Hem > Forum > Ensamhet > Uppgiven, apatisk och tappat kämparglöden

Uppgiven, apatisk och tappat kämparglöden

Visar 10 inlägg - 1 till 10 (av 10 totalt)
9
  • Jag orkar ej mer. Orken är slut. Vill leva. Vill ju bara leva. Menar leva. Andas. Skratta. Vill finnas. Vill bli sedd. Saknar närhet. Värme. Kärlek. Men orken är slut. Bägaren är tömd. Jag är spratteldockan som trådarna hänger på. Finns inget som drar i dem längre. Inget som får mig att sprattla. Brukar beskriva detta ”tillstånd” som ett streck. Ett rakt streck. När inget känns. Och allt känns. Då blir lixom ekvationen ”plus, minus, noll”. Vill ej vara i detta ”tillstånd”. För jag tror fortfarande ändå att det går att komma ut det. Men min ork är slut. Jag är sååå slut. Har kämpat hårt. Såå länge. Men nu är kroppen dränerad. Den visar det. Tydligt. Mentalt då? Jo tömd. Tomt. Själsligt? Tror den är platt. Trampad på. Spottad på. Vriden av smärtor i olika former. Som sagt. Min ork är slut. Och jag vill leva!!! Jag vill ej dö. Jag vill ej försvinna. Men jag orkar ej mer. Sova i tre år vore skönt. Eller drabbas av lite ”minnesförlust” (dock ska ej detta skämtas om). Finns mycket i livet som har värmt min själ. Färg, känslor, tankar, ord, skratt, gråt och listan kan bli längre än så. Men jag är slut. Så slut. Och jag gav mig själv ett löfte. För ca ett år sedan. Eller två. Att: ”Jag får ALDRIG ge upp mig själv!”. Behöver hålla det löftet. Till mig själv. För jag vill ju bara leva. Må bra. Känna någon form av balans. I livets plus som minus. Någon form av harmoni. I livets plus och minus. För Livet Är. Livet är just plus OCH minus.

    Avatar

    Jag vet hur det känns. Känslan av att inte orka mer, fastän man verkligen VILL leva, är hemsk. Jag tycker att det är väldigt fint att du lovat dig själv att aldrig ge upp. Om man ger upp så kan ingenting bli bättre, men om man fortsätter hoppas så finns det åtminstone en chans.

    Trådstartaren

    Jag vet hur det känns. Känslan av att inte orka mer, fastän man verkligen VILL leva, är hemsk. Jag tycker att det är väldigt fint att du lovat dig själv att aldrig ge upp. Om man ger upp så kan ingenting bli bättre, men om man fortsätter hoppas så finns det åtminstone en chans.

     

    Tack för respons! Det sista du skrev är hur bra som helst. När det gäller allt som känns tungt i ens liv. Tänker att då bör man oxå vara stolt över sig själv. När man fortsätter hoppas. Och verkligen se chanserna. Smått som stort. Ta vara på dem.

    Avatar

    Tack för respons! Det sista du skrev är hur bra som helst. När det gäller allt som känns tungt i ens liv. Tänker att då bör man oxå vara stolt över sig själv. När man fortsätter hoppas. Och verkligen se chanserna. Smått som stort. Ta vara på dem.

    Ja, man ska verkligen vara stolt över sig själv när man fortsätter hoppas! För det är inte alltid självklart. Ibland kräver det väldigt mycket energi och mod.

    Trådstartaren

    Ja, man ska verkligen vara stolt över sig själv när man fortsätter hoppas! För det är inte alltid självklart. Ibland kräver det väldigt mycket energi och mod.

    Håller med dig helt!

    Det är intressant med energi. Tänk så mycket energi vi lägger både medvetet och omedvetet på sämre mående. Själsligt, mentalt och fysiskt. Det är många ggr svårt att omvandla den energin till minsta lilla ”bättre sak”. Men minsta lilla positiva sak, känsla och tanke kan göra underverk. Tror man behöver bestämma sig göra en plan. En rimlig och verklighetsförankrad plan. På hur man byter ut energi på negativa saker till positiva istället. Jag har mina sätt som hjälpt mig enormt. Däremot är min ork nu slut. Pga olika fysiska symptom. Dessa kan vara just bara fysiska. Men dem kan likväl bero på själsliga och mentala orsaker. Kanske är det en kombo av allt.

    Mod. Det är intressant. Har ofta fått höra att jag är modig. Vet ej varifrån jag fått detta. Om det är från mig själv. Eller någon kurator, terapeut mm. Det vet jag ej. Jag tänker iaf då här. Det räcker gott att ha modet. Att våga. Att våga något bytt. Gå utanför sin comfort zone. Byta ut något litet man alltid gör till något annat. Och där bör det vara stopp. Alltså tillräckligt. Där har vi just modet. För jag känner att det finns höga kran på facit och resultat. Vilket blir tokigt för mig. För oavsett vad resultat och facit blir, för det vi samlat mod att göra, så har vi ju fortfarande haft modet. Där bör fokus ligga. Att vi vågade! Sedan om facit/resultat vart bra, okej då vet vi det. Punkt. Samma om facit/resultat blev mindre bra. Aha. Då vet vi det. Punkt. Kanske borde vi alla ha en bok om mod. Varje gång vi varit modiga så skriver vi ner det. Bara för att boosta oss

    Jag använder mog ofta av detta med. När/om livet känns svart. Pointless mm. Då ser jag hur många delar mitt liv består av. Tex: måendet mitt, hemmet, arbete, familj, vänner, intressen. Sedan ser jag på vilka av dessa 6 delar som jag mår dåligt i. Då kanske det bara gäller två av dem. Helt plötsligt är ju mao 4 delar okej, alltså då är det positivt, ljuset i mitt liv. Sedan ser jag över vad jag själv kan agera kring när det gäller de 2 delarna jag ser som tunga. Gör upp en plan som jag tar action på. Och sedan kan jag lugnt luta mig tillbaka. För just nu kan jag ej göra mer. Vetskapen att ha inventerat mitt liv. Benar ut. Minskat på det svarta molnen. Agerat på dem jag kan. Ger ett lugn. Gör nig stolt. Och jag tog själv ansvar för det jag kan. För just jag är ju viktig.

    Det blev en lång text ler. Finns så mycket i mig. Som vill ut. Jag hoppas även någon kan bli hjälpt av mina sätt att tackla livet på.

    Avatar

    Håller med dig helt! Det är intressant med energi. Tänk så mycket energi vi lägger både medvetet och omedvetet på sämre mående. Själsligt, mentalt och fysiskt. Det är många ggr svårt att omvandla den energin till minsta lilla ”bättre sak”. Men minsta lilla positiva sak, känsla och tanke kan göra underverk. Tror man behöver bestämma sig göra en plan. En rimlig och verklighetsförankrad plan. På hur man byter ut energi på negativa saker till positiva istället. Jag har mina sätt som hjälpt mig enormt. Däremot är min ork nu slut. Pga olika fysiska symptom. Dessa kan vara just bara fysiska. Men dem kan likväl bero på själsliga och mentala orsaker. Kanske är det en kombo av allt. Mod. Det är intressant. Har ofta fått höra att jag är modig. Vet ej varifrån jag fått detta. Om det är från mig själv. Eller någon kurator, terapeut mm. Det vet jag ej. Jag tänker iaf då här. Det räcker gott att ha modet. Att våga. Att våga något bytt. Gå utanför sin comfort zone. Byta ut något litet man alltid gör till något annat. Och där bör det vara stopp. Alltså tillräckligt. Där har vi just modet. För jag känner att det finns höga kran på facit och resultat. Vilket blir tokigt för mig. För oavsett vad resultat och facit blir, för det vi samlat mod att göra, så har vi ju fortfarande haft modet. Där bör fokus ligga. Att vi vågade! Sedan om facit/resultat vart bra, okej då vet vi det. Punkt. Samma om facit/resultat blev mindre bra. Aha. Då vet vi det. Punkt. Kanske borde vi alla ha en bok om mod. Varje gång vi varit modiga så skriver vi ner det. Bara för att boosta oss Jag använder mog ofta av detta med. När/om livet känns svart. Pointless mm. Då ser jag hur många delar mitt liv består av. Tex: måendet mitt, hemmet, arbete, familj, vänner, intressen. Sedan ser jag på vilka av dessa 6 delar som jag mår dåligt i. Då kanske det bara gäller två av dem. Helt plötsligt är ju mao 4 delar okej, alltså då är det positivt, ljuset i mitt liv. Sedan ser jag över vad jag själv kan agera kring när det gäller de 2 delarna jag ser som tunga. Gör upp en plan som jag tar action på. Och sedan kan jag lugnt luta mig tillbaka. För just nu kan jag ej göra mer. Vetskapen att ha inventerat mitt liv. Benar ut. Minskat på det svarta molnen. Agerat på dem jag kan. Ger ett lugn. Gör nig stolt. Och jag tog själv ansvar för det jag kan. För just jag är ju viktig. Det blev en lång text ler. Finns så mycket i mig. Som vill ut. Jag hoppas även någon kan bli hjälpt av mina sätt att tackla livet på.

    Superbra att du skriver ner det som vill ut! Jag tror definitivt att du hjälper och inspirerar andra genom att dela med dig av dina tankar och strategier. Att ge och få stöd när livet känns tufft är ju precis vad det här forumet handlar om. <3

    Trådstartaren

    Superbra att du skriver ner det som vill ut! Jag tror definitivt att du hjälper och inspirerar andra genom att dela med dig av dina tankar och strategier. Att ge och få stöd när livet känns tufft är ju precis vad det här forumet handlar om. <3

    Tack så mycket! Väldigt nyttigt att ”diskutera” så här med en annan person om dessa ämnen.

    Avatar

    Tack så mycket! Väldigt nyttigt att ”diskutera” så här med en annan person om dessa ämnen.

    Jag håller med! Jag hoppas att det här forumet får leva kvar, så att man kan fortsätta diskutera. Flera tidigare forum har tyvärr lagts ner, då aktiviteten dött ut. Troligen konkurrerades dessa forum ut av stödgrupper på Facebook, men där är man ju inte anonym.

    Trådstartaren

    Hoppas verkligen detta forum blir kvar ja. Känns mycket seriös och trygg. Jag tror många väljer att uttrycka sig om dem har möjlighet att vara anonyma. Och dessutom vet vi alla vad MIND står för.

    Avatar

    Hoppas verkligen detta forum blir kvar ja. Känns mycket seriös och trygg. Jag tror många väljer att uttrycka sig om dem har möjlighet att vara anonyma. Och dessutom vet vi alla vad MIND står för.

    Ja, jag tror att fler vågar uttrycka sina tankar och känslor om de har möjlighet att vara anonyma. Jag tycker också att det är skönt att kunna vara anonym. Jag är ganska öppen med hur jag mår, men allt vill jag inte att mina vänner och bekanta ska veta.

Visar 10 inlägg - 1 till 10 (av 10 totalt)
9

Du måste vara inloggad för att svara på denna tråd.