Ångest, stress, depression osv osv

Jag fick tidigare under våren en uppgift i skolan som handlade om att man skulle beskriva sin syn på -meningen med livet- Fick mig att fundera extremt mycket? vad är meningen med livet egentligen? varför får vissa må bra och vissa så dåligt och var beror allt på i grund och botten?

Jag är en tjej på snart 21 år och har levt med psykiskt ohälsa sedan 13 års ålder och inte fått hjälp förens jag var 19 och då var det nästan försent, blev inlagd efter ett dåligt beslut. De 2 år efter det har jag kämpat varje dag till att försöka må bättre men av psykiatrin har jag bara fått medicin och 3 samtal, så har under 2 år själv med familj och vänner försökt ställa saker rätt. Jag är less på att må dåligt jag är less att varje natt vara så stressad och inte kunna slappna av så man ej kan sova, jag är så less att få panik så fort någon tar i mig eller när någon tittar på mig, jag är less att vara orolig att det syns på utsidan på mig. Innerst inne vet jag om att ingen ser det på mig, jag vet att jag är stark och jag är fruktansvärt stolt över mig själv att jag sitter här idag och att jag ens sitter och skriver här. Jag önskar bara att jag slapp kämpa på så mycket själv jag önskar att det fanns mer hjälp att få, jag önskar att alla får den hjälp de behöver.

Min senaste vecka har bestått av sömnlösa nätter och flera panikattaker per dag. Självmordstankar som börjar komma tillbaka och blir bara starkare varje dag men jag tänker fortsätta kämpa.

Jag känner mig väldigt ensam och undrar om någon vet av någonstans där man typ kan skaffa sig online vän som också har det jobbigt. Jag älskar att lyssna på andra och hjälpa, och det är även dom ända jag kan öppna mig till för att jag vet att dom på något plan förstår hur jag känner.

Jag har suttit på detta inlägg väldigt länge just nu och vet inte om jag skriver rätt eller fel saker eller vad jag egentligen skriver och vad jag ska skriva men jag antar att man måste försöka och en viktig sak är väl att vara ärlig med sig själv åtminstone försöka vara så ärlig man kan.

Hej! För mig är alltid ohälsa kopplat till dålig sömn eller för dålig kost.

Alla dåliga beslut i mitt liv har jag gjort dagar då jag varit trött eller ätit dåligt.

Får alltid ångest och panik när jag ej sover. Värre och värre blir det ju mindre jag sover över långa perioder.

Man kan ju tänka sig att det borde vara lätt att sova, men jag har aldrig kunnat sova normalt. Så det är största utmaningen och det absolut viktigaste i mitt liv, efter det är sysselsättning och planering det viktigaste.

Jag kan chatta om du vill!

 

You dont fight it !!!
You learn to deal with it!

Anonym skrev:

Jag fick tidigare under våren en uppgift i skolan som handlade om att man skulle beskriva sin syn på -meningen med livet- Fick mig att fundera extremt mycket? vad är meningen med livet egentligen? varför får vissa må bra och vissa så dåligt och var beror allt på i grund och botten? Jag är en tjej på snart 21 år och har levt med psykiskt ohälsa sedan 13 års ålder och inte fått hjälp förens jag var 19 och då var det nästan försent, blev inlagd efter ett dåligt beslut. De 2 år efter det har jag kämpat varje dag till att försöka må bättre men av psykiatrin har jag bara fått medicin och 3 samtal, så har under 2 år själv med familj och vänner försökt ställa saker rätt. Jag är less på att må dåligt jag är less att varje natt vara så stressad och inte kunna slappna av så man ej kan sova, jag är så less att få panik så fort någon tar i mig eller när någon tittar på mig, jag är less att vara orolig att det syns på utsidan på mig. Innerst inne vet jag om att ingen ser det på mig, jag vet att jag är stark och jag är fruktansvärt stolt över mig själv att jag sitter här idag och att jag ens sitter och skriver här. Jag önskar bara att jag slapp kämpa på så mycket själv jag önskar att det fanns mer hjälp att få, jag önskar att alla får den hjälp de behöver. Min senaste vecka har bestått av sömnlösa nätter och flera panikattaker per dag. Självmordstankar som börjar komma tillbaka och blir bara starkare varje dag men jag tänker fortsätta kämpa. Jag känner mig väldigt ensam och undrar om någon vet av någonstans där man typ kan skaffa sig online vän som också har det jobbigt. Jag älskar att lyssna på andra och hjälpa, och det är även dom ända jag kan öppna mig till för att jag vet att dom på något plan förstår hur jag känner. Jag har suttit på detta inlägg väldigt länge just nu och vet inte om jag skriver rätt eller fel saker eller vad jag egentligen skriver och vad jag ska skriva men jag antar att man måste försöka och en viktig sak är väl att vara ärlig med sig själv åtminstone försöka vara så ärlig man kan.

 

 

Hej, jag skapade nu ett konto för att kunna svara just dig. Jag tror mig veta på ett ungefär hur du känner. Jag är en kille på 29 år som har tre barn och sambo. Jag har pendlat mellan hopp och förtvivlan i närmare 9-10år. Då är det framför allt mina tankar om att försvinna som jag brottas med och gör nästan varje dag. Ingen hjälp får man heller. Bara mediciner som ändå bara tar bort alla andra känslor också.

Jag försöker varje dag att se det positiva jag har (mina 3 barn) men hopplösheten tar över

Jag har under en tid trott att jag har varit ensam med psykisk ohälsa. Kanske för att man inte pratar högt om det eller skäms. Jag gör det, skäms över att må på det här sättet. Ingen har valt att må på det här sättet, det bara hände och jag kan inte ta mig ur och det känns läskigt och väldigt långt bort. Jag hittade den här sidan och det gjorde mig glad och lite lättnad över att jag inte är ensam med att må dåligt. Jag lyssnar gärna på dig och andra om det skulle vara något. Det är alltid skönt att ha någon som finns där. Jag lever med ångest, panikattacker, social fobi och depression och det är tufft. Jag kan inte riktigt slappna av och jag minns inte hur det känns att vara glad längre.

Anonym skrev:

Jag fick tidigare under våren en uppgift i skolan som handlade om att man skulle beskriva sin syn på -meningen med livet- Fick mig att fundera extremt mycket? vad är meningen med livet egentligen? varför får vissa må bra och vissa så dåligt och var beror allt på i grund och botten? Jag är en tjej på snart 21 år och har levt med psykiskt ohälsa sedan 13 års ålder och inte fått hjälp förens jag var 19 och då var det nästan försent, blev inlagd efter ett dåligt beslut. De 2 år efter det har jag kämpat varje dag till att försöka må bättre men av psykiatrin har jag bara fått medicin och 3 samtal, så har under 2 år själv med familj och vänner försökt ställa saker rätt. Jag är less på att må dåligt jag är less att varje natt vara så stressad och inte kunna slappna av så man ej kan sova, jag är så less att få panik så fort någon tar i mig eller när någon tittar på mig, jag är less att vara orolig att det syns på utsidan på mig. Innerst inne vet jag om att ingen ser det på mig, jag vet att jag är stark och jag är fruktansvärt stolt över mig själv att jag sitter här idag och att jag ens sitter och skriver här. Jag önskar bara att jag slapp kämpa på så mycket själv jag önskar att det fanns mer hjälp att få, jag önskar att alla får den hjälp de behöver. Min senaste vecka har bestått av sömnlösa nätter och flera panikattaker per dag. Självmordstankar som börjar komma tillbaka och blir bara starkare varje dag men jag tänker fortsätta kämpa. Jag känner mig väldigt ensam och undrar om någon vet av någonstans där man typ kan skaffa sig online vän som också har det jobbigt. Jag älskar att lyssna på andra och hjälpa, och det är även dom ända jag kan öppna mig till för att jag vet att dom på något plan förstår hur jag känner. Jag har suttit på detta inlägg väldigt länge just nu och vet inte om jag skriver rätt eller fel saker eller vad jag egentligen skriver och vad jag ska skriva men jag antar att man måste försöka och en viktig sak är väl att vara ärlig med sig själv åtminstone försöka vara så ärlig man kan.

jag känner igen mig så mycket! Jag kan chatta om du vill, har du messenger ? Eller Kik eller något annat?

Anonym skrev:

Jag fick tidigare under våren en uppgift i skolan som handlade om att man skulle beskriva sin syn på -meningen med livet- Fick mig att fundera extremt mycket? vad är meningen med livet egentligen? varför får vissa må bra och vissa så dåligt och var beror allt på i grund och botten? Jag är en tjej på snart 21 år och har levt med psykiskt ohälsa sedan 13 års ålder och inte fått hjälp förens jag var 19 och då var det nästan försent, blev inlagd efter ett dåligt beslut. De 2 år efter det har jag kämpat varje dag till att försöka må bättre men av psykiatrin har jag bara fått medicin och 3 samtal, så har under 2 år själv med familj och vänner försökt ställa saker rätt. Jag är less på att må dåligt jag är less att varje natt vara så stressad och inte kunna slappna av så man ej kan sova, jag är så less att få panik så fort någon tar i mig eller när någon tittar på mig, jag är less att vara orolig att det syns på utsidan på mig. Innerst inne vet jag om att ingen ser det på mig, jag vet att jag är stark och jag är fruktansvärt stolt över mig själv att jag sitter här idag och att jag ens sitter och skriver här. Jag önskar bara att jag slapp kämpa på så mycket själv jag önskar att det fanns mer hjälp att få, jag önskar att alla får den hjälp de behöver. Min senaste vecka har bestått av sömnlösa nätter och flera panikattaker per dag. Självmordstankar som börjar komma tillbaka och blir bara starkare varje dag men jag tänker fortsätta kämpa. Jag känner mig väldigt ensam och undrar om någon vet av någonstans där man typ kan skaffa sig online vän som också har det jobbigt. Jag älskar att lyssna på andra och hjälpa, och det är även dom ända jag kan öppna mig till för att jag vet att dom på något plan förstår hur jag känner. Jag har suttit på detta inlägg väldigt länge just nu och vet inte om jag skriver rätt eller fel saker eller vad jag egentligen skriver och vad jag ska skriva men jag antar att man måste försöka och en viktig sak är väl att vara ärlig med sig själv åtminstone försöka vara så ärlig man kan.

Hej,

Ja, jag håller med dig om att samhället bör erbjuda mer hjälp. Min tanke är att samhället i grunden är felkonstruerat. Vi lever i individsamhälle och det faller ständigt folk under stolarna. Istället bör vi skapa det motsatta – ett kollektiv för att lättare kunna plocka upp de som mår dåligt. Vi gör ju ingen nytta när vi bara mår dåligt och kan prestera hälften eller ännu mindre jämfört med vad vi kunde ha gjort om alla i samhället var med om att inkludera och att stötta upp varandra. Förstår överhuvudtaget inte hur det kan ha blivit såhär känslokallt och skoningslöst. För när man väl ligger ner är det väldigt svårt att ta sig upp och set är ytterst få som vill/kan hjälpa en upp igen. Det tror jag beror på hur samhället är uppbyggt idag och egentligen inte så mycket på människorna i sig. Hade följt en annan modell så hade människor haft större möjligheter att stötta och inkludera varandra.

Ett online forum som är gratis som jag stött på med medmänniskor och “lyssnare” från hela världen heter 7Cups. Samtalsspråket är både på engelska och på det modersmål som du har gemensamt med din lyssnare. Man kan välja lyssnare själv, och söka på specifika ämnen som lyssnarna valt att hjälpa till med samt se deras omdömen och betyg från andra hjälpsökare. Eller så kan man r välja en gruppchatt specifikt för ens bekymmer. Eller bara chatta privat med webbsidans boot, som hjälper dig komma på rätsida med dina tankar och känslor genom att ställa dig frågor. Man kan också gå en egen utvecklingsplan och utveckla sig själv. Dessutom har de riktiga terapeuter om man är beredd att betala.

 

Hoppas att du finner ett forum som passar för dig. Varma kramar