Hem > Forum > Ensamhet > Totalt ensamhet

Totalt ensamhet

Visar 5 inlägg - 1 till 5 (av 5 totalt)
4
  • Jag har flyttat till en ny stad på grund av nytt jobb, kompisar är upptagna hela tiden, familj försöker att ge någon stöd, men det känns så mörkt och ensam på kvällar, även om jag tar en promenad allt jag se lyckliga människor som har det kul, men inte jag… Med arbetskamrater går det inte mer än ”är det bra? Ja, tack.” Vet inte hur gör man i sådana situationer…Har någon av er upplevd något sånt? Hur?

    För mig kan sommaren faktiskt vara jobbigare än vintern. Det finns en enorm press, upplever jag, kring att ha det så bra och harmoniskt. men en tanke som faktiskt hjälper för mig – det låter hemskt, jag vet – men det är känslan av att folk nog inte alla är så himla lyckliga som de vill ge sken av. livet är säkert okej för de flesta, men det finns ju massa människor inomhus och på andra håll som man inte ser. och folk håller uppe en glad fasad. jag tycker inte att det är konstigt eller sorgligt i sig. tvärtom, livet måste få vara halvdant, lite grått. det är därför jag älskar regn och dåligt väder. då kan jag slappna av. (ibland har jag till och med lyssnat på ljudet av regn och åska i hörlurarna för att slappna av. det hjälper oväntat väl.)

    det är skitbra att du tar promenader, tror jag. skillnaden för mig på att vara ute och att sitta hemma är i alla fall stor. kan du ta med dig en bok och slå dig ned någonstans, där det inte är så mycket ruljans på ”happy people” överallt, utan lite lugnare?

    det finns massa sköna människor som känner sig ensamma – målet är att hitta dem! jag har fått flera kompisar i olika Facebook-grupper, så som Heja Livet, Street gäris, Honey and the bees osv. Framför allt heja livet, där finns det en hel sida för folk som söker någon att hänga med på olika håll. den är mest till för tjejer dock, vet inte ditt kön. (men det finns andra jättebra sidor för snubbar också. Och om man är kille kan man bolla livet på Killfrågor och andra initiativ som MÄN har. Kika på deras sidor i så fall!)

    jag har också varit väldigt ensam. idag har jag fler bekanta än jag har tid med, och några nära vänner. knepet var att ta hand om mig själv väl nog att orka framåt. att prova lite olika sätt att träffa folk. det tar tid. men hux flux hittar man någon kul. och sedan har den en kompis… och så fortsätter det.

    Hang in there!

     

     

    Hej, jag är ny här på forumet och just ensamhet är ett stort problem för mig också, har bott på samma ställe i hela mitt liv, men på något vis har jag inga vänner att umgås med…är nog väldigt långt mellan gångerna som jag ens pratat med någon annan än min man.

    Jag kan som inte riktig förstå hur man ska göra för att lära känna nya människor, brukar inte gå ut på krogen, annars kan jagtänka mig att det skulle vara det enklaste alternativet, iallafall här för jag bor.

    Känns som att jag bara svamlar men jag har lite svårt attsätta ord på mina tankar☺

    Trådstartaren

    Jag har precise samma problem – jag fattar inte, hur lär man känna manniskor, jag försöker att vara vänlig mot mina kollegor, med visa av de, det går ganska lätt, med visa jag känner mig jättenervös och vet inte hur ska jag beteea sig. Jag är är från Ryssland och bor i Sverige bara 2 år, så språket är det gör det lite svårt ibland. Och min man är jättespeciellt. Så ibland mår jag dåligt över att jag inte kan vara öppet och socialt som han är. Och nu jag är i Linköping ensam, skriver till honom, han är online, men svarar i en lång tid, kanske pratar med med någon annan, alltså jag fattar inte hur gör man…

    Hej, jag är ny här på forumet och just ensamhet är ett stort problem för mig också, har bott på samma ställe i hela mitt liv, men på något vis har jag inga vänner att umgås med…är nog väldigt långt mellan gångerna som jag ens pratat med någon annan än min man. Jag kan som inte riktig förstå hur man ska göra för att lära känna nya människor, brukar inte gå ut på krogen, annars kan jagtänka mig att det skulle vara det enklaste alternativet, iallafall här för jag bor. Känns som att jag bara svamlar men jag har lite svårt attsätta ord på mina tankar☺

    Trådstartaren

     

    Tack, så himla mycket för dit svar!!! Det gav mig hop. Sitter i sängen och gråter, men jag mår bättre! Det känns lättare i bröstet.

    Jag känner mig eksakt på samma sätt om sommaren, man ”måste” ha det kul, simma, bada, grilla…darför jag är tacksam för regn:) Jag lyssnar på ljudet av regn, åska och eldens knäckande, det gör mig lugn.

    Det händer så att man uppfinner sig i situation som jag…jag jobbar vanliga tider Må-Fr, 8-17, min man och flera kompisar är i en annan stad jobbar i restorangen, mest kvällar och helger, mina vänner i Ryssland sover när jag kommer hem från jobbet, så blir det helt tomt…Men jag ger inte up, man måste aktivera sig, gå någonstans, dans, sport, språk, något där finns folk. Jag lyckades inte att hitta något att dricka kaffe med ännu, men ska inte slutta försöka!

    Tack så mycket, för allt du har skrivit! You’ve made one tiny girl in this world happier<3

    För mig kan sommaren faktiskt vara jobbigare än vintern. Det finns en enorm press, upplever jag, kring att ha det så bra och harmoniskt. men en tanke som faktiskt hjälper för mig – det låter hemskt, jag vet – men det är känslan av att folk nog inte alla är så himla lyckliga som de vill ge sken av. livet är säkert okej för de flesta, men det finns ju massa människor inomhus och på andra håll som man inte ser. och folk håller uppe en glad fasad. jag tycker inte att det är konstigt eller sorgligt i sig. tvärtom, livet måste få vara halvdant, lite grått. det är därför jag älskar regn och dåligt väder. då kan jag slappna av. (ibland har jag till och med lyssnat på ljudet av regn och åska i hörlurarna för att slappna av. det hjälper oväntat väl.) det är skitbra att du tar promenader, tror jag. skillnaden för mig på att vara ute och att sitta hemma är i alla fall stor. kan du ta med dig en bok och slå dig ned någonstans, där det inte är så mycket ruljans på ”happy people” överallt, utan lite lugnare? det finns massa sköna människor som känner sig ensamma – målet är att hitta dem! jag har fått flera kompisar i olika Facebook-grupper, så som Heja Livet, Street gäris, Honey and the bees osv. Framför allt heja livet, där finns det en hel sida för folk som söker någon att hänga med på olika håll. den är mest till för tjejer dock, vet inte ditt kön. (men det finns andra jättebra sidor för snubbar också. Och om man är kille kan man bolla livet på Killfrågor och andra initiativ som MÄN har. Kika på deras sidor i så fall!) jag har också varit väldigt ensam. idag har jag fler bekanta än jag har tid med, och några nära vänner. knepet var att ta hand om mig själv väl nog att orka framåt. att prova lite olika sätt att träffa folk. det tar tid. men hux flux hittar man någon kul. och sedan har den en kompis… och så fortsätter det. Hang in there!

Visar 5 inlägg - 1 till 5 (av 5 totalt)
4

Du måste vara inloggad för att svara på denna tråd.