Hem > Forum > Ensamhet > Ofrivilligt ensam

Ofrivilligt ensam

Visar 7 inlägg - 1 till 7 (av 7 totalt)
6
  • Varit borta från jobbet i månader – Ingen har ringt eller hört av sig, för ingen bryr sig.
    Inte pratat med någon på veckor, ingen svarar när jag hör av mig.
    Försökt kontakta vården, inga svar eller återkoppling.

    Fyller år idag, inte en enda i min omgivning har hört av sig, inte ett samtal, inte ett sms..
    Det är som om man inte finns längre och ingen bryr sig.

    Är man verkligen värd så lite?
    Är det förmycket att bara önska sig ett samtal ibland för att veta att någon kanske bryr sig?

    Avatar

    Grattis på födelsedagen! 🙂 Förstår hur jobbigt det kan vara att känna att ingen bryr sig. Men du är värd lika mycket som alla andra människor!

    Avatar

    Grattis i efterskott!

    Kan relatera till detta. När jag blev sjukskriven insåg jag att jobbet utgjorde hela min mänskliga kontakt och det blev väldigt tyst från det hållet då.

    Ledsen att du inte får respons trots att du räcker ut en hand..

    Hoppas du hittar ett nytt sammanhang med människor som uppskattar dig och får dig känna annorlunda.

    Avatar

    Hjärtskärande. Jag tycker det låter förskräckligt och faktiskt elakt att ingen har hört av sig. Det säger snarare något om de här personerna i din närhet, än om dig, ärligt talat. Ett samtal är det minsta man kan förvänta sig!! I en normal värld hade du blivit firad med tårta och tal.

    Tror det här är ett supersvenskt fenomen.
    Det går inte till såhär i många andra länder. Alls.
    Är det inte i Iran som man åker hem till varandra i veckors tid efter någon exempelvis gått bort.
    Det är ett utpräglat kollektivt folk medan vi i Sverige är individualister. I dessa länder tar man alltid hand om varandra. Det kollektiva går först. Ens egna behov är sekundärt.

    Är det inte i Lappland, bland samer, som massor av människor begår självmord? De är så ensamma.

    Förstår också att det kändes ännu hemskare också när inte ens sjukvården återkopplade. De förstår nog inte konsekvenserna av det. Hur viktiga de är för en.

    Önskar det vore annorlunda, fina du. <3

    Hoppas det i alla fall kan vara till någon glädje att jag säger grattis i efterskott.

    Varit borta från jobbet i månader – Ingen har ringt eller hört av sig, för ingen bryr sig. Inte pratat med någon på veckor, ingen svarar när jag hör av mig. Försökt kontakta vården, inga svar eller återkoppling. Fyller år idag, inte en enda i min omgivning har hört av sig, inte ett samtal, inte ett sms.. Det är som om man inte finns längre och ingen bryr sig. Är man verkligen värd så lite? Är det förmycket att bara önska sig ett samtal ibland för att veta att någon kanske bryr sig?

     

    Hej och grattis i efterskott.

    Du är värd lika mycket som alla andra, och jag kan relatera till den där känslan. Har själv varit där och kan bara skriva under på att det säger mer om de andra än dig.

    Jag lyckades vända på det genom att faktiskt inte lägga ner någon energi på de personerna som bevisligen inte anstränger sig tillräckligt, och istället fokusera helt på de personerna som jag faktiskt tycker betyder någonting. Ring dem. Bjud med dem på en promenad och visa dig så kommer allt snart ändra sig ska du se.

    Jag vet självfallet inget om dig, men om du likt mig är introvert som person så gäller det bara att ta till vara på den här krisen och se det som något positivt. Att det är från o med nu du bygger en framtid som du trivs med och där inga andras intressen ska spela roll.

    Om det där orden hjälper vill jag också säga att det inte bara blir bättre, utan att det också kommer bli bättre snabbt.

    Du grejar detta. Du är värd det

    Hejsan

    Känns som en bestraffning att vakna upp.

    Jag orkar inte att känna så här

    Jag har vuxna barn som ställer till det så jag hamnar alltid mellan

     

    Har fattar inte hur dom kan och ska vara större delen av mitt Trauma

    Mina barn 🧒

    Vill inte vakna mer. Jag lever inte fel.

    Jag överlever.. Finns ingen som bryr sig. Jag vet att om nån tågar hur mår jag??

    Jag har provat säga att jag skulle behöva stöd eller nåt

    Då är det tomt

    Men då hör jag av andra att min förövare får info om mig till han. Jag skäms för att skriva det här?

Visar 7 inlägg - 1 till 7 (av 7 totalt)
6

Du måste vara inloggad för att svara på denna tråd.