Skaffa hund för att minska ensamheten

Jag kan börja med att säga att jag är permanent sjukpensionär med de psykiska diagnoserna: GAD, Narcissistisk Personlighetsstörning samt Paranoid Personlighetsstörning. Vet dock inte om jag tror på de två sista på senare år, då jag jobbat extremt hårt enda sedan jag gick diagnoserna. Jag är inte samma människa jag var för 10, eller ens 5 år sedan. Jag kan känna empati och jag är inte längre självmordsbenägen samt självskadar inte.

 

Jag har inte växt upp med hund i min närhet & jag känner ingen med hund. Jag har inte direkt vänner annat än på internet.

 

Jag har läst på massor om hundar, olika raser samt träning och positiv hunduppfostran de senaste 4 åren nu.

Jag fick tillbaka min cancer förra året (för andra gången) och genomgick strålning och cellgifter i början av 2017. Det var då som jag bestämde mig att ta tag i min hund-dröm. Livet är för kort!

Jag hittade rasen jag kände passade mig bäst och en uppfödare av den som är helt underbar! Hennes tik var också gravid! Att tänka på valpen och min framtid med honom gjorde många smärtfyllda nätter bättre.

Men det gick inte son det skulle. Valpen blev 8 veckor och det var dags att flytta hit! Men jag återhämtade mig fortfarande från behandlingen med cellgifter och strålning. Jag orkade inte.. Efter strax under en vecka och ett långt samtal med uppfödaren så fick hon hämta valpen. Jag skakade av utmattning. Jag grät så tårarna sprutade för jag älskade honom. Det gör jag fortfarande. Han bor hos en annan, underbar familj idag.

 

Nu är hennes tik gravid igen och jag är cancerfri! Har lite problem som troligen är permanenta. Strålning är ingen lek.. Men jag står först ‘i kö’ för en valp.

Jag är friskare och starkare nu, men jag är livrädd att jag ska göra fel eller inte orka igen eller.. Jag vet inte.. Ångesten smyger på det som ska vara lyckofyllt.

 

Men jag är så övertygad om att en hund skulle göra hela mitt liv bättre. Jag skulle ha en anledning att gå ut, att röra på mig. Jag har ju all tid i världen! Den veckan jag hade hemma den första valpen.. Jag har aldrig talat med så mycket främlingar eller lett och skrattat så mycket. Men jag har som sagt i stort sett ingen erfarenhet av att ha hund och att läsa till sig saker tar en bara så långt.

 

● Har ni upplevt att en hund (eller andra djur) förhöjt eran ensamma livskvalitet?

● Har ni några tips till en person som ska ha hund för första gången?

 

Ber om ursäkt för all text. Tror att jag behövde få ut det. Tack så jättemycket om du orkade läsa och kom enda hit <3

Hej! Jag, precis som du, dras med GAD. Utöver det lider jag av svår depression. Jag kan dock säga att mitt liv blev ett helt annat när jag skaffade min första egna hund för snart 6 år sedan. Tyvärr dog hon i cancer i April och det tog så hårt på mig att jag föll längre ner i mina sjukdomar. Jag har ännu inte hämtat mig trots att vi har en till hund. Jag hade precis som du läst på I många många år och bestämt ras samt uppfödare. Självklart är det nervöst men om man har en bra uppfödare så har man hur mycket stöd som helst! Jag var så lycklig med min tjej… Min älskade tik. Hon var en ängel på fyra ben och alla älskade henne. Genom henne fick jag nya vänner och lärdomar för resten av mitt liv. Utan henne vet jag inte var jag hade tagit vägen under många svåra stunder. Jag önskar dig stort lycka till. Det är ett stort ansvar men det är ett ansvar som jag ändå tog på mig och jag ångrar inte en sekund av det.

Anonym skrev:

Hej! Jag, precis som du, dras med GAD. Utöver det lider jag av svår depression. Jag kan dock säga att mitt liv blev ett helt annat när jag skaffade min första egna hund för snart 6 år sedan. Tyvärr dog hon i cancer i April och det tog så hårt på mig att jag föll längre ner i mina sjukdomar. Jag har ännu inte hämtat mig trots att vi har en till hund. Jag hade precis som du läst på I många många år och bestämt ras samt uppfödare. Självklart är det nervöst men om man har en bra uppfödare så har man hur mycket stöd som helst! Jag var så lycklig med min tjej… Min älskade tik. Hon var en ängel på fyra ben och alla älskade henne. Genom henne fick jag nya vänner och lärdomar för resten av mitt liv. Utan henne vet jag inte var jag hade tagit vägen under många svåra stunder. Jag önskar dig stort lycka till. Det är ett stort ansvar men det är ett ansvar som jag ändå tog på mig och jag ångrar inte en sekund av det.

 

Tack så jättemycket för att du tog dig tid att svara! Du har definitivt gjort mig tryggare i mitt val & jag längtar verkligen ihjäl mig tills min egna lilla fyrbenta kompis föds & sedan flyttar hem till mig 8 veckor efter!

Så häftigt att du fick nya kompisar genom din älskling och jag beklagar verkligen sorgen. Kan inte tänka mig den smärtan.

Jag önskar dig all lycka i livet och tack återigen för din tid.

 

 

 

Jag har största delen av mitt liv hatat mig själv och mitt liv och varit ensam utan vänner att lita på. Flera gånger varit påväg att ta livet av mig och överdoserat diverse preparat för att slippa undan ångesten och självhatet. Nu har jag två katter och en hundvalp och hur mycket djuren betyder för mig går inte ens att beskriva med ord. Jag är inte längre ensam, får obegränsad kärlek och uppskattning, jag har också en stor drivkraft till att leva eftersom jag MÅSTE. Jag skulle aldrig lämna mina djur eftersom dom behöver mig, härlig känsla och något jag behöver. Givetvis skulle jag hellre vilja leva för min skull men just nu nöjer jag mig med att jag måste. Ångestattacker, ensamhet och onda tankar kan jag putta undan en stund genom att gosa, gå ut, leka, ge mat till mina älskade djur. Min självkänsla har även den blivit något bättre eftersom jag vet att jag är bra på att ta hand om djuren och ge dem ett bra hem. Att skaffa djuren är det bästa beslut jag gjort i hela mitt miserabla liv.