Prestationsbaserad självkänsla

Jag har också låg självkänsla och lärt mig att kompensera för det genom prestationer. Jag tror att det mest hjälpsamma för mig hittills har varit att hitta utrymmen som inte är så resultatinriktade, där man sätter samvaron och allas välmående högst. Det blir som en slags terapi. Man kan också träna på att möta andra på ett prestationsfritt sätt. Att exempelvis säga “jag är så glad för att jag får spendera tid med dig”. Det andra man kan göra är att träna på att bara finnas utan att prestera. Man måste liksom lära om, våga möta sig själv och vara tillfreds med den man möter – med brister och allt.

Jag tror att en del människor har svårt att visa kärlek och uppskattning på annat sätt än genom att berömma prestationer, kanske för att det är det enda de själva har erfarit. Jag säger inte att det var så i din familj men det var en tanke jag fick.

Finns det något särskilt du skulle vilja göra/lära dig/testa? Ett intresse du har eller något du är nyfiken på? Jag tänker att det kan vara ett bra sätt att hitta fotfästet igen. Det kan också stärka självkänslan 🙂