Panikkänslor i ensamheten

Jag har svårt att stå ut i ensamheten. Min mamma dog för två år sedan och hon var min stora trygghet även om jag är vuxen och mitt i livet. Min syster och jag har haft ganska god kontakt, men ibland stänger hon bara av kontakten och då står jag där helt ensam. Jag har ingen egen familj.
Jag var nyligen med om en händelse där jag blev väldigt illa behandlad, kränkt och lurad vid ett större köp.
Det har triggat något mycket djupt i mig där jag känner mig helt ensam, maktlös och värnlös. Jag förstår inte hur jag ska orka med. Förstår å ena sidan att jag inte ska ägna dem några tankar, å andra sidan så känner jag en så gränslös ensamhet och värdelöshet att jag inte vet hur jag ska orka. Jag är så besviken på min syster. Trött på mig själv…

[Olive Hufuvi]

Styrkekramar till sig <3 Känner också att orken tryter. Kan det inte bara bli bra nu? Mitt tips är att försöka gå och prata med någon, kurator eller diakon. Sök kontakt och stöd, och håll inte allt själv <3

Känner igen mig i det du skriver, min mamma dog också för två år sedan och min syster har fullt upp med ny bebis och dåligt mående. Det är dom två jag tidigare ringt till om jag behövt prata, men nu har jag ingen.

Har tyvärr ingen lösning till dig, men vill bara säga att jag förstår hur du känner dig.