Hem > Forum > Ensamhet > Självmordstankar

Självmordstankar

Visar 3 inlägg - 1 till 3 (av 3 totalt)
2
  • Trådstartaren

    Vet inte vad jag ska börja, för det är så mycket tankar. Men jag ska försöka förklara mig kortfattat.

    Jag är 20 år gammal, bor med min mamma och hennes kille. Mina föräldrar är skilda, jag har tre systrar (en hel syster & två halvsystrar) jag har pojkvän och världens finaste hund. Men känner ändå att livet inte längre är för mig. Jag känner mig så olik alla andra hela tiden, vem jag än möter. Jag träffar inte min familj lika ofta som dom träffar varandra, och anledningen är för att jag tycker att det är så otroligt jobbigt att vara med människor, oavsett familj eller inte. Jag är helt energilös direkt efter jag har umgåtts med någon. Jag sover så otroligt mycket, jag är irriterad och sur på allting konstant. Jag gråter mig till sömns, och som sagt jag sover hur mycket som helst, spelar ingen roll vad klockan är. Jag kan sova när som helst på dygnet. Ett tag trodde jag att det här berodde på min mens kanske. Men jag har varje dag känt av hur jag mår och det jag har kommit fram till är att det här har pågått oavsett ifall jag har mens eller inte, pms eller inte. Därför är jag nu så trött på allt de här, jag är så trött på att leva. Jag är så trött på att ingen i min familj, inte ens min mamma förstår hur jag mår. Det ända alla säger är att det är normalt att må såhär i min ålder, att det kommer gå över. Men jag har haft självmordstankar sedan jag var 15 år. Jag skar mig själv flera gånger och än idag har jag självmordstankar. Jag vet inte men är det verkligen normalt att känna att man vill dö i denna åldern? Är det verkligen normalt att hela tiden gå och tänka på hur man ska ta sitt liv, vilket tillvägagångssätt man ska ta.
    idag vaknade jag med sån ångest och vart väldigt irriterad. Hade ett gräl med mamma och hon säger till mig ”Du passar inte in i denna familjen, du är inte som oss, du borde dra”

    De här kommer jag sitta och grubbla över en månad framåt för det tar så mycket på mig när någon säger något elakt till mig, speciellt min mamma, jag tar åt mig för allt.
    Ja nu tappa jag tråden, i vilket fall jag mår så otroligt dåligt och vet inte längre vad jag ska ta mig till. Jag vill bara dö, vill bara försvinna, vill inte leva mer!!

     

     

    Det låter väldigt tufft. Förstår inte varför din mamma sade så till dig, det var verkligen inte snällt.

    Olika anledningar till din trötthet kan vara:

    Depression

    Magnesiumbrist

    Jag har troligtvis själv båda dessa.

    Försök äta bättre så blir nog sömnen bättre på köpet.

    Det låter som att du beskriver en depression. Har du försökt kontakta vårdcentralen? Du kan även skriva på 1177 eller ringa 1177 för rådgivning. Du kan även ringa självmordslinjen här på Mind. Har du pratat om det här med din pojkvän? Eller finns det någon annan person i din närhet du känner förtroende för?

    Tyvärr är det lätt hänt att man säger saker man inte menar under gräl. Om din mamma inte redan har bett om ursäkt kan du försöka prata med henne och förklara att du blev ledsen och tog illa upp när hon sa så. Det där med att grubbla tar väldigt mycket energi, försök när det är möjligt att prata med personen om den säger något elakt. Det kan vara svårt om det är under ett gräl, men det kan ofta hjälpa att prata om det när det har lugnat ner sig, så du får möjligheten att sätta ord på dina känslor. Annars riskerar de att bli större och bilda en hög.

Visar 3 inlägg - 1 till 3 (av 3 totalt)
2

Du måste vara inloggad för att svara på denna tråd.