Det här går inte, jag vet, det kan inte sluta så bra. Jag vill vara den som pallar och kan klara alla motgångar, men , fyfan , det kan jag inte. Min familj tycker att jag bara måste härda ut. Så jag försöker. Men gör inget bra jobb! Halva livet har jag ‘härdat ut’ Sen ser man folk som i princip har tyckt det varit traumatiskt med föräldrars skilsmässa! ? Skojar dom? Dödsfall, våldtäkt, psykisk terror , jag har klarat det, jag har överlevt, men jag är trasig som en figur som gått i tusen bitar,det går inte att limma en gång till, ändå borde jag bara bita ihop och ta nya tag… Vet inte om jag kan en gång till
24 juni 2024 kl. 13:21
Nej , jag kan inte klara det själv
-
-
Vet exakt vad du menar med trasig och i tusen bitar, eller förstörd. Som att det finns delar inom än som inte går att laga längre.
Man ska inte behöva “härda ut” utan få att stöd och metoder för att handskas. Det som säger “bit ihop” eller likande har aldrig gått igenom något tufft eller känns som det kämpar för luft i en storm där vågerna är meter höga.
Om du inte har kontakt med psykolog, terapeut eller kurator ta det. Så fort du kan flytta hemifrån och kom undan från dem människorna. (min mentala hälsa fick upp enormt bara på att komma bort från familjen) Hitta ett jobb om du är i ålder, något som gör att du träffar riktiga vuxna människor. Skola är ett fett nej om man mår dåligt.
-
Hej!
Livet är ju inte bara en fråga om att överleva. Man skall ju leva också. Ibland skall man rent av kunna njuta av livet. Har du varit med om mycket svårigheter kan du behöva bygga upp eller stärka dig själv. Det finns många olika sätt att göra det på. Vissa går i terapi, andra utövar Yoga eller meditation. Ytterligare andra ägnar sig åt nått konstnärligt eller kreativt. Försök hitta något som passar dig.
Kram -
Tack båda, jag ska försöka, försöker se the big picture.inte bara jag i min vrå, men Svårt! Fy bubblan va svårt! Jag tror inte att folk vill jag ska dö,absolut inte! Men man tror att jag kommer att dö av min egen hand ,ingen blir förvånad ,en och annan kan sörja ,säga Oj ,men vad kunde man göra? Jag borde signalera PANIK antar jag, men seń då? Sätta mej på psykakut som redan har att göra? Säga till vårdcentral att jag inte kan mer? Dom bryr sej inte. Så många gånger jag har gått till vårdcentralen och gråtit,dom tror att det är mitt normaltillstånd att gråta så ingen reaktion. Jag vet inte .vet inte hur jag ska tänka för att fortsätta
Du måste logga in för att kunna skapa nya trådar.