Hem > Forum > Ensamhet > Otrevlig & luktar illa

Otrevlig & luktar illa

Visar 4 inlägg - 1 till 4 (av 4 totalt)
3
  • Trådstartaren

    Ibland frågar människor varför jag är singel. Ingen frågar om jag vill leva ensam, om jag valt det eller trivs med det. De frågar varför jag inte har någon kille. De kommer på dig själva och tillägger; ”eller tjej”. Jag svarar undantagslöst att det är för att jag är otrevlig och luktar illa. Jag säger det med gravallvarlig min. Personen som frågat blir alltid lite lite ställd innan hen börjar skratta.

    Ibland ställer jag mig själv frågan varför jag är singel. Jag är ju ganska rolig. Jag är inte extremt tjock eller ful eller har ändå tänder eller acne. När jag handlar på Ica Maxi brukar jag förundras över hur många människor som är fulare än jag och som faktiskt har en partner.

    Men. Jag är väl en psykobitch som inte klarar av att leva med någon. Jag vet inte hur en gör för att en annan människa inte ska tröttna eller vara otrogen eller slå eller våldta eller kränka den person som jag försöker vara samtidigt som jag hela tiden sneglar på den jag vill eller förväntas eller borde eller kanske försökte älska.

    Det är inte alls konstigt att jag är ensam.

    Och jag klarar ju mig. Jättebra till och med. Jag behöver verkligen ingen som hjälper mig att byta däck eller lägga i båten. Mitt liv är rationaliserat och organiserat för att en person ska kunna rådda det själv. Vad ska jag äta ikväll? Vad vill jag se för film? Hur har jag haft det idag?

    Det funkar. Det går an. Det är ju så Nice att vara singel. Fritt och sådär.

    Men det är ändå skillnad på att vara singel i juli och november. Jag minns inte sist jag kramade någon så att det kändes hela vägen till revbenen och hjärtat. Kanske var det två år sedan. Mer än något så saknar jag det varje kväll när duchen, teet och fårskinnet i min säng inte räcker för att få upp värmen.

    Min parfym är världens godaste. Den passar mig verkligen. Och jag kan vara så in i helvete trevlig. Men ju fler gånger jag svarar på frågan, varför jag lever själv, blir svaret alltmer sanning för mig. Det känns ändå som en tröst att det som är fel på mig skulle kunna avhjälpas med en dusch.

     

     

     

    Hej

    Visst är det jobbigt med omgivningens ständiga frågor och tjat?Kanske är det sagt i all välmening,men egentligen angår det ju ingen annan än en själv om man vill vara singel eller inte.Nu anar jag ju iofs en underton i din text att du inte vill vara singel innerst inne,eller har du blivit påverkad av omgivningen till att tro,att du nog vill ha en partner?Det där kan vara lite svårt att göra klart för sej själv.Särskilt när normen säger att man är misslyckad om man lever ensam.Du har ju argument som stämmer.Det är fritt och enkelt att vara singel.Man bestämmer själv och slipper kompromissa.Att inse att man faktiskt klarar sej själv kan ju också vara tillfredsställande.Men du ska nog börja med att försöka göra klart för dej,vad du själv vill och sen fortsätta därifrån….Lycka till

    Känner igen mig mycket i det du skriver. Får frågan titt som tätt om jag är homosexuell och inte vågar komma ut med det, att ”det är okej, säg som det är”. Jag är 110% säker på min sexuella läggning som hetro, dock väldigt osäker på varför ingen kan älska mig? Jag är jätterolig och luktar också alltid gott! Och nu mot jul när man ska träffa släkt o familj och det ständiga tjatet om ”när ska du ta med dig någon att visa upp för familjen?”. Och skämmas för att man är den enda som inte har en respektive att ta med sig. Svårt allt detta. Tror man kan tänka sig blind på det, man kommer ändå aldrig fram till något vettigt!

    Känner igen mig mycket i det du skriver. Får frågan titt som tätt om jag är homosexuell och inte vågar komma ut med det, att ”det är okej, säg som det är”. Jag är 110% säker på min sexuella läggning som hetro, dock väldigt osäker på varför ingen kan älska mig? Jag är jätterolig och luktar också alltid gott! Och nu mot jul när man ska träffa släkt o familj och det ständiga tjatet om ”när ska du ta med dig någon att visa upp för familjen?”. Och skämmas för att man är den enda som inte har en respektive att ta med sig. Svårt allt detta. Tror man kan tänka sig blind på det, man kommer ändå aldrig fram till något vettigt!

    Hej

    Man kan ju faktiskt vända på det där resonemanget också.Om omgivningen frågar,så måste dom ju anse att det inte är så osannolikt att man borde kunna hitta en partner,som man kanske själv går omkring och inbillar sej…….Om man hade varit jätteful,otrevlig och luktat illa,så kanske dom inte hade frågat?Allt tjat jag fick höra tidigare,ledde ju till att jag slutade åka på släktens sammankomster och tog lite avstånd.Jag tröttnade helt enkelt på att de inte kunde respektera mitt val att leva själv.

Visar 4 inlägg - 1 till 4 (av 4 totalt)
3

Du måste vara inloggad för att svara på denna tråd.