Jag föddes med en skelettsjukdom.
min kropp växte lite hur den ville och så ända sen jag var sex år gammal, har jag behövt operera mig. Lite här, lite där, mest i benen och höfter för att de hela tiden blev snea. Allt detta innebär också en gnagande kronisk smärta.
Nu är jag snart över 26 och har precis blivit helt klar med en benförlängningsoperation. Blev 5cm längre eftersom att man alltid mätte från det kortaste benet. Idag är jag 157cm lång.
jag har blivit väldigt avdomnad efter allt detta såklart. Är väldigt deprimerad och har utvecklat en social ångest genom åren. Det kan också vara agorafobi. Inte säker. När jag går ut till affären t ex så har jag tunnelseende på vägen. Kan hur enkelt som helst gå förbi en kompis utan att märka. Tittar helt enkelt aldrig på folks ansikten. Detta beror på att folk glodde på mig väldigt mycket när jag var liten. När jag gick runt med min lilla rullator eller när jag satt i rullstol eller när jag gick konstigt som en pingvin etc etc etc…
Jag går inte någon annanstans än affären och hem till min ena kompis. År in och år ut sitter jag på mitt rum hemma hos min pappa.
Jag spelar väldigt mycket på datorn. Mest Tekken. Har blivit en riktig jävel på det. Det känns tomt dock. Jag är en börda för min pappa och jag har ingen framtid. Jag har ingen framtid för att jag har misslyckats med att gå ut gymnasiet. Försökt med komvux men jag misslyckas gång på gång. Jag ska till folkhögskolan detta året. Känner inte särskilt mycket hopp inför det.
Är dödsrädd för att flörta. Jag hamnar i freeze-mode när en tjej rör mig. Den ända lösningen jag har hittat är att avlägsna mig själv från situationen – mentalt – så långt att jag inte ens är närvarande längre. Det jag vill ha absolut mest i världen är kärlek. Har aldrig upplevt det. Tror aldrig att jag kommer att göra det heller.
jag tänker på självmord nästan varje natt nu. Jag är trött på att vara ensam (romantiskt), jag är trött på att ha ont, jag är trött på att inte känna någon glädje, jag är trött på att känna ångest hela tiden och fan också jag är trött på att vara trött.
Allting måste ta slut