Vänner, vad är det?

Hej,

Jag har inga “vänner” kvar.. jag har alltid varit en som ställer upp för andra så gott jag kan. Har alltid gillat att hjälpa till på något sätt om jag kunnat. Jag har alltid tagit mig tiden att prata med mina vänner om någon mått dåligt eller om något tynger dom.

Men så har jag varit inne i en dyster period med mycket självmordstankar och depression vilket har resulterat i att jag mer och mer har fått säga att jag inte kan hjälpa till om någon behövt hjälp med något. Helt enkelt för energin inte funnits till detta. Det har i sin tur resulterat i att dom jag trodde var mina vänner har backat. Nu när jag tänker efter så har det alltid varit jag som har hört av mig för att höra om någon har haft lust att hitta på något. Dom har i det stora hela nästintill bara tagit kontakt med mig om det har varit något, inte för att kolla om jag vill med och ta en fika eller hitta på något annat.

Jag har 2 barn och en sambo som jag älskar och värdesätter otroligt högt. Jag har under en längre period intalat mig att det räcker för att må bra. Jag behöver inga vänner. Men med tiden har jag börjat känna mig mer och mer ensam trots att vi bor 4 personer tillsammans.

Ensamheten har kommit krypandes mer och mer under det senaste året, det känns otroligt svårt att knyta nya kontakter som vuxen. Särskilt när vännerna man trodde att man hade stack så fort mitt mående blev sämre..

Finns det någon därute som har lust att chatta eller maila lite?

 

Jönköping 25+

Hej! Jag har liksom du erfarenhet av ofrivillig ensamhet och vet hur hemskt det kan kännas. Lider med dig när du berättar om din situation. Du förtjänar såklart lika mycket kärlek och omtanke när du har det jobbigt, som dina vänner får av dig. Mitt råd till dig är att sluta höra av dig till människor som inte ger något tillbaka, att helt enkelt lämna över bollen helt till dem, och söka vidare efter nya vänner. Och när du gör det, bara satsa på människor som visar intresse tillbaka. Det kan vara lättare sagt än gjort att sluta höra av sig till gamla kontakter som inte gett så mycket respons eftersom man ändå kan vara mycket fäst vid personerna. Kanske har du också varit för snäll mot dina tidigare “vänner” och gett dem för mycket plats. Erfarenhet av ensamhet kan göra att man inte tror sig ha rätt att ställa krav på vänner, att man ska vara tacksam bara att någon vill träffa en. Men det ska vara 50/50 i en relation, inte på något påtvingat sätt utan helt enkelt för att den andra parten genuint vill ge sin del. Det kan vara svårare att hitta vänner som vuxen men det är inte omöjligt. Ett tips kan vara att fundera på var du kan hitta likasinnade, som dessutom kan vara intresserade av nya vänner. Alltså att utgå ifrån något fritidsintresse som du har. Det verkar också bli allt vanligare med vänsökarsajter, vet tex att det finns en app som heter GoFriendly. Kram.

Ledsen att du hamnat i den här situationen! Vad sorgligt och smärtsamt att kompisarna backade när det väl var ombytta roller. Vad fint att du har hjärtat på rätta stället. Men orättvist att du inte får det i gengäld. Tänker på det där talesättet att man ska vara mot andra som man själv vill bli behandlad.

Det är märkligt det där också att det är först när man själv har behov av andra som det blir så tydligt vilka som är ens “sanna vänner” och vilka som kyligt väljer att ta avstånd.

Känner du dig förvånad över att de gjort så här eller hade du det på känn, om du vill säga?

Har börjat fundera kring om det är en varningsflagga med människor som tar emot enorma mängder av omtanke från andra. Att det liksom är en solklar “tackar och tar emot -personlighet” man har å göra med. Tror därför som Indigo Qugugo på att välja bort de personer som man upptäcker inte ger något tillbaka.

Menar att även om man inte är en djup depression och har självmordstankar så är det ju trevligt om vännerna tar initiativ till just att ses över en fika. Som ställer frågor om ens liv. Behöver inte vara djupa svårigheter som man intresserar sig för. Utan kan ju vara småsaker och uppföljningar i tillvaron. Att visa engagemang!

Har du några tankar om vad som är en fin vän för dig?

Kram

Red Simyna där sa du verkligen något. Att det känns lite varningsflagg med personer som mest hör av sig för att de vill ha en tjänst av något slag, eller bara pratar om sig själva.  Jag funderar på om det kan vara så att om man är en bra lyssnare och omtänksam till naturen, så kan man tråkigt nog också lättare dra till sig såna typer. Finns det någonting som talar för att personen har potential att förbättras så kan man alltid ha ett snack med den om hur man känner. Ge den en chans till så att säga. Yellow Lavivu, din medmänsklighet är ju en värdefull egenskap, och därför ska de människor som du lägger ditt engagemang på förtjäna det. Och precis som Red Simyna säger så visar verkliga vänner intresse för en både när man mår bra och inte.

[Yellow Horaka]

Hej, prova kom till gruppen “Forum för Gemenskap” som finns igen: https://discord.gg/UZpWTCU

[Yellow Horaka]

Anonym skrev:

Hej, Jag har inga ”vänner” kvar.. jag har alltid varit en som ställer upp för andra så gott jag kan. Har alltid gillat att hjälpa till på något sätt om jag kunnat. Jag har alltid tagit mig tiden att prata med mina vänner om någon mått dåligt eller om något tynger dom. Men så har jag varit inne i en dyster period med mycket självmordstankar och depression vilket har resulterat i att jag mer och mer har fått säga att jag inte kan hjälpa till om någon behövt hjälp med något. Helt enkelt för energin inte funnits till detta. Det har i sin tur resulterat i att dom jag trodde var mina vänner har backat. Nu när jag tänker efter så har det alltid varit jag som har hört av mig för att höra om någon har haft lust att hitta på något. Dom har i det stora hela nästintill bara tagit kontakt med mig om det har varit något, inte för att kolla om jag vill med och ta en fika eller hitta på något annat. Jag har 2 barn och en sambo som jag älskar och värdesätter otroligt högt. Jag har under en längre period intalat mig att det räcker för att må bra. Jag behöver inga vänner. Men med tiden har jag börjat känna mig mer och mer ensam trots att vi bor 4 personer tillsammans. Ensamheten har kommit krypandes mer och mer under det senaste året, det känns otroligt svårt att knyta nya kontakter som vuxen. Särskilt när vännerna man trodde att man hade stack så fort mitt mående blev sämre.. Finns det någon därute som har lust att chatta eller maila lite? Jönköping 25+

Kom gärna till gruppen “Forum för Gemenskap”: https://discord.gg/UZpWTCU