Är också i samma situation med separerad för några år sedan, tänker också sådär men försöker hålla hoppet uppe, vill inte ge upp fast det periodvis är så för mig också. kan ju kanske bli vän här, om det skulle vara okej, sen önskar jag såklart man kan ses och då kan bli knepigare om man inte bor nära varandra, vi får väl se om vi börjar såhär. Är samma för mig vad gäller kärleken, men har inte gett upp hoppet där heller, men gör mitt bästa för att kunna träffa någon och mötas på bästa sätt, bara hittar någon som delar samma önskan. Hoppas detta svar gör något.
Egentligen är det väl så att jag har ganska så mycket av hopp kvar, att finna en nära vän. Fast ibland ser det ganska så mörkt ut, tycker jag. Och det är väl då också allt tvivel och hopplöshet blir lite väl överväldigande. Men någonstans borde det ju finnas någon att gå ihop med hyggligt. Men, att finna kärleken, det blir nog så mycket svårare det.
