Hem > Forum > Ensamhet > Om att dejta

Om att dejta

Visar 11 inlägg - 13 till 23 (av 23 totalt)
22
  • Olive Cukuro  stort tack till dig som lämnar en text här, Jag förstår dig helt med dejting appar, Jag har också pausat från det. Vi alla har våra bekymmer men det är inget att skämmas över, Vi är ju människor

     

    Red Simyna  Du har så rätt * livspartner som man är kompatibel och mår bra tillsammans med* Det måste väl ändå vara det viktigaste i relationen, Stark gjort att starta zoom, Det är bra att du känner att du har såna egenskap *rolig, charmig, trevlig* Du ska inte stressa vissa saker i livet tar tid tyvärr

    Trådstartaren

    Tack snälla <3 Vet inte om jag sådär djupt inom mig känner att jag har de egenskaperna men folk säger det så antar att det måste ligga något i det. Nä usch mycket självkritiska tankar idag. Tror jag är utmattad och trött. Har ingen inspiration. Är det inte lite det också att man måste gärna vara på lite bra humör för att orka dejta och gå in i såna där appar? Svara på tilltal och så. Har lite svårt också för sådär ytliga frågor som om dagen varit bra, vad man ätit till middag. Bara tanken att få såna frågor och känna tvång att svara gör mig helt utmattad. Å andra sidan så om man hittar rätt kanske den personen inte heller skulle ställa såna frågor, haha. Att det liksom är ömsesidigt.

    Tack själv att du vill dela dina känslor, Jag är tacksam att du förstår mig

    Jag tror du också är utmattad och tyvärr när man är det så tänker man gärna på allt *Min erfarenhet*

    Jo om du ska börja med dejt app. så hade jag försökt att ordna upp mitt mående först på något sätt, Så om du hamnar i någon svårt situation blir inte lika lätt för dig att trilla ner i mörka tankar.

    Förstår att du är orolig vad folk ska tycka <3

     

    Trådstartaren

    <3 Tack för dina ord.

    Funderat ibland på om man blir mer psykisk sjuk av att inte vara i en kärleksrelation?

    Eller om det kan bli värre att vara i en?

    Tror det är så att alla människor behöver kärlek. Kanske speciellt om man lider av psykisk ohälsa? Har testat att vara öppen faktiskt med min psykiska ohälsa i dejtingsammanhang men det spårade verkligen ut, haha. Det gör jag aldrig mer om. Ska säga att det är inte precis så att jag inte dejtat i mitt liv. Jag har bara slutat med det senaste typ 10 åren. Det känns svårt att prata i dejtingappar och sådär. Föredrar det lite gammalmodiga sättet att man träffat ute i verkliga livet. Då får man också direkt en större helhetsbild. Kan vara orolig för att  man slösar bort massor av investerade känslor i en person som man sedan träffar inte alls är attraherad av. Eller tvärtom, att den avvisar mig.

    Man kanske blir starkare av att vara ensam. Man får tid till att reflektera, tid till att rå om sig själv och man får bestämma helt själv över sin vardag. Man kan få prova sig fram på ett sätt som man inte får/kan i ett förhållande.

    När alla går åt ett håll, så ska man gå åt det andra hållet. Var dig själv även när det gäller dejting, är du seg på att svara (pga total freeze) eller inte så sugen på att prata om mat och vardagliga saker så strunta i det. Vill du ha det gammalmodiga sättet så prova det. Man måste verkligen få vara sig själv och man behöver inte bara anpassa sig till hur allt ”borde” gå till.

    Trådstartaren

    Oj, det är en superintressant vinkel! Jag har idealiserat att vara i en relation och trott att det handlat snarare om att få tänka på sig själv – för en gångs skull. Typ att är man inte i en relation är det lätt att bli någon form av tjänare eftersom alla möjliga människor vill ha tillgång till ens tid (som de tror är oändlig). Å andra sidan skulle det förklara varför min mamma är så outvecklad eller vad man ska kalla det för. Känslomässigt då. Hon har varit i relationer i 40 år och jag har sällan mött en person som tillåter sig själv bara vara som hon är. Ingen press att behöva jobba på sig själv, ingen press att behöva utveckla sin potential i olika områden. Det finns ingenting sånt. Hon ligger hemma och läser böcker efter jobbet och slänger ibland iväg nåt litet sms till någon. Stark är det sista hon är. Minsta lilla motgång och hon måste ringa mig för att få råd, tips och tankar. Det är som att klockorna har stannat och det lika gärna kunde vara 1993 fortfarande. Är som att hon saknar förmågan att reflektera och tänka. Det är sant att spenderar man mycket tid utan kärleksrelationer kan man inte stödja sig på någon utan kanske måste utveckla den sidan enormt för att klara sig?

    Red Simyna  Tack själv bara glad att jag kan vara till någon hjälp. Alla människor behöver kärlek och känna sig sedda. det är viktigt. Det var modigt av dig att prata om din psykiska ohälsa. Jag tycker heller inte om att vara djup heller när jag skriver på nätet, gammalmodiga sättet tycker jag är mycket bättre också. Nej man vill ju verkligen inte bli avisad

    Lite egen tid och tänka på vad man vill i livet tror jag är mycket viktigt, Man ska gå sin väg även om det kan bli ensamt men jag tror man möter nya människor som gjort samma som mig då

    Trådstartaren

    Absolut! ”Gå sin egen väg” känns också som ett så brett begrepp/uttryck? Menar man egentligen i folkmun att inte lyssna på vad andra tycker om ens liv? Eller är det mer att ställa sig utanför normerna? Kanske är det att våga lyssna på sitt inre och vara mer autentisk?

    Jag har gått så pass mycket min egen väg att folk är vana och snarare skulle reagera om jag gjorde annorlunda. Så fort jag säger att jag gjort något – avvikit från någon bana i vanlig anda – så nickar dem som: Ja, det är väl klart, vad annars?

    Nuförtiden är det jag som börjar tycka det är ganska genant att jag aldrig slutar med det här. Hoppar från tuva till tuva. Slår mig aldrig till ro. Jag bara flaxar vidare.

    Att ha en kärleksrelation tänker jag då är att ”stadga sig”. Slå rot. Stanna kvar.

    Vad är att gå sin egen väg – för er? Om ni vill säga <3

    Ja gå sin egen väg, Jag har slutat lyssna på vad folk tycker jag gör fel och det har get mig mod att våga ta kontakt med människor till exempel.  För mig är min egen väg att göra det känns bra för mig, Sluta på ett jobb jag inte trivs med eller avveckla falska människor som jag trodde var mina vänner

     

    Det är jätte bra att du går din väg också, Jag tror förr eller senare måste man träffa någon som förstår en och vill att man ska må bra ihop. Jo man ska visst lyssna  på andra människor men gör det känns rätt för dig, stanna om du vill  inte för att du ska

     

    Hoppas mina texter kunnat hjälpa dig, Har verkligen försökt <3

    Trådstartaren

    Tror jag förstår. Det är väl att boosta eller stärka sitt ”grundjag”?  Tycker det låter strongt av dig att göra det! Det är inte helt lätt att våga göra det, tänker jag. Heja dig! Förstår också vad du menar med att inte lyssna på andras kritik/kommentarer och att det gör att man vågar mer närma sig främmande personer. Låter befriande!

    Tack så mycket, jag vill göra en förändring i mitt liv så jag måste utmana lite och våga ta kontakt även om det kan vara nervös ibland. Jag har bestämt mig att inte lyssna på andra så mycket längre,

    Jag lyssnar på mitt inre istället. Hoppas du mår bättre nu

Visar 11 inlägg - 13 till 23 (av 23 totalt)
22

Du måste vara inloggad för att svara på denna tråd.