Mår så dåligt och skiter i andra!

[Purple Qequmi]

Läser hela tiden: “ingen bryr sig, jag är en idiot, ingen skulle sakna mig…” osv. Det är faktiskt lite provocerande för mig!

Om man Har Folk som skulle sakna en då, om man vet att andra skulle gråta blod, men skiter i det för man inte orkar med all smärta? Om man tycker att man är en bra person som förtjänar att leva, men man klarar inte av all smärta? Om man känner sig så ledsen att man går blödande genom livet och inte ens vet varför..?? Att man har folk som bryr sig men det hjälper inte..! Vad gör man då?!!

[Purple Qequmi]

Och innan något SMARTASS yttrar sig; jodå haft kontakt med psykiatrin och ätit mediciner nästan hela livet!

[Purple Qequmi]

Vet inte varför jag mår såhär, har känt såhär så länge jag kan minnas!

[Green Fafybu]

Jag trappade ut min antidepp efter en svår biverkning och ganska direkt efter det tycker jag att jag blev mer handlingskraftig vilket för mig mestadels blev positivt. Mår dåligt fortfarande men tror jag vet orsak.

[Purple Qequmi]

Green Fafybu skrev:

Jag trappade ut min antidepp efter en svår biverkning och ganska direkt efter det tycker jag att jag blev mer handlingskraftig vilket för mig mestadels blev positivt. Mår dåligt fortfarande men tror jag vet orsak.

Vet inte om det skulle hjälpa mig! Vet inte om NÅGOT skulle hjälpa mig!

[Green Fafybu]

Jag har pratat med många personer i psykiatrin, terapeuter, kuratorer och psykiatriker, och trodde för ett tag sedan att jag var nära ett övre tak för hur mycket tillit jag kunde känna till en person men känner nu när jag fått kontakt med ännu en terapeut att jag misstog mig. Så ge inte upp, det kanske kan vara så att du inte funnit rätt person och sammanhang än där du kan vara i smärtan men ändå trygg. Att jag inte tar antidepp längre gör nog också att terapin går bättre nu.