Hem > Forum > Ensamhet > Svårt att känna gemenskap

Svårt att känna gemenskap

Visar 9 inlägg - 121 till 129 (av 129 totalt)
128
  • Avatar

    Ja om aktiviteten tas upp igen efter corona krisen kanske vi kan ses igen. Men tror inte det…känns som hon redan träffat andra som hon umgås med och inte kommer fortsätta på aktiviteten. Vet inte om vi skulle funka ihop om vi träffades  det måste man ju pröva först. Men just då kändes det som att det kunde bli en bra vän. Vad synd att du känner likgiltighet för alla dom på utbildningen! Särskilt när ni samarbetar bra.  Men jag förstår vad du menar, jag har haft arbetskamrater som var okej, men som inte alls funkade som kompisar. Jag ville inte lämna ut privata saker för det kändes som dom var så långt bort från mig. Det är ganska lätt att känna om någon kan bli ens kompis. När det flyter lätt i kommunikationen och man förstår varandra väl vet jag att det kanske kan bli något. Men det är sällan det händer.

    Trådstartaren

    Ja om aktiviteten tas upp igen efter corona krisen kanske vi kan ses igen. Men tror inte det…känns som hon redan träffat andra som hon umgås med och inte kommer fortsätta på aktiviteten. Vet inte om vi skulle funka ihop om vi träffades det måste man ju pröva först. Men just då kändes det som att det kunde bli en bra vän. Vad synd att du känner likgiltighet för alla dom på utbildningen! Särskilt när ni samarbetar bra. Men jag förstår vad du menar, jag har haft arbetskamrater som var okej, men som inte alls funkade som kompisar. Jag ville inte lämna ut privata saker för det kändes som dom var så långt bort från mig. Det är ganska lätt att känna om någon kan bli ens kompis. När det flyter lätt i kommunikationen och man förstår varandra väl vet jag att det kanske kan bli något. Men det är sällan det händer.

    Vad tråkigt att det känns som om om inte kommer att fortsätta på aktiviteten. 🙁 Jag tänker dock att det faktum att hon börjat umgås med andra i sig inte behöver innebära att hon inte vill börja umgås med fler. För din skull hoppas jag att hon fortsätter på aktiviteten, eller att era vägar korsas på annat sätt.

    Avatar

    Ja det är tråkigt för det är en av väldigt få ställen där man kan träffa andra som vill prata. Jag har inget  ställe just nu att gå till men skulle verkligen behöva det. Jag tror inte denna aktivitet tas upp igen iaf inte inom det närmsta året. Jag vet inte om den tjejen skulle passa mig men bland dom som var där var det hon jag helst ville lära känna. Men det är förstås inget som säger att jag hade rätt om henne. Det värsta är att känna sig isolerad för att det inte går att nå människor. Jag har alltid haft svårt att etablera vänskap. Jag vill komma igång ganska snabbt och boka in något, för annars blir det inte av och man glömmer varandra. Dom flesta vill ”tänka först” och säger att jag kan höra av mig ”någongång” och det betyder alltid att dom aldrig hör av sig 🙁

    Trådstartaren

    Ja det är tråkigt för det är en av väldigt få ställen där man kan träffa andra som vill prata. Jag har inget ställe just nu att gå till men skulle verkligen behöva det. Jag tror inte denna aktivitet tas upp igen iaf inte inom det närmsta året. Jag vet inte om den tjejen skulle passa mig men bland dom som var där var det hon jag helst ville lära känna. Men det är förstås inget som säger att jag hade rätt om henne. Det värsta är att känna sig isolerad för att det inte går att nå människor. Jag har alltid haft svårt att etablera vänskap. Jag vill komma igång ganska snabbt och boka in något, för annars blir det inte av och man glömmer varandra. Dom flesta vill ”tänka först” och säger att jag kan höra av mig ”någongång” och det betyder alltid att dom aldrig hör av sig 🙁

    Har du provat att träffa vänner på internet? Det finns flera forum där alla är ute efter att hitta nya vänskaper.

    Avatar

    Jag har bara hittat forum som familjeliv, flashback mfl Dating har jag provat men det gillade jag inte alls. Jättesvårt att hitta seriösa kontakter på sånt. Ett tag hade jag facebook men kände mig dålig för att jag inte hade så många vänner. Och inget att visa. Jag har inte fått vänner där, det enda syftet verkar vara att man ska skriva, lajka och visa upp sitt liv online, att träffas irl verkar folk tycka vara läskigt eller iaf ett för stort steg. Det är iaf min erfarenhet. Har du hittat bekantskaper online som leder till irl träffar? Och isåfall hur gjorde du och på vilka sidor vill folk träffa vänner?

    Trådstartaren

    Jag har bara hittat forum som familjeliv, flashback mfl Dating har jag provat men det gillade jag inte alls. Jättesvårt att hitta seriösa kontakter på sånt. Ett tag hade jag facebook men kände mig dålig för att jag inte hade så många vänner. Och inget att visa. Jag har inte fått vänner där, det enda syftet verkar vara att man ska skriva, lajka och visa upp sitt liv online, att träffas irl verkar folk tycka vara läskigt eller iaf ett för stort steg. Det är iaf min erfarenhet. Har du hittat bekantskaper online som leder till irl träffar? Och isåfall hur gjorde du och på vilka sidor vill folk träffa vänner?

    Flashback är enligt mig ett extremt oseriöst och obehagligt forum, så jag förstår att du inte har hittat någon där. Familjeliv kan nog vara bra, men om man inte har familj så tror jag att man kan ha svårt att känna sig hemma där. Det skulle i alla fall jag ha.

    Jag har träffat massor av människor online som sedan har lett till att vi börjat umgås i verkligheten. Det har för det mesta varit snälla och seriösa personer, men som jag skrivit om i den här tråden så har jag väldigt svårt att känna gemenskap och det har lett till att jag brutit med de flesta. Det har dock berott helt och hållet på att jag är kräsen, och inte på att det inte går att hitta IRL-vänner online, för det går absolut.

    Om du är kvinna och har en smartphone så skulle jag vilja tipsa dig om appen GoFrendly som är till för kvinnor som vill träffa nya vänner. Appen fungerar som så att man skapar en profil där man berättar om sig själv och om vad man söker och sedan bläddrar man bland andras profiler och skriver till dem man blir nyfiken på. Har man tur så får man svar. 🙂

    Det finns också många grupper på Facebook som är till för att träffa nya vänner och som fungerar på ungefär samma sätt som GoFrendly. Använd sökfunktionen och sök på exempelvis ”nya vänner stockholm” eller var du nu vill träffa nya vänner någonstans. Det finns också grupper för personer med psykisk ohälsa. Till skillnad från på detta forum är man inte anonym i Facebookgrupperna, vilket gör att det är möjligt att skriva privata meddelanden och börja umgås IRL.

    Avatar

    Oj det är inte min åsikt. Jag kan tänka mig att läsa flashbacktrådar har läst många kloka saker där även om det såklart även finns rötägg, men dom brukar stängas av. Det är väldigt högt i tak, vilket kan störa många, men det avskräcker inte mig, särskilt inte om det är ämnen jag vill veta mer om. Jag läser bara trådar som intresserar mig.Jag håller inte heller med om att familjeliv endast vänder sig till folk med barn. Jag har läst och själv skrivit om allt från problem med relationer och psykisk ohälsa till tips om hur man kan lyckas med kakbak/olika recepttips. Men att hitta nya vänner är inte forumens syfte, utan att ta del av andras upplevelser eller ge/få tips och råd. Go friendly har jag hört talas om så den kan jag absolut prova. Tack. Får se om jag orkar visa mig i facebook igen. Just nu har jag svårt att visa upp mig där alla kan se mig. Jag är oxå kräsen på sätt och vis. Jag vill att man ska ha ett flyt i samtalen och att man kan prata om högt och lågt och skratta tillsammans.  jag upplever att många är väldigt fyrkantiga. Jag gillar människor som tänker brett och reflekterar. jag vill få nya perspektiv och insikter. Annars tröttnar jag snabbt. Förutom det vill jag kunna berätta om psykisk ohälsa och att jag är långtidssjukskriven. Det kräver en del kunskap eller ödmjukhet av dom man pratar med. Det har hänt flera ggr att folk inte förstått varför. Dom har fått för sig att det måste märkas på något särskilt sätt att man är såpass sjuk att man inte kan jobba. Och jag beter mig oftast normalt. Särskilt om man bara träffar mig några timmar i taget. Det är få människor som förstår att oförmåga att jobba inte behöver märkas utåt.  Dom undrar  vad jag gör hela dagarna… Dom verkar känna sig obekväma med mig. Det funkar sällan om det är en så stor diskrepans i livsstil, som det ofta blir när man träffar yrkesarbetande. Det krävs isåf att personen är ganska insiktsfull. Men dom flesta tänker väldigt lika! Jag har sökt mig till föreningar och grupper där man kan finna människor med sjukpension och liknande. Jag känner inte att det är rätt folk där heller. Har aldrig klickat med någon på såna ställen. Det är jätteknepigt för mig. 🙁

    Trådstartaren

    Oj det är inte min åsikt. Jag kan tänka mig att läsa flashbacktrådar har läst många kloka saker där även om det såklart även finns rötägg, men dom brukar stängas av. Det är väldigt högt i tak, vilket kan störa många, men det avskräcker inte mig, särskilt inte om det är ämnen jag vill veta mer om. Jag läser bara trådar som intresserar mig.Jag håller inte heller med om att familjeliv endast vänder sig till folk med barn. Jag har läst och själv skrivit om allt från problem med relationer och psykisk ohälsa till tips om hur man kan lyckas med kakbak/olika recepttips. Men att hitta nya vänner är inte forumens syfte, utan att ta del av andras upplevelser eller ge/få tips och råd. Go friendly har jag hört talas om så den kan jag absolut prova. Tack. Får se om jag orkar visa mig i facebook igen. Just nu har jag svårt att visa upp mig där alla kan se mig. Jag är oxå kräsen på sätt och vis. Jag vill att man ska ha ett flyt i samtalen och att man kan prata om högt och lågt och skratta tillsammans. jag upplever att många är väldigt fyrkantiga. Jag gillar människor som tänker brett och reflekterar. jag vill få nya perspektiv och insikter. Annars tröttnar jag snabbt. Förutom det vill jag kunna berätta om psykisk ohälsa och att jag är långtidssjukskriven. Det kräver en del kunskap eller ödmjukhet av dom man pratar med. Det har hänt flera ggr att folk inte förstått varför. Dom har fått för sig att det måste märkas på något särskilt sätt att man är såpass sjuk att man inte kan jobba. Och jag beter mig oftast normalt. Särskilt om man bara träffar mig några timmar i taget. Det är få människor som förstår att oförmåga att jobba inte behöver märkas utåt. Dom undrar vad jag gör hela dagarna… Dom verkar känna sig obekväma med mig. Det funkar sällan om det är en så stor diskrepans i livsstil, som det ofta blir när man träffar yrkesarbetande. Det krävs isåf att personen är ganska insiktsfull. Men dom flesta tänker väldigt lika! Jag har sökt mig till föreningar och grupper där man kan finna människor med sjukpension och liknande. Jag känner inte att det är rätt folk där heller. Har aldrig klickat med någon på såna ställen. Det är jätteknepigt för mig. 🙁

    Vad bra att du ändå verkar ha en positiv upplevelse av de forum du provat. Synd att du inte hittat någon vän där, men som du skriver så är det väl inte i första hand det de är till för.

    Kul att du kan tänka dig att prova GoFrendly! 🙂 Jag tror absolut att du kan hitta någon där. Jag kom också att tänka på att jag sett att det finns en sajt som heter Bryt Ensamheten och som är till för människor som känner sig väldigt ensamma.

    Det låter som om du vet vad du söker hos en vän och det är ju positivt! Jag tror att det är lättare att få kontakt med personer som söker samma sak – och som accepterar en för den man är – om man är tydlig med det. Om du blir medlem på exempelvis GoFrendly så kan du ju skriva att du söker människor som liksom du tycker om att reflektera och att du har erfarenhet av psykisk ohälsa. Då sållar du bort dem som söker något ytligare och som kanske inte har så stor förståelse för psykisk ohälsa. På så vis slipper du bli besviken.

    Avatar

    Jag önskar att det var så lätt..tror många skräms bort av psykisk ohälsa, det är fortfarande stigmatiserat. Jag skulle nog ha svårt att skriva det om jag söker vänner, det är lättare i speciella grupper som träffas för att prata om t.ex svårigheter i livet. Där är det mer accepterat. Och då kan man i lugn och ro kolla om det är någon man vill träffa mer så småningom. En annan besvärlig sak är att jag själv kan skräms av psykisk ohälsa för att jag har många dåliga erfarenheter av det när jag börjat umgås med personer som lider av det. Många av dom varit labila, fått utbrott som gjort mig rädd, inte hållit vad dom lovat, haft svårt att komma på träffar, inte ringt upp eller fått för sig saker som inte är sant, ringt flera ggr om dagen ( eller på natten ) velat låna pengar, tagit droger/druckit alkohol i tid och otid( fast dom sa att dom var drogfria ) Alla har varit gränslösa på olika sätt. Och om dom inte är det är dom istället avståndstagande, och då kan man inte heller bli vänner. Jag själv är tydlig vad som gäller (t.ex att jag bara kommer orka träffas två timmar idag ) och tar mycket hänsyn. Jag kanske har otur, men jag har som sagt inte träffat någon med psykisk ohälsa som jag kunnat umgås med utan att det blir något strul. Därför är jag rädd för att skriva det och locka till mig liknande personer igen. Detta säger jag inte för att vara fördomsfull, jag lider ju själv av psykisk ohälsa. Men jag har verkligen mycket erfarenheter för jag har sökt mig till alla möjliga ställen där folk söker vänner. Och många av dom har visat sig ha olika problematik som gör att det blir svårt att fortsätta. Jag har sökt bekantskaper i så många år och träffat väldigt många…Verkar som andra träffar bra människor som passar ihop, slumpmässigt. Det händer aldrig mig.

Visar 9 inlägg - 121 till 129 (av 129 totalt)
128

Du måste vara inloggad för att svara på denna tråd.