Vill inte ha det såhär

Jag vantrivs på jobbet. Jag är så utanför. Jag har jobbat där i sju år och det blir bara värre och värre. I början umgicks jag med några. Men de har slutat. Jobbet är alldeles för svårt för mig så jag har ångest varje morgon att gå dit. Tänker på det hela tiden.  Privat har jag en vän som bor 30 mil bort. Ändrade inställningarna på Facebook så min födelsedag förra veckan inte syntes. En person grattade mig. Känner mig så ensam! Föräldrar o syskon bor 40-50 mil bort och det är alltid alltid jag som hör av mig till dem. Jag vill bara säga upp mig och flytta.

Hej! Usch, detta låter fruktansvärt jobbigt! Kanske har du svaret mitt framför näsan, som du säger? Byt jobb och flytta? Det är så lätt att fastna i negativa inlåsta banor – och bli deppig och känna sej rädd och hjälplös, och känna sej låst i situationen fast man kanske egentligen inte är det. Svårt att ta stora steg när man känner sej ensam. Jag hoppas du får fler vänner snart, ett sammanhang där du kan vara glad och nöjd och bli uppskattad av människor 🙂 Kanske har du visioner och förväntningar, kanske krav på hur det “borde” vara – som står i vägen för hur bra det faktiskt redan är eller snart kan bli? Ge inte upp! Lyssna på dej själv, följ det som känns gott för dej 🙂

Åh tack för fint svar <3

Svårt att bara bryta upp och flytta. Min man vill bo kvar här. Söker lite andra jobb här i närheten. Men svårt när inget känns kul.

Anonym skrev:

Åh tack för fint svar <3 Svårt att bara bryta upp och flytta. Min man vill bo kvar här. Söker lite andra jobb här i närheten. Men svårt när inget känns kul.

Vad bra av dig att du söker andra jobb, att du söker dig till andra sammanhang som inte bryter ner dig (som ditt nuvarande jobb verkar göra), särskilt när tillvaron känns tröstlös, för då är det extra svårt men kanske extra viktigt. Hejar på dig!