bara för att skriva av mig. Förlåt om jag tar plats.
Liksom jag trodde att jag hade kontroll över min psykiska ohälsa, men har nu insett att jag har (å haft några år) mer problem som jag förminskar för mig själv. Alltså bland annat overklighetskänslor med känslan av en viss person/skugga som förföljer mig och gjort sedan mellanstadiet, i takt med och i samma perioder som ångesten är starkare. Denna skugga säger inget, vad jag minns har jag aldrig ”hört” den, men ”sett” den där i mellanstadiet men inte nåmer, känner bara dennas närvaro.. vet inte om det kan vara ”psykotiska symtom” endast kopplat till ångesten eller vad de är..
problemet nu är bara det att jag inte ens har motivationen till skolarbetet eller ens inriktningen jag går på gymnasiet..valde denna linje med tankar om en viss profil, men nu tvivlar jag på allt,att jag kommer orka eller ens kunna hålla tempot som behövs för att få behörighet till de jag ville på universitet.
Är tillbaka där jag ser framtiden som ett mörkt hål med massa onda cirklar som går in i varandra. Inget stop. Känns som nåt dåligt kommer hända. Orkar inte. Men orkar inte försöka. Självskadan blir värre med..kan inte sova utan att ss innan.. kroppen börjar ju också känna av den konstanta ångesten, är yr hela tiden, huvudvärk, svimfärdig. Mår illa av mat. Könner int riven mig själv, de är inte mig jag ser i spegeln.
Får en ny sorts ”panikattack” med, där jag blir tystare och känns som jag ska krävas, som om nån trycker ner mig ner i en kudde, luften kommer inte in, eller ut. kan inte ens gråta som jag gjorde konstant förr, starkare svimmningskänslor, men vet inte om det är nån typ av ”panikattack” eller bara kroppen som säger stop..
har börjat öppna mig för elevhälsan osv så är inte helt ”ensam”, bara för att tillägga, hjälpen är inte så långt undan, men jag puttar den ifrån mig, kan inte vara 100% ärlig nu på videosamtal pga distans heller.men ja.får se vart de leder med.
