Trots allt behöver jag inte leva

Jag ligger här, med min bebis varma fot i min hand. Nyss hemkommen från en kväll hos min syster, med vänner. Och ändå känner jag att jag vill försvinna. Försöker gråta tyst, försöker stå ut. Jag tror att dom har det bättre utan mig, för jag har tappat greppet helt.

Hej

Jag har aldrig tidigare skrivit här men dina ord grep tag i mig. Skulle så gärna vilja sätta mig bredvid dig och bara finnas i samma rum. Om du vill hålla om. Ge dig lugn att vara ledsen och gråta på riktigt när dagarna känns så. Jag hoppas innerligt att du idag har vaknat med lite bättre känsla.

Kanske att du idag har orken att höra av dig till någon, kanske till minds chatt eller telefon. Kanske till din syster. En vän. Du behöver inte vara ensam med allt, värme finns hos och omkring oss. Vi behöver ibland bara berätta att det är just det vi behöver.

Jag vet inte om det är till hjälp eller om det provocerar. Jag försöker ibland tänka att jag vill ge min omgivning en chans eller möjlighet att hjälpa mig och att finnas där när jag behöver det som mest men kanske inte alltid har gjort mig förtjänt av det, genom att berätta när jag mår dåligt.

Vi är många som finns här, för dig. Ge oss gärna chansen.

Vill ge dig all värme och kärlek.

[Indigo Lyluhy]

Du är stark. Jag undrar kan du inte prata med dem hur du verkligen mår? Försök för jag tror dom bryr sig om dig. Om du inte vill prata med dem så är det bra att försöka få ut dina tankar dina känslor på något sätt för det är inte bra att du håller allt inom dig. Skriv här eller hitta någon öppen chatt där du kan skriva med någon. Eller bara skriv ut det för dig själv. Ta hand om dig själv extra mycket, gör saker som du tycker om att göra. Hitta en sysselsättning, hitta något intressant att kolla på. Ta en varm skön dusch. Någon mysig kopp med te/varm choklad. Eller något annat gott. Jag hoppas det kommer kännas bättre för dig. Försök att hitta ditt egna grepp igen!