Vad är det för fel på mig?

[Indigo Rafuho]

Jag är en kille på 20 år som aldrig har haft en sexuell relation med någon och har aldrig känt mig attraherad av någon. Det känns som jag inte kan bli kär, som att jag aldrig kommer hitta någon. Samtidigt låter det som alla runt om kring mig har hoppat in och ut ur ett flertal relationer och haft sex åtminstone en gång, vilket jag aldrig haft. Är detta normalt eller är det något fel på mig?

jag börjar tänka att det har med min personlighet att göra. Jag är ganska introvert där jag gärna håller mig från sociala sammanhang och trivs hemma. (Tvingar dock mig att göra sociala saker ibland). Tycker att det är jobbig att te.x gå på fester, ringa ett samtal, prata med någon i kassan osv. Samtidigt är jag en vanemänniska som gillar att spendera mina ”helgkvällar” som jag alltid har gjort. Jag visar sällan känslor utåt och har svårt att öppna upp mig samt att släppa loss. Jag vill alltid ha kontroll. Detta gäller allt jag gör. Jag vill alltid ha 100% koll på allt runt om kring mig, på vilka uppgifter som ska lämnas in, planerar det jag ska göra in i minsta detalj och kollar ofta om mina saker samt ägodelar är med mig.

Jag har försökt jobba på min ”stelhet” men har svårt där jag istället känner mig väldigt tråkig. T.ex att jag står helt förstelnad i ett hörn och vågar inte dansa när jag blir inbjuden att gå på en klubb.  Samtidigt tror jag att världen är emot mig. Jag sätter mig t.ex väldigt sällan bredvid någon under föreläsningar eller lunch, för att jag tror att dessa inte vill sitta bredvid mig utan att platsen är för någon viktigare. Samtidigt ser jag ner på mig själv och ställer ständigt frågan, vill mina kompisar verkligen vara med mig och skulle de sakna mig om jag inte fanns. Vill någon verkligen ha nån som mig?Kan jag verkligen känna kärlek?
Vill verkligen komma ur detta och ändra min negativa syn på mig själv. Jag vill känna att jag duger

 

tacksam för svar!

<3 Anknytning.. Rekommenderar podcasten “Happy dating” på Spotify. Det är en psykolog som talar om exakt det du beskriver i vissa avsnitt. Det är såklart inget fel på dig alltså utan det handlar om ett anknytningsmönster du har med dig från uppväxten som gör att du tänker och beter dig såhär distanserat emot andra. Det är en teori iaf.

[Green Gofaki]

20 är inte så gammalt och fler än man tror har det som dig på relationsfronten. När jag läser din text får jag känslan av att du vill ha erfarenhet av en intim relation mer för andras skull (hur de ser på dig) än för din egen skull. Känner man sig inte attraherad av någon så finns det ju ingen anledning att ha sex. Attraktion kan dock växa fram när man lär känna någon och det låter som att du skulle må bra av att peppa dig själv till att få ta samma plats som alla andra i sociala sammanhang, så att du får allmänt mer kontakt med andra. All sporadisk kontakt kan överraska och bli till en fin vänskap eller mer. Försök tänka att du måste ge dig själv en chans för att kunna lyckas. Jag brukar också tänka på att andra är nervösa också med nya personer, och att fokusera på om jag gillar den andra personen utifrån hur den pratar (istället för att fundera på om hen gillar mig).

Jag vet inte om du funderat över asexualItet? Det tror jag ibland att jag är, för jag i princip aldrig känner attraktion eller vill ha sex. Jag tänker att det är okej, precis som det är okej att vilja ha mycket sex, om det skulle vara så att du känner igen dig… Oavsett så duger du precis som du är!

Försök att påminna dig om positiva saker med dig själv när du hamnar i tankemönster om att inte duga. Det kan vara t.ex. att du har fint hår, att du är duktig på en hobby eller att du tar väl hand om din kropp. Det kan också vara att du gör ditt bästa utifrån sina förutsättningar och att du inte ska vara så hård mot dig själv!