Vill skriva av mig lite, jag känner mig så olycklig vet inte vad jag ska ta mig till.
Jag är väldigt ung och förlorade min familj i tidig ålder. Idag har jag bara min pojkvän och ingen familj eller nära släkt. Jag känner mig så otroligt ensam och tampas mycket med tanken om min pojkvän inte skulle finnas i mitt liv längre, då ser jag bara en enda utväg. Han är helt fantastisk men ändå känner jag så ensam som att jag saknar mycket i mitt liv.
Jag tampas också med tanken om att det är mig det är fel på att jag har blivit såhär ensam, jag vill alla väl men då många vänner svikit en genom livet har man ingen lust att försöka finna några nya. Jag har gjort det några gånger och oftast pratar de bara om sig själva under hela tiden och när jag kommer hem är jag helt dränerad för att denne har tagit allt min energi och det vill jag inte utsätta mig för igen.
Jag tror att en hobby att brinna för skulle hjälpa mig men har svårt att komma på vad det skulle vara. Något kreativt man kan göra i flera timmar så att man kan uppehålla sig länge. Har ni tips?
Det enda jag kan tänka mig kommer hjälpa min ensamhet i framtiden är barn och bilda egen familj, det ligger inte långt bort, men har svårt att motivera mig att orka och vilja leva just nu i ensamheten. Jag har tidigare ätit antidepressiva men jag mådde dåligt av att mina toppar försvann och slutade därför. Samt att jag gick upp så mycket i vikt, jag väljer hellre att avsluta mitt liv än att gå upp i vikt igen och vill inte ha i mig massor av medicin.
Jag läser mycket om självmord och har förstått att aktiv dödshjälp inte är lagligt i Sverige. Jag har inte mage att svika min pojkvän heller.
