Hem > Forum > Ensamhet > Vad är ensamhet?

Vad är ensamhet?

Visar 1 inlägg (av 1 totalt)
0
  • För några månader sedan tog jag avstånd från pappa kanske framförallt. Började även sluta engagera mig så vansinnigt i min storasysters familj (barn och en hopplös man, mycket kaos kring det). Råkade även flytta en bit ifrån min lillasyster. Mamma har jag ingen kontakt med sedan i typ vintras. Trött på hela karusellen och behövde ordna mig ett ”eget liv”.

    Det känns ärligt talat som en befrielse att slippa alla de där fyra personerna + syskonbarnen.. Kan njuta av att slippa höra barnskrik. Hålla på och ta hand om andras behov – vuxna som barn.

    Jag har alltså haft fokus på mitt egna liv. Började umgås med lite gamla kompisar igen. Har återigen börjat studera (börjar dock närma mig slutet totalt sett av studielivet) och är kvar på mitt gamla extraknäck.

    Hörde någon säga att fram till man är 40 år så vill de flesta ha betat av sina livsmål. Jag känner nog på inget sätt att jag är där att mina livsmål är avklarade men vad ska man göra åt det, liksom.

    Lunchar med lite folk i skolan fast jag är dödstrött socialt. Pratar ibland i telefon med min sk. bästis. Är ute någon enstaka gång på någon hotellbar med en kompis och dricker lite öl.

    Jag bara känner en sån stark känsla av att jag inte känner någon mening med någonting. Är totalt ointresserad av mina studier. Likaså mitt extraknäck. Kanske vännerna. Och ursprungsfamiljen är ju bara som en enda soppa. Det är inte som att jag blir lyckligare av det här sociala har jag upptäckt. Kommer hem efter en otroligt påfrestande dag – alla är lika tunga mer eller mindre. Stupar bokstavligen i säng. Sover i typ 9 timmar och sedan är det samma visa igen. Det känns inte som ett liv övh. Det känns som ett enda långt meningslöst maraton där det handlar om att förvalta sin energi och inte råka ut för något obehagligt – eftersom det tar så på krafterna.

    Så vad är egentligen meningen med allt? Vad är ensamhet? Jag känner mig inte längre intresserad av andra människor. Orkar inte lära känna någon. Orkar inte dejta. Jag orkar ingenting. Känner mig snarare ensam tror jag i liksom hushållet. Att få krypa upp hos någon. Kolla på en film. Krama någon. Äta middag ihop. Slippa göra precis allting själv. Jag förstår inte hur jag ska orka det här livet längre. Det handlade alltså aldrig om att skaffa sig fler vänner. Eller få ordning på ursprungsfamijen. Det är avslutade kapitel på något sätt.

    Det egentligen behovet är nog att få leva i en vardaglig kärlek. Att ens hem kändes levande. Ha någon person som gör att man tycker livet är meningslöst utan den. Jag känner inte så med någon. Men jag önskar det vore så. Det är inte så att jag måste känna så mycket lycka utan det är mer så att jag önskade att det fanns mer att vara rädd om. Jag träffar så mycket människor men inte hjälper det. Hemma är jag lika ensam, lika ensam faktiskt som alltid. Behöver akut en sambo.

Visar 1 inlägg (av 1 totalt)
0

Du måste vara inloggad för att svara på denna tråd.

Vi har gjort en säkerhetsuppdatering på Mind forum som innebär att logga in-förfarandet har ändrats. Du kommer i samband med att du loggar in få ditt lösenord skickat via e-mail.