Överlevde men nu då ?
-
Avregistrerad användare
Överlvvde självmordsförsök, men känner mig nu väldigt ensam i det. Var kan jag hitta andra överlevare ?
Ganska gammalt inlägg men lägger en rad ändå, jag överlevde en överdos och nu efter alla år som gott är jag kanske tacksam över det, fast livet dragit ner mig med ansiktet i gruset flera gånger. Det va tufft att gå vidare efter det och inte veta vart man va på väg. Det va mitt x som hittade mig på golvet och ringde ambulans, vet inte om jag levt idag utan henne. Tänker väldigt ofta just på den stunden när jag väl bestämde mig för att ta klivet och jag vill minnas att jag grät av panik men samtidigt kände en lättnad när det va över. Hoppas du mår bättre idag och fick den hjälp du behövt
Jag har gjort lite mindre försök under åren men i lördags gjorde jag det som jag trodde var slutgiltigt. Jag tänkte inte ens på hur länge det skulle ta för någon att hitta mig så hundarna inte skulle vara ensamma som jag brukar, tog överdosen, blev lite rädd precis när jag svalt allt och en tanke kom att ifall jag väljer att be om hjälp nu kanske det går att rädda mig. Men jag stod fast vid att jag skulle dö och valde att inte be om hjälp. Gick och la mig som vilken kväll som helst fast det var sista. Men dagen och dagarna efter har jag varit i chock över vad jag gjorde, gråt, ignorering, sorg, misslyckande, dåligt samvete, allt har krånglat till sig med vårde, ett tvång att jag inte får göra det igen för skulle jag göra det igen och misslyckas blir det definitivt lpt igen.
Jag trodde inte jag kunde misslyckas men jag var lite borta och min kropp är bevisligen väldigt tålig mot mediciner, många och höga doser.
Men jag överlevde, får börja om från början med mitt liv.
Överlvvde självmordsförsök, men känner mig nu väldigt ensam i det. Var kan jag hitta andra överlevare ?
Jag känner mig också ensam.
Jag tar tyvärr rätt rejäla överdoser när jag har ångest, gånger då jag kunnat dö,mina föräldrar har hittat mig livlös, jag har druckit kol, fått dropp, hamnat på akuten, blivit inlagd osv
Vill bort från allt det,vill fortsätta vara det du kallar ”överlevare”. Det låter fint. Men jag vill ännu längre, någon som kan klara sig för alltid, som kan se en framtid. En Framåttittare. Ungefär så. Men nu är det sekund för sekund.
Gör ont i mig att läsa detta, önska av hela mitt hjärta att jag kunde hjälpa dig på något sätt, har varit i samma situation där man bara vill ge upp för man orkar inte längre men snälla försök, även fast det känns som det aldrig kommer bli bra. Jag är 38 och försökte ta mitt liv när jag va 20 och det har varit upp och ner i livet men tro mig det kommer stunder då du kommer tacka livet för att du lever. <3
Du måste vara inloggad för att svara på denna tråd.