Vad gör man för fel?

[Indigo Tumesy]

Jag kan känna att jag alltid faller för fel sorts killar, eftersom det slutar alltid med att jag blir lämnad för någon annan eller så har de aldrig varit intresserad. Jag tänkte att kanske jag inte skulle välja killar i min egen ålder utan träffa någon som var äldre. Jag träffade en äldre man som blev min handledare när jag pluggade och vi fungerade bra ihop och jag kände att jag hade valt rätt yrke och att det var tack vare honom. Vi blev vänner på facebook och vi skrev lite till varandra efter att jag var klar med skolan och jag kände att han var ett bra stöd och han hjälpte mig att få mitt första riktiga jobb. Då ska jag punktera att jag inte hade känslor för honom, utan de växte fram med tiden. Hursomhelst så började han skriva på helgerna, på nätterna och jag försökte förstå vad det var han ville. Det började med att han frågande om jag kände en kvinna på Facebook och efter det dröjde det två veckor innan han hörde av sig igen och då var det lite om hur jag mådde och hur jag trivdes på jobbet och det kändes som att han verkligen brydde. Två veckor senare drack jag mig full och började skriva ut min känslor för honom och han sa att han inte var intresserad och vi träffades på hans jobb för jag ville verkligen reparera den skada jag hade gjort och ville att vi kunde börja om. Han var ärlig och sa att jag inte var någon som han var intresserad av och att jag måste förstå att han var smickrad men inte intresserad. Jag förstod och tänkte att det inte var meningen att det skulle bli vi. Jag grät hinkvis men det kändes bättre att få ut all gråt. Men samma helg hörde han av sig och ville prata om sex och om mina fantasier. Jag var full så jag skrev mer än vad jag tänkte mig, det var även då jag insåg att han inte var så enkel att förstå sig. Sedan kom humörsvängarna, han kunde börja med gulliga meddelanden och sedan gå över till om jag ville ta på hans kropp och vad jag skulle göra. När jag inte svarade fick jag veta att jag skulle vara tacksam för att han pratade med mig. Så har det varit nu i flera månader och jag har aldrig känt mig så ensam.

Jag förstår inte varför jag faller för män som är kontrollerande, för han är inte den första som vill veta allt, vem jag är med, om det finns män på mitt jobb osv. Jag förstår ingenting. Är det meningen att jag ska träffa såna här män? Göra så att jag isolerar mig? Att jag inte har någon hobby. Jag jobbar, åker hem och väntar på att han ska höra av sig. Att jag ska vara avundsjuk på andra kvinnor som han säger att han har. Jag har funderat och försökt ta livet av mig, men jag har misslyckats fem gånger för det finns något inom mig som säger att jag inte ska ge upp. Men jag sitter fast i hans grepp och jag tar mig inte ur, hur jag än gör. För hur knäppt det än låter så finns det något som gör att jag älskar honom och det är svårt när jag vet att han inte älskar mig. Vad gör jag för fel? Jag borde hata honom, men jag kan inte.

[Yellow Sikuvi]

Indigo Tumesy skrev:

Jag kan känna att jag alltid faller för fel sorts killar, eftersom det slutar alltid med att jag blir lämnad för någon annan eller så har de aldrig varit intresserad. Jag tänkte att kanske jag inte skulle välja killar i min egen ålder utan träffa någon som var äldre. Jag träffade en äldre man som blev min handledare när jag pluggade och vi fungerade bra ihop och jag kände att jag hade valt rätt yrke och att det var tack vare honom. Vi blev vänner på facebook och vi skrev lite till varandra efter att jag var klar med skolan och jag kände att han var ett bra stöd och han hjälpte mig att få mitt första riktiga jobb. Då ska jag punktera att jag inte hade känslor för honom, utan de växte fram med tiden. Hursomhelst så började han skriva på helgerna, på nätterna och jag försökte förstå vad det var han ville. Det började med att han frågande om jag kände en kvinna på Facebook och efter det dröjde det två veckor innan han hörde av sig igen och då var det lite om hur jag mådde och hur jag trivdes på jobbet och det kändes som att han verkligen brydde. Två veckor senare drack jag mig full och började skriva ut min känslor för honom och han sa att han inte var intresserad och vi träffades på hans jobb för jag ville verkligen reparera den skada jag hade gjort och ville att vi kunde börja om. Han var ärlig och sa att jag inte var någon som han var intresserad av och att jag måste förstå att han var smickrad men inte intresserad. Jag förstod och tänkte att det inte var meningen att det skulle bli vi. Jag grät hinkvis men det kändes bättre att få ut all gråt. Men samma helg hörde han av sig och ville prata om sex och om mina fantasier. Jag var full så jag skrev mer än vad jag tänkte mig, det var även då jag insåg att han inte var så enkel att förstå sig. Sedan kom humörsvängarna, han kunde börja med gulliga meddelanden och sedan gå över till om jag ville ta på hans kropp och vad jag skulle göra. När jag inte svarade fick jag veta att jag skulle vara tacksam för att han pratade med mig. Så har det varit nu i flera månader och jag har aldrig känt mig så ensam. Jag förstår inte varför jag faller för män som är kontrollerande, för han är inte den första som vill veta allt, vem jag är med, om det finns män på mitt jobb osv. Jag förstår ingenting. Är det meningen att jag ska träffa såna här män? Göra så att jag isolerar mig? Att jag inte har någon hobby. Jag jobbar, åker hem och väntar på att han ska höra av sig. Att jag ska vara avundsjuk på andra kvinnor som han säger att han har. Jag har funderat och försökt ta livet av mig, men jag har misslyckats fem gånger för det finns något inom mig som säger att jag inte ska ge upp. Men jag sitter fast i hans grepp och jag tar mig inte ur, hur jag än gör. För hur knäppt det än låter så finns det något som gör att jag älskar honom och det är svårt när jag vet att han inte älskar mig. Vad gör jag för fel? Jag borde hata honom, men jag kan inte.

Jag skulle tro att anledningen till att du inte hatar honom är för att han får dig att tro/känna att allt är ditt fel och som han sa att du ska vara glad att han pratar med dig. Kanske tror du det även på egen hand eftersom du känner att du alltid väljer fel sorts killar.
Du ska inte tolerera att han eller någon annan kontrollerar vilka du umgås eller vad du gör om dagarna. Om du nu ska vara så “glad” att han pratar med dig så varför är han så besatt av att hålla koll på dig liksom. Verkar som att det är han som behöver dig minst lika mycket.
Jag tror du själv vet att han inte är bra för dig och att du förtjänar bättre, ta inte hans skit och ta inte åt dig av det hemska han säger. Gör dig av med honom, vilket jag förstår ändå kommer att vara jobbigt ett tag, och ta sen o gör det du vill, umgås med vem du vill och känn friheten att få bestämma själv.