Ny här så jag tänkte berätta lite om mig och mina problem.
Blev sjukskriven för ett tag sedan pga att min arbetssituation gav mig ångest, och det är liksom nu jag på riktigt har börjat fundera över hur mitt liv ser ut.
När jag var yngre hade jag många vänner, men med åren har det liksom tunnats ut, till slut hade jag en väldigt nära vän kvar.
Men som senaste åren umgås vi allt mer sällan, livet kommer i vägen och allt sånt för dom kan hända, och nu under jag ju att jag inte har en enda vän, jag umgås med maken och barnen men sen finns det inget mer.
Har sagt till mig själv att det är bättre att inte ha några vänner, det blir lugnast så…men inombords så skriker min själ efter någon att ringa till, att kunna åka och hälsa på bara en liten stund
Men då kommer också tankarna om att det är ändå ingen som vill vara vän med mig, varför ska jag uppta någons tid när dom ändå har annat för sig?
Vem vill vara vän med en så trasig person som jag?
Ja det blev ett rörigt inlägg, men det är så här min hjärna fungerar…om någonkänner igen sig, eller känner att ni vill skriva en rad så skulle ni göra min dag☺