Hem > Forum > Ensamhet > Så många paradoxer i livet

Så många paradoxer i livet

Visar 2 inlägg - 1 till 2 (av 2 totalt)
1
  • Så många paradoxer i livet.

    Jag känner mig ensam men orkar/vågar inte träffa några nya människor, eller folk man redan känner för den delen heller. Behöver inte gå in på det på djupet, men mina tidigare trauman/livserfarenheter har gjort att jag blivit väldigt reserverad. Mobbad i plugget, bedragen i förhållanden och av “vänner”, alkoholism och missbruk i familjen osv som har gjort att en redan introvert personlighet blir ännu mer försiktig med att släppa in människor. Man är som en liten gatuhund som blivit utsatt för en massa våld som morrar så fort någon kommer nära en. Vill ju inte att det ska vara så, men det är som en försvarsmekanism som är så djupt inrotad att jag inte vet var jag ska ta vägen längre. Det slutar med att det blir en ond cirkel, man varken träffar nya människor och samtidigt distanserar sig från alla man känner fastän man inte vill vara ensam.

    Jag skulle nog må bättre om jag gjorde något produktivt, som att träna eller göra något kreativt, har många kreativa hobbys men är så himla mentalt och fysiskt utmattad så man blir bara helt handlingsförlamad istället.

    Jag vill inte leva men vågar inte dö.

    Jag borde egentligen hitta ett jobb, har inte gjort det på något år efter en längre tids anställning i olika företag med samma arbetsuppgifter. Då blir nästa jobb med största sannolikhet ett liknande stressfullt jobb med dåliga villkor som knappast gör mig smartare eller till en bättre människa, och det kommer knappast vara ett jobb jag trivs med eller vill ha som karriär. Men tyvärr har jag bara erfarenhet av arbetsuppgifter som jag avskyr. Ett riktigt I-landsproblem, men har jobbat i flera år med liknande arbetsuppgifter som inte är stimulerande och väldigt stressiga, har gått in i väggen ett par gånger och jag värderar väldigt högt att kunna jobba och livnära mig med det jag brinner för, det kreativa. Men det är verkligen inte lätt och det tar lång tid. Det är inte ens en självklarhet att det går över huvud taget. Så jag måste välja mellan att få betalt för ett jobb jag avskyr, eller jobba med något jag trivs med utan att få betalt.

    Har ingen eftergymnasial utbildning men vill inte utbilda mig bara för utbildningens skull. Är öppen för det förslaget men vet bara inte var jag ska ta vägen.

    Känner bara att det är en massa paradoxer i livet, kanske gör man det svårare för sig själv än det borde vara. Önskar att man inte skulle övertänka så mycket, men jag kan inte hjälpa det. Det är så djupt inrotat i mig.

    Hur kan man programmera om sin hjärna? Det skulle jag nog behöva göra på ganska många plan.

    Tack för att du läste.

    Känner igen.. Både att vara utmattad men även att helst bara klara av att arbeta med det kreativa men istället tvingas in i något hamsterhjul som gör en bedrövad och utbränd på sikt. En del gör så att deras huvudsysselsättning är det kreativa men så i början backar de upp det med något okvalificerat (kanske jobba 50-75 %) för att få ekonomin att gå runt. Alltså att vänta lite med att t ex starta eget fram till det visat sig att det går att livnära sig på. Kan det vara ett alternativ för dig? <3

Visar 2 inlägg - 1 till 2 (av 2 totalt)
1

Du måste vara inloggad för att svara på denna tråd.