Jag känner mig så ensam. De flesta jag kommer nära och tycker om försvinner förr eller senare av olika skäl. Att jag avslutar, att kontakten inte blir samma,att personen inte vill umgås så mkt som jag vill osv.
Snart slutar även min tidsbegränsade anställning vilket känns skit, älskar mitt jobb och har haft en jättebra person som närmsta kollega. Väntar bara in förlusten av trygghet, rutiner, kontakten med kollegan, att göra nytta, må okej åtminstone på arbetstid.
Kärleken går inge vidare heller, klaffar aldrig med känslor att de är lika starka från båda håll eller så kommer nåt annat hinder emellan
