Vem är jag?

Hej där ute! Här är jag en kille på 30~ år som inte vet vad jag vill göra eller vart jag ska ta vägen längre.. Jag får hjälp med mina “problem” men jag själv kan inte ens bry mig eller förstå varför jag fortsätter.

Vet ärligt inte varför jag skriver här eller hur någon ska kunna hjälpa mig längre, dumpad av min tjej efter väldigt många år tillsammans, jag förstår henne mer än mig själv ärligt.

Det är svårt att förklara för andra hur jag känner, “jag vet inte” är nog min bästa kommentar men andra/ni kanske kan förstå att det inte är det roligaste att prata om hur det är för andra.

Mvh

Vad är det för problem du handskas med? Att säga ‘Jag vet inte’ till saker och ting gör jag med, kanske för att det är lättare att säga det än att hitta ord och förklara hur det egentligen känns.

Anonym skrev:

Vad är det för problem du handskas med? Att säga ‘Jag vet inte’ till saker och ting gör jag med, kanske för att det är lättare att säga det än att hitta ord och förklara hur det egentligen känns.

Vet inte alls hur jag ska förklara ärligt jag kom hit för att jag inte visste vart jag skulle ta vägen och just i detta nu vet jag fortfarande inte varför jag skriver!

Jag har haft en socialfobi som jag handskats med bra detta år men skulle nog säga att min psykiska ohälsa eller hur man ska säga inte är toppen.. Jag ber om ursäkt för mitt dåliga svar men allt känns så dumt!

Mvh

Jag lider av ångest och social fobi med och det är inte lätt. Det är rätt tröttsamt. Ingen har sagt att det ska vara lätt och du behöver inte be om ursäkt, du svarade i alla fall.

Hej! Tror jag förstår vad du menar.

i mina ögon har jag alltid förstått andra, ser allt som ett socialt spel, där rätt ord ska väljas och varje signal uppfattas. Kan se om någon är oärlig, eller rimligtvis vad för känsla dom döljer. Allt är matematiskt.

Tog mig väldigt många år att förstå att jag gjorde just detta, för jag lyssnar bara på min magkänsla, men det är snarare mitt undermedvetna.

när jag började klura ut hur jag förstod andra så kunde jag också börja förstå mig själv. Jag lärde mig allt om hur saker fungerar i huvudet. Det gjorde också att alla mina problem blev matematiska och biologiska. Men nu har dem en lösning.

samhället beter sig fortfarande som för 150 år sedan när mentala problem var magiska.

Allt kan förklaras logiskt och hanteras logiskt. Magi finns inte.

Det är vad som räddar mig i slutändan. Att lära sig hur man fungerar när man inte fungerar är otroligt viktigt.

Läkare har aldrig löst mina problem, precis som hantverkare inte löst mina problem, de jobbar bara med verktyg och efter beställning.

Har heller aldrig gått och pratat med någon, för jag förstår vilka delar av mitt belöningssystem som programmerar mig, kan därför undvika att bli felprogrammerad.

hade min första läkare bara förklarat för mig hur de låg till, så hade jag aldrig behövt lida i vuxen ålder 🙂