Hem > Forum > Ensamhet > Själv på nyår

Själv på nyår

Visar 6 inlägg - 1 till 6 (av 6 totalt)
5
  • Nu sitter jag här på nyårsafton, själv. I år igen. För två år sen va allting så himla bra, perfekt nästan, sen fallerade allting. Jag har haft många vänner, så många att det va svårt att få tiden att räcka till både vänner, familj och kärleken. Sen lämnade dom mig en efter en.
    Jag har vart deprimerad fram och tillbaka så länge jag kan minnas, för 1 år sen trodde jag att allt var påväg att bli bra igen men då vart jag så otroligt sviken och sen lämnad av min allra bästa vän efter att ha varit med om det allra värsta som någonsin hänt mig. Vad har jag gjort för att förtjäna att vara helt ensam på denna jord? Dom enda jag har är min familj men dom kan jag inte prata med, dom har så mycket redan så jag vill inte lägga mer på dom. Hade det inte varit för dom hade jag varit död för längesen, de är det enda som håller mig kvar här. Jag går och väntar varje dag på att nånting dåligt ska hända, för jag vet att det kommer. Om jag bara hade haft någon att dela alla tankar och känslor med så tror jag det hade känts lättare, men alla sviker mig.
    Jaja, gott nytt år på er, hoppas 2023 blir bättre

    Jag känner till viss del igen mig i din berättelse. Sitter också själv på nyårsafton…igen. Har många bekanta men väldigt få riktigt nära vänner är kvar.

    Jag har också varit deprimerad i perioder vilket gjort att jag dragit mig tillbaka och inte orkat hålla kontakten med vänner. Men saker kan bli bättre tänker jag.

    Du skriver att du för ett år sedan var på väg att må bra igen. Vad var det som fick dig på rätt spår igen?

    Trådstartaren

    Tack för att du skrev
    Det som gjorde att det kändes bättre för ca 1 år sedan va att jag trodde att jag och min föredetta hade hittat tillbaka till varandra, allt verkade bara för bra för att vara sant och så va det ju såklart. Fick reda på att han träffade en annan.

    Tänk vad ofta man känner att (dåliga) saker bara händer sig själv och inte någon annan. Sällan är det ju dock så.

    För ca fyra månader sedan blev jag lämnad för andra gången av mitt ex. Det är tungt när någon som var ett stöd och trygghet inte vill vara kvar i relationen. Eller när man hoppas på ett återförenande som inte blir av.

    Ibland kan det hjälpa att fråga sig om man verkligen vill vara tillsammans med en person som inte vill vara med en själv. Samma sak gäller vänner.

    Det finns så många andra underbara människor där ute som ännu inte fått glädjen att träffa dig eller mig. Så ge inte upp och kämpa på så gott du kan tills dess.

    Vad tror du kommer hända om du skulle gå till din familj med dina problem?

     

    Jag var hänvisad till att fira nyår med mina föräldrar hade inga andra och så har det varit flera nyår i rad 

    Jag har firat nyår själv större delen av mitt vuxna liv. Det värsta är inte att vara ensam just du utan rädslan för att folk skall fråga hur man har firat. Men det blir lättare med åren, jag börjar stå upp för mig mer. Säga att jag inte gjorde något särskillt och sen inte skämmas för att det är så det är.

Visar 6 inlägg - 1 till 6 (av 6 totalt)
5

Du måste vara inloggad för att svara på denna tråd.

Vi har gjort en säkerhetsuppdatering på Mind forum som innebär att logga in-förfarandet har ändrats. Du kommer i samband med att du loggar in få ditt lösenord skickat via e-mail.