Jag tycker det är svårt att få vänner i vuxen ålder. Och det här känns jobbigt att erkänna, men jag verkar ha svårt att ställa upp för andra. Inte på jobbet faktiskt, där visar jag stor hjälpsamhet och solidaritet, men är det bara för att jag får betalt.
Men i privatlivet då?
Eller handlar det om perfektion? Att ställa upp för andra måste vara de stora dramatiska gesterna? Att det lilla är mindre värt?
Eller är det det faktumet att jag har svårt att vara min egen bästa vän? Visa mig själv respekt.
Min relation till mig själv är dålig. Det känns skitsorgligt. Men är det mitt fel eller det faktum att jag blev mobbad på dagis och i grundskolan.
När och hur förstörs en människas självbild, självkänsla, känslan av egenvärde?
Är det när man sviker sig själv för många ggr? Inte står upp för sig själv, sviker sig själv för många ggr.
Det sägs ju för att ” älska andra måste man älska sig själv ”
Och är det så att om man har en dålig relation till sig själv så är det svårt att ha välfungerande relationer med andra.
Detta gör mig rädd för jag vill inte vara helt ensam fram tills jag förbättrat relationen till mig själv. För det kan ta lång tid.