Hem > Forum > Ensamhet > Vill inte bo själv

Vill inte bo själv

Visar 4 inlägg - 13 till 16 (av 16 totalt)
15
  • Trådstartaren

    Hej Teal Cutedi och Red Simyna!

    Vad fint att ni hittat mig även här. Ni verkar båda som väldigt omtänksamma och kloka människor! Ni båda två beskriver saker som stämmer väl in på vår relation. Har aldrig varit tillsammans med någon som har en sån här ”makt” över mig. Han kan vara hur fin och bekräftande som helst ena stunden och säger precis rätt saker för att senare vara rent utsagt kall och frånvarande så fort jag ställer ”krav” på vår relation. Om man nu kan kalla det krav att sova över med sin partner då och då…

    Har pratat med honom många gånger om att det inte kommer funka om det fortsätter så här men då har han börjat gråta och det har ofta slutat med att jag fått trösta honom och ta tillbaka allt jag sagt. Det är ofta när jag själv mår som sämst som jag tänker att det nog är bäst att göra slut för att senare ångra mig när jag mår bra igen. Då har jag lättare att hantera våra svårigheter i relationen.

    Senaste gången vi pratade ut och nästan kom fram till att göra slut bestämde vi oss för att försöka ett tag till. Vi sov över ett par gånger och jag kände att det kanske kommer att vända till det bättre ändå. Men nu verkar det som att det går bakåt igen då han nekade till att sova över sist jag frågade honom. Vågar inte fråga fler gånger nu för vill inte bli sårad.

    Och ja, det är verkligen som du säger Red Simyna, att det är komplicerat. Hade en vän till mig berättat samma sak hade jag sagt åt henne att göra slut då det är det bästa beslutet för att hon ska må bra i slutändan. Men nu väntar jag mest på att jag ska sluta vara kär så det blir lättare att se klart…

    Har för mig att jag läst någonstans att i en relation som går väldigt mycket fram och tillbaka, där man ömsom blir behandlad varmt och ömsom blir behandlad kallt kan just trigga igång extra starka känslor att vilja vara med den personen. Jag kommer inte ihåg varför det skapas en sådan typ av mekanism, men kanske innehåller den här kärleken för honom även sådant som rädslor att bli övergiven, få nedbruten självkänsla och att vilja återskapa en form av stabilitet i tillvaron igen?

    En kille jag var dödskär i höll också på med någon form av känslomässig utpressning att han lyckades bli offret i de mest märkliga situationer. Med lite distans började jag märka att jag innerst inne kanske inte var så kär i honom egentligen utan det var just beteendet från hans sida som fick mig känslomässigt ur balans. Att ju mer han avvisade mig desto starkare blev min längtan efter honom. Känner du igen dig något i det – om du vill säga?

    Trådstartaren

    Jag tror definitivt att det ligger något i det du beskriver. Att hela tiden behöva gå på tå för att man inte vet när man kommer bli avvisad och därmed också blir extra tacksam när det går bra. Jag har kommit på mig flera gånger med att tänka att jag kanske överdriver emellanåt och förklara bort dumma saker han gjort eller sagt genom att bara försöka tänka på det positiva. Tänker många gånger att inget förhållande, eller människa för den delen, är perfekt och som partner kan man omöjligt uppfylla alla ens krav.

    Men i slutändan måste man ställa sig frågan om man mår mer dåligt än bra i en relation (alla sorters). Minns du hur du fick distans till killen som du berättade om? Var det något konkret du gjorde eller var det något du insåg med tiden?

    Hoppas allt är bra med dig!

    Ja precis! Kan ingå i alla relationer att man kan må dåligt av olika anledningar och att det ofta tenderar att ske missuppfattningar eller där någon råkar såra den andra pga. meningsskiljaktigheter mm. Men hur djupt sätter sig den andras beteende kanske också kan vara viktigt att fundera kring – för att kunna ta ett adekvat beslut?

    Han dumpade mig tillslut så det var inte jag i slutändan som klarade av att gå därifrån. Ju mer förnedrad jag blev desto mer efterhängsen kände jag mig. Brutalt och iskallt var det. Med tiden när jag plockat upp skärvorna av mig själv så insåg jag att det handlade aldrig om en förälskelse/djup kärlek i den bemärkelsen, sanningen var att jag egentligen djupt föraktade honom för hans brister och oförmåga till intimitet. När han hörde av sig igen veckor senare var jag tack och lov stark nog att avböja alla typer av kontakt. Detta också eftersom jag lärt mig att jag så lätt kunde bli beroende av honom och jag orkade inte med ett varv till. Det fick räcka.

    Värme

Visar 4 inlägg - 13 till 16 (av 16 totalt)
15

Du måste vara inloggad för att svara på denna tråd.