Jag fick tidigare under våren en uppgift i skolan som handlade om att man skulle beskriva sin syn på -meningen med livet- Fick mig att fundera extremt mycket? vad är meningen med livet egentligen? varför får vissa må bra och vissa så dåligt och var beror allt på i grund och botten?
Jag är en tjej på snart 21 år och har levt med psykiskt ohälsa sedan 13 års ålder och inte fått hjälp förens jag var 19 och då var det nästan försent, blev inlagd efter ett dåligt beslut. De 2 år efter det har jag kämpat varje dag till att försöka må bättre men av psykiatrin har jag bara fått medicin och 3 samtal, så har under 2 år själv med familj och vänner försökt ställa saker rätt. Jag är less på att må dåligt jag är less att varje natt vara så stressad och inte kunna slappna av så man ej kan sova, jag är så less att få panik så fort någon tar i mig eller när någon tittar på mig, jag är less att vara orolig att det syns på utsidan på mig. Innerst inne vet jag om att ingen ser det på mig, jag vet att jag är stark och jag är fruktansvärt stolt över mig själv att jag sitter här idag och att jag ens sitter och skriver här. Jag önskar bara att jag slapp kämpa på så mycket själv jag önskar att det fanns mer hjälp att få, jag önskar att alla får den hjälp de behöver.
Min senaste vecka har bestått av sömnlösa nätter och flera panikattaker per dag. Självmordstankar som börjar komma tillbaka och blir bara starkare varje dag men jag tänker fortsätta kämpa.
Jag känner mig väldigt ensam och undrar om någon vet av någonstans där man typ kan skaffa sig online vän som också har det jobbigt. Jag älskar att lyssna på andra och hjälpa, och det är även dom ända jag kan öppna mig till för att jag vet att dom på något plan förstår hur jag känner.
Jag har suttit på detta inlägg väldigt länge just nu och vet inte om jag skriver rätt eller fel saker eller vad jag egentligen skriver och vad jag ska skriva men jag antar att man måste försöka och en viktig sak är väl att vara ärlig med sig själv åtminstone försöka vara så ärlig man kan.