna innan i ett par år, men tillslut ändå gått med på familjens krav om julklappar och julklappsspel (trots att vi alla är vuxna) och förberedelser med mat osv.
Allt detta är inget för mig. Jag vill bara ta det lugnt, och spara mina pengar till något viktigare än materiella ting.
Så svårt bara att få fram det till familjen, för de kommer ge mig dåligt samvete, och till och med säga att jag är elak som inte vill vara med.
Men liksom, det är väl alla vuxnas rätt att leva sitt liv som de vill? Det känns ibland som att min familj inte tycker det, när jag vill inte vill följa traditioner så blir de sura på mig. Men jag vet inte hur det kommer bli denna gång. Kanske blir de inte sura, vad vet jag.
Överlag tycker jag att det är jobbigt med påtvingade traditioner som många svenskar förväntas följa.
Jag har börjat tänka på julen redan nu. Oroar mig för alla krav, mår illa och våndas inför dessa.
- Jag ogillar julmat,
- jag tycker dagen är långtråkig
- jag är en fattig person som känner krav att köpa dyra julklappar
- jag vill inte ha julklappar heller, prylar ger mig ångest.
- Har en lite turbulent relation till familjen (har inga egna barn och ingen relation så det är alltså ursprungsfamiljen som firar jul tillsammans varje år)
Allt känns påtvingat och icke glädjefyllt. Så jäkla tråkigt och helt enkelt tar det mer än det ger. men jag har aldrig förr sagt att jag inte vill fira jul, (även om jag har tänkt tanken i säkert minst fem år nu) Jag har velat in i det sista dagarna innan i ett par år, men tillslut ändå gått med på familjens krav om julklappar och julklappsspel (trots att vi alla är vuxna) och förberedelser med mat osv. Allt detta är inget för mig. Jag vill bara ta det lugnt, och spara mina pengar till något viktigare än materiella ting. Så svårt bara att få fram det till familjen, för de kommer ge mig dåligt samvete, och till och med säga att jag är elak som inte vill vara med. Men liksom, det är väl alla vuxnas rätt att leva sitt liv som de vill? Det känns ibland som att min familj inte tycker det, när jag vill inte vill följa traditioner så blir de sura på mig. Men jag vet inte hur det kommer bli denna gång. Kanske blir de inte sura, vad vet jag. Överlag tycker jag att det är jobbigt med påtvingade traditioner som många svenskar förväntas följa.
Hej
Varför inte prova ett år med att vara rak mot släkten?”I år känner jag inte för att fira jul”,och se vad som händer?Om din familj inte kan respektera det,så får dom väl bli sura då……Det går säkert över så småningom.Gör vad du själv känner för.Ät en pizza istället för julskinka,eller vad du nu gillar för mat.Läs en bok du velat läsa eller se en film,du velat se.Du är ju inne på helt rätt linje i ditt eget resonemang.Det är faktiskt alla vuxnas rätt,att leva sina liv som de vill.Om traditioner känns som tvång och inte tillför nåt positivt,så har man väl rätt att avstå?Man måste inte umgås med människor bara för att man är släkt,om man inte trivs med dom.Då är det bättre att umgås med människor man trivs med,eller inte umgås alls……
Indigo Vutaqy TrådstartarenHej Varför inte prova ett år med att vara rak mot släkten?”I år känner jag inte för att fira jul”,och se vad som händer?Om din familj inte kan respektera det,så får dom väl bli sura då……Det går säkert över så småningom.Gör vad du själv känner för.Ät en pizza istället för julskinka,eller vad du nu gillar för mat.Läs en bok du velat läsa eller se en film,du velat se.Du är ju inne på helt rätt linje i ditt eget resonemang.Det är faktiskt alla vuxnas rätt,att leva sina liv som de vill.Om traditioner känns som tvång och inte tillför nåt positivt,så har man väl rätt att avstå?Man måste inte umgås med människor bara för att man är släkt,om man inte trivs med dom.Då är det bättre att umgås med människor man trivs med,eller inte umgås alls……
Tack för ditt svar.
Jag övar på att leva mitt liv som jag vill, men det är så svårt när de blir sura på mig när jag inte vill följa deras idéer… Vissa (som min syster) blir ledsen och spelar på känslor. min bror blir arg och säger att jag ‘gått för långt’ när jag säger nej till att umgås med min pappa som är var så elak mot mig i uppväxten att jag inte vill umgås nu i vuxen ålder.
Min syster kan både bli ledsen eller arg när jag säger att jag inte vill umgås. Det är så svårt att känna sig trygg i sig själv och fatta egna beslut när de villkorar kärleken liksom. Jag har blivit slagen och psykiskt illa behandlad under uppväxten och nu blir jag ifrågasatt och förminskad när jag försöker distansera mig från mina föräldrar som jag inte mår bra av att umgås med.
Jag är också av den åsikten att högtider blir vad man gör dem till och att man absolut inte måste göra som ‘man alltid gjort’. Jag trivs inte med alla tvång och vill därför helt enkelt inte vara med.
Plågas också av alla minnen av hur dåligt jag mådde hemma i uppväxten så jag vill inte träffa mina föräldrar av den anledningen heller, eftersom de inte erkänner vad de gjort och inte heller sagt förlåt. Men de anser nog att de inte gjort något fel.
Det är så svårt att distansera sig men jag vill göra det…
Avregistrerad användareJag har ingen att fira jul med i år. Funderar på ngt alternativt julfirande för en gång skull.Men vet inte vad som erbjuds så jag har inte bestämt mig ännu.Har ett “på och av”förhållande med en kille och han har sagt att han vill åka till sina föräldrar i år.Jag har ingen lust att åka dit av flera anledningar, vill inte sova där vilket jag måste om jag ska dit,för jag har inte råd att lägga pengar på något annat boende. Har sovit hos hans föräldrar flera ggr tidigare och det har varit en tråkig upplevelse varje gång.Det andra skälet är att det är långt bort, och jag orkar inte att trängas på överfulla bussar och tåg i julrusning.Biltrafiken är oxå hemsk när man ska så långt. Min partner blir inte ett dugg ledsen om jag inte hänger med, han säger att jag ska göra det jag vill. Men jag har inte så många andra val för julfirande, har nämligen inga vänner eller familj. Jag gillar jylmys och dekorerar och har många ljus hemma till advent.Men det är inte mysigt att vara själv och göra julmat och baka på julafton ensam. När det gäller din situation tycker jag att du ska stå på dig! Se det som en utmaning att visa att du bestämmer i ditt liv. Jag tror du kommer känna dig stärkt efteråt. Sedan kanske det blir ännu lättare att bestämma hur just du vill leva ditt liv även på andra områden,oavsett vad din syster eller resten av familjen säger.
Jag har ingen att fira jul med i år. Funderar på ngt alternativt julfirande för en gång skull.Men vet inte vad som erbjuds så jag har inte bestämt mig ännu.Har ett ”på och av”förhållande med en kille och han har sagt att han vill åka till sina föräldrar i år.Jag har ingen lust att åka dit av flera anledningar, vill inte sova där vilket jag måste om jag ska dit,för jag har inte råd att lägga pengar på något annat boende. Har sovit hos hans föräldrar flera ggr tidigare och det har varit en tråkig upplevelse varje gång.Det andra skälet är att det är långt bort, och jag orkar inte att trängas på överfulla bussar och tåg i julrusning.Biltrafiken är oxå hemsk när man ska så långt. Min partner blir inte ett dugg ledsen om jag inte hänger med, han säger att jag ska göra det jag vill. Men jag har inte så många andra val för julfirande, har nämligen inga vänner eller familj. Jag gillar jylmys och dekorerar och har många ljus hemma till advent.Men det är inte mysigt att vara själv och göra julmat och baka på julafton ensam. När det gäller din situation tycker jag att du ska stå på dig! Se det som en utmaning att visa att du bestämmer i ditt liv. Jag tror du kommer känna dig stärkt efteråt. Sedan kanske det blir ännu lättare att bestämma hur just du vill leva ditt liv även på andra områden,oavsett vad din syster eller resten av familjen säger.
Jag har ingen att fira jul med i år. Funderar på ngt alternativt julfirande för en gång skull.Men vet inte vad som erbjuds så jag har inte bestämt mig ännu.Har ett ”på och av”förhållande med en kille och han har sagt att han vill åka till sina föräldrar i år.Jag har ingen lust att åka dit av flera anledningar, vill inte sova där vilket jag måste om jag ska dit,för jag har inte råd att lägga pengar på något annat boende. Har sovit hos hans föräldrar flera ggr tidigare och det har varit en tråkig upplevelse varje gång.Det andra skälet är att det är långt bort, och jag orkar inte att trängas på överfulla bussar och tåg i julrusning.Biltrafiken är oxå hemsk när man ska så långt. Min partner blir inte ett dugg ledsen om jag inte hänger med, han säger att jag ska göra det jag vill. Men jag har inte så många andra val för julfirande, har nämligen inga vänner eller familj. Jag gillar jylmys och dekorerar och har många ljus hemma till advent.Men det är inte mysigt att vara själv och göra julmat och baka på julafton ensam. När det gäller din situation tycker jag att du ska stå på dig! Se det som en utmaning att visa att du bestämmer i ditt liv. Jag tror du kommer känna dig stärkt efteråt. Sedan kanske det blir ännu lättare att bestämma hur just du vill leva ditt liv även på andra områden,oavsett vad din syster eller resten av familjen säger.
Jag har ingen att fira jul med i år. Funderar på ngt alternativt julfirande för en gång skull.Men vet inte vad som erbjuds så jag har inte bestämt mig ännu.Har ett ”på och av”förhållande med en kille och han har sagt att han vill åka till sina föräldrar i år.Jag har ingen lust att åka dit av flera anledningar, vill inte sova där vilket jag måste om jag ska dit,för jag har inte råd att lägga pengar på något annat boende. Har sovit hos hans föräldrar flera ggr tidigare och det har varit en tråkig upplevelse varje gång.Det andra skälet är att det är långt bort, och jag orkar inte att trängas på överfulla bussar och tåg i julrusning.Biltrafiken är oxå hemsk när man ska så långt. Min partner blir inte ett dugg ledsen om jag inte hänger med, han säger att jag ska göra det jag vill. Men jag har inte så många andra val för julfirande, har nämligen inga vänner eller familj. Jag gillar jylmys och dekorerar och har många ljus hemma till advent.Men det är inte mysigt att vara själv och göra julmat och baka på julafton ensam. När det gäller din situation tycker jag att du ska stå på dig! Se det som en utmaning att visa att du bestämmer i ditt liv. Jag tror du kommer känna dig stärkt efteråt. Sedan kanske det blir ännu lättare att bestämma hur just du vill leva ditt liv även på andra områden,oavsett vad din syster eller resten av familjen säger.
Hej
Det är lite sorgligt ,när man överallt läser om hur ensamma folk känner sej just vid alla högtider.Kanske blir det mer påtagligt just då.I vardagen kanske man inte tänker så mycket på det.Samtidigt har jag lite svårt att riktigt förstå det.Jag har ju firat jul själv i många år och det har aldrig stört mej.Det kan ju bero på att jag valt det själv.Jag har ju släkt jag kan umgås med om jag vill,men jag tycker bara det är skönt att vara lite utanför “julcirkusen”.Bara koppla av,äta lite god mat och slippa all stress.Det är ju så mycket man “ska” numera,särskilt vid högtider.Jag tycker man mer ska fokusera på vad man “vill” istället och försöka strunta i alla normer och hitta ett sätt att leva sitt liv,som man själv trivs med.Vi har ju bara ett liv,ska vi då låta andra bestämma hur vi ska leva det?
Avregistrerad användareSjälvklart ska du göra det du vill! Jag har själv alltid firat jul hur jag vill.Har ingen press att göra något med min familj.Dom har inte brytt sig vad jag gör.Så på det sättet har jag alltid haft mycket frihet. Jag stressar inte på jular, förstår inte alls grejen med det. Har det bara så mysigt det går och äter god mat..Mitt problem har snarare varit att jag önskat att min familj brydde sig mer, varit mer intresserade vem jag är,mer förstående och mer hjälpsamma utan att kritisera mig hela tiden. Men dom hade inte kontrollbehov iaf,så som dina föräldrar verkar ha över dig. Låter jättejobbigt att du inte får göra vad du vill. Jag skulle bli extremt provocerad om jag var du..jag skulle verkligen göra exakt det jag vill sen får dom väl säga vad dom vill. Dom kan ju inte göra då mycket ändå. Du kan bara sluta höra av dig. Har ett syskon som slutade höra av sig till mina föräldrar.
Indigo Vutaqy TrådstartarenJag har ingen att fira jul med i år. Funderar på ngt alternativt julfirande för en gång skull.Men vet inte vad som erbjuds så jag har inte bestämt mig ännu.Har ett ”på och av”förhållande med en kille och han har sagt att han vill åka till sina föräldrar i år.Jag har ingen lust att åka dit av flera anledningar, vill inte sova där vilket jag måste om jag ska dit,för jag har inte råd att lägga pengar på något annat boende. Har sovit hos hans föräldrar flera ggr tidigare och det har varit en tråkig upplevelse varje gång.Det andra skälet är att det är långt bort, och jag orkar inte att trängas på överfulla bussar och tåg i julrusning.Biltrafiken är oxå hemsk när man ska så långt. Min partner blir inte ett dugg ledsen om jag inte hänger med, han säger att jag ska göra det jag vill. Men jag har inte så många andra val för julfirande, har nämligen inga vänner eller familj. Jag gillar jylmys och dekorerar och har många ljus hemma till advent.Men det är inte mysigt att vara själv och göra julmat och baka på julafton ensam. När det gäller din situation tycker jag att du ska stå på dig! Se det som en utmaning att visa att du bestämmer i ditt liv. Jag tror du kommer känna dig stärkt efteråt. Sedan kanske det blir ännu lättare att bestämma hur just du vill leva ditt liv även på andra områden,oavsett vad din syster eller resten av familjen säger.
Nej jag förstår att det inte skulle vara kul att vara själv heller när man inte vill det.
Jag försöker hela tiden stå på mig, men varje gång jag träffar dem så mår jag dåligt igen av krav. Jag känner mig ifrågasatt när jag inte vill det de vill.. Kanske får det bli så, att de får bli sura men jag ändå gör det jag vill. Men det är så svårt att bara ‘ruska sig av’ andras åsikter. De liksom tynger mig med allt… ugh… jag vet varken ut eller in längre vad gäller allt i livet. vill liksom bara pausa från allt som har med förväntningar och krav och press.
Du måste vara inloggad för att svara på denna tråd.