Hem > Forum > Ensamhet > Vad gör man när ensamheten tar sönder

Vad gör man när ensamheten tar sönder

Visar 5 inlägg - 1 till 5 (av 5 totalt)
4
  • Trådstartaren

    Vet inte vart jag ska börja. Men jag är hopplöst ensam både psykiskt och fysiskt. Jag är som ett stort svart hål som inte står ut en minut till. Men jag är för rädd för att göra annat.
    Känner ingen trygghet eller ro i kroppen alls. Är ensam med min 17-åriga dotter som även hon kämpar med livet och funderingar.
    Hur ska man orka när ångesten river i det inre dag som natt. När den förgör och förstör. Hur mycket jag än kämpar så misslyckas jag i allt.

    Kanske detta inte handlade om ensamhet. Eller på ett sätt gör det de. Jag har ingen familj eller släkt mer än min dotter. Vänner har jag nästan inte, och de jag har har aldrig tid.

    Min sorg tar sönder mig…

    Hej.

    Läste ditt inlägg. Har varit varit/är där…

    Ensamheten är tuff, den bryta ner även den tuffaste… Ensam är starkt tänkte jag, det är jag och barnen mot världen..

    En mulen dag han verkligheten ikapp mig, och långsamt kraschade jag i min ensamhet.

    Men det låter som en klyscha, det vänder, när gett upp hoppet och minst anar så vänder det..

    Du får gärna höra av dig om du vill.

    Ta hand om er…

     

     

     

    Just nu känner jag mig nog ensammast i världen, ingen som frågar hur jag egentligen mår. Ingen som bryr sig tillräckligt. Jag är fast i en oändlig mörker. Jag vet hur det känns när ens vänner inte har tid, de har aldrig haft tillräcklig tid för mig. En rätt så sorgsen tanke ändå

    Just nu känner jag mig nog ensammast i världen, ingen som frågar hur jag egentligen mår. Ingen som bryr sig tillräckligt. Jag är fast i en oändlig mörker. Jag vet hur det känns när ens vänner inte har tid, de har aldrig haft tillräcklig tid för mig. En rätt så sorgsen tanke ändå

     

    Känner precis likadant faktiskt. Jag befinner mig i en situation där jag behöver uppmärksamhet och stöd mer än vanligt, problemet där är att jag sällan haft så svårt att få respons och stöd av andra som just nu – plötsligt upplever jag det som att jag kanske är en person som inte förtjänar andras uppmärksamhet och har därför ännu större anledning att känna mig ensam nu än tidigare…

    Det som händer är att mitt livräddar-jag hoppar in och intalar mig att ”det spelar ingen roll, de som inte ger respons bör du inte ens söka respons av från första början. Var stark, hitta andra som bryr sig på riktigt istället, ignorera det förflutna och fokusera på förbättring istället”. Det kanske håller en stund tills jag åter igen gräver ner mig i misstankar som förvärrar situationen i onödan. Livräddar-jaget är sällan så långvarigt som det behöver vara.

    När känner du dig som minst ensam om man får fråga? Händer det numera att du inte längre känner dig ensam och isf när händer det?

    Jag tror att de flesta som lider av ensamhet enbart finner sin räddning i att göra precis samma sak som förde dem hit till minds – söka utåt, och sträva framåt. Människan drivs av ett behov att göra framsteg, oavsett hur och med vad, men även ett behov att socialisera och ha folk omkring sig som bryr sig om oss. Båda planen är viktiga att arbeta på, men för detta forum specifikt: hur träffar man någon som innerligt bryr sig om en? För man känner sig ensam av en anledning.

    Så, hur mår du?

     

     

     

    Vet inte vart jag ska börja. Men jag är hopplöst ensam både psykiskt och fysiskt. Jag är som ett stort svart hål som inte står ut en minut till. Men jag är för rädd för att göra annat. Känner ingen trygghet eller ro i kroppen alls. Är ensam med min 17-åriga dotter som även hon kämpar med livet och funderingar. Hur ska man orka när ångesten river i det inre dag som natt. När den förgör och förstör. Hur mycket jag än kämpar så misslyckas jag i allt. Kanske detta inte handlade om ensamhet. Eller på ett sätt gör det de. Jag har ingen familj eller släkt mer än min dotter. Vänner har jag nästan inte, och de jag har har aldrig tid. Min sorg tar sönder mig…

     

    Precis så känner jag också! Livet har varit svår o jag har kämpat länge, o nu känner att jag inte orkar nån mer men kan inte göra nåt! Det ända jag önskar o hoppas på är att livet ska ta slut!

    så vad gör man??

Visar 5 inlägg - 1 till 5 (av 5 totalt)
4

Du måste vara inloggad för att svara på detta ämne.