Hem > Forum > God jul? > Ensam på julafton

Ensam på julafton

Visar 3 inlägg - 13 till 15 (av 15 totalt)
14
  • Trådstartaren

    Jag har svårt att tro att jag kommer hitta kärleken igen, att bjuda in en ny människa i mitt liv känns väldigt långt borta. Jag är inte ung längre och då är det svårt att hitta en kille som inte redan är dumpad av sin exfru eller har barn, och jag orkar inte ha en relation med nya bonusbarn igen, det kommer jag inte orka.Att hitta en fin omtänksam man som arbetat med sitt bagage och vill utvecklas till en bättre människa samtidigt som han är ensam och fri från band med barn och ex känns inte realistiskt.Killar som vill utvecklas och är kännande individer är sällan ensamma. Dom skaffar lätt en tjej som är mkt yngre än dom själva…Många av dom vill dessutom ha barn, fastän dom är 50+ Mina krav har stärkt betydligt efter alla dåliga relationer jag har i bagaget. Nu är min energinivå i botten, så jag kommer inte acceptera någon som kommer med sitt bråte in i mitt liv igen. Jag är för gammal för det.Jag själv lever fritt utan bindningar till någon och utan något som ”kommer på köpet”, jag har inte ens husdjur, föräldrar, barn(har ett barn som är över 30 år som jag inte träffar,bor utomlands) eller vänner. men det finns ingen motsvarande man för mig, män som lever som mig  är ofta inbitna ungkarlar dom klarar inte relationer och många har alkohol, drog- och spelmissbruk, ohälsa skapad av dåliga levnadsvanor osv. Eller så kan dom inte knyta an även om dom säger att dom vill ha en relation, vid minsta motstånd orkar dom inte och drar…Jag har jobbat mkt med mig själv och har lång erfarenhet av förhållanden, så för mig är det viktigt att partnern är reflekterande och kan förändras. Min fd kille ville heller inte gå i terapi.Varje gång jag och exet pratat med varandra glömmer han det vi kom överens om. Själv tar jag in allt han säger och har gått med på saker han velat göra i relationen för att få den att fungera. Men det hjälper inte att jag gör det ensam. Kan du tänka dig en ny man i ditt liv?

    Är det någon annan här som inte har familj och vänner? Som inte har någon nära att fira jul med? Jag känner ingen annan som kommer vara ensam då, inte ens folk som har svårt socialt, sjuka osv som jag träffar på en verksamhet varje vecka.Flera av dom har sämre förutsättningar än mig tex missbruk, fd missbruk eller svårare diagnoser.Men dom har ändå en familj att vara med. Därför känns det så konstigt att jag aldrig lyckas bygga upp varaktiga relationer, vänner osv. när jag anses vara för frisk för att få sjukintyg,ses som normal av dom flesta (som sagt något om mig)Jag har oturen att ha flera syskon som inte varit snälla mot mig (och fortfarande tror dom kan bete sig illa) så dom vill jag inte tränga mig på plus att dom bor långt bort . Föräldrarna har gått bort. Vad gör man? Är det bara kyrkans julfiranden/volontärarbete med julbord som återstår? Någon mer som har det så här?

    Hej!

    Jag känner igen mig mycket i det du skriver och kommer att vara ensam i jul då jag inte har varken någon familj, övrig släkt eller några vänner. Känner heller inte att jag vill söka upp någon kyrka, stadsmission eller något annat alternativ för ensamma människor då det känns lite deppigt. Förstå mig rätt, jag tycker att det är jättebra att det finns sådana alternativ också men det blir ändå inte samma sak som att fira med en familj eller människor som man känner och känner sig ”hemma” med. Jag vet inte riktigt vad jag ska tycka ännu om mitt kommande ensamma julfirande, känner mig mest tom och oengagerad inför hela grejen och hoppas bara att jul (och nyår) går snabbt förbi så att vardagen kan börja igen. Jag kommer eventuellt att köpa hem lite god mat, köpa någon liten julklapp till mig själv och titta på något program eller film på tv och sen bara gå och lägga mig och känna mig lättad av vetskapen att det är ett helt år till nästa gång. Frågan är vilket som är mest deprimerande, att faktiskt försöka göra något trevligt av julen trots att man är ensam eller att bara strunta helt i julen och låtsas som att det regnar.

     

    Trådstartaren

    Tack för ditt inlägg! Jag har tänkt precis som du. Att det är deprimerande med att gå till ett ställe som kyrkan,stadsmissionen mfl när alla sitter i sina mysiga julpyntade hem med anhöriga.Det känns som man är en sämre människa som inte är älskad.Varför liksom? Jag tycker det var bra det du skrev om att det säkert är roligare att köpa hem något gott till sig själv än att låtsas som ingenting. Jag gillar julen så jag tycker det är tråkigt att bara vänta ut den! Själv tycker jag det är jättetråkigt att se på tv själv. Jag vill ha sällskap då. Ibland ser jag någon dokumentär eller liknande ensam, det funkar, men filmer och serier vill jag dela med någon. Jag har redan pyntat med juldukar och adventsstakar. Jag gillar att ha det varmt och ombonat, äta god mat, är bra på att göra mat från grunden, inläggningar, baka  osv,  mat är mitt största intresse.Det är så sorgligt att jag inte kan njuta av det tillsammans med någon.

Visar 3 inlägg - 13 till 15 (av 15 totalt)
14

Du måste vara inloggad för att svara på denna tråd.