Ny här, kvinna 42 år

Har 3 barn, vuxna och tonåringar. Har av olika anledningar blivit rätt ensam. Från att ha varit väldigt social med många omkring mig så har av händelser gjort mig deprimerad mer inomvänd, vill vara ifred, orkar inte med telefon, inga större sammanhang intresserar mig heller. Kroglivet går bort då det inte alls är lika ball som förr. Jag gillar att läsa och fördjupa mig i allt möjligt som tex världspolitiken, inte många tycker sånt är speciellt spännande heller. Men jag är fortfarande väldigt social när jag väl hamnar i sociala sammanhang. Gillar ju folk, men vill ha allt i mindre skala. Med andra ord har jag blivit Skittråkig. Bor i Göteborg. Jag tycker det är kul att få tjöta av mig med tjejer och killar. Har senaste tiden tänkt att ev skapa mig en relation. Men är nog inte där riktigt ännu-efter allt. Allt har sin gång. Finns det någon som känner igen sig?

Hej, jag känner igen mig väldigt mycket i det du skriver, har under flera år liksom isolerat mig mer och med, som ändå jag umgås med är min man och mina barn.

Blev sjukskriven pga min arbetssituation och det var då det slog mig på riktigt att jag verkligen inte har någon att prata med…och till slut har medfört att jag inte orkar ta nåt initiativ längre…är det någon som ringer så känns det genast väldigt jobbigt.

Det är en ganska konstig situation man hamnar i…en sorts ond spiral, där man vill ha vänner fast man känner ibland att man inte orkar☺

Men samtidigt känner jag ju att det behövs något i mitt liv