När andra skojar på ens bekostnad

Du byter jobb lika ofta som folk byter underkläder. Men jag förstod det som att du bytte jobb ofta? Du får bestämma dig…

Okej, känner till viss del igen dig. Jag har också svårt att hitta rätt. Är hellre ensam än att bli tillsammans med fel tjej.

Men du tror inte att vi är så kräsna att rätt jobb/tjej/kille inte finns? Det bästa som finns är kanske 70% kompatibelt med vad vi söker?

Hur skulle du vilja leva om du kunde?

All heder och bättre att plugga än att gå hemma på bidrag och inte utvecklas. Ditt cv ser bättre ut också.

Jag vet ärligt talat inte vad framtiden bär i sitt sköte. Jag upplever att jag är fast i en händelsekedja som jag inte styr över själv. Jag vet inte vad som finns i slutet av den.

Pengarna för att gå i pension finns redan. Det är mest att de är bundna tills jag fyllt 55år. Då kan jag själv besluta när jag ska börja plocka ut dem. Det hela handlar ju bara om att jag inte ska bli inlåst. En enkel uppgift för nästan hela befolkningen.

Ahh folk vänjer sig. Skulle du vara lika uppspelt över att gå på din väns fjärde bröllop? Ett extremexempel, men du förstår tanken?

England tycker jag verkar ha gått ner sig. Nya Zeeland verkar däremot häftigt! Men jag är allt för bunden av Sverige. Så jag kommer aldrig att flytta härifrån. Min tanke är att bo och dö där jag bor. Köpte det här stället för att det har allt min dröm för framtiden kräver.

Förstår det som att du bor i en förort till Stockholm? Det har jag också gjort i många år. Har du någon gång bott en bit utanför stan? Det är en annan mentalitet där. Skiljer sig ganska mycket från storstaden.

Tyvärr en del elakt skvaller på en del ställen. Det mesta sant dessutom! lol

Är inte risken om du flyttar att du riskerar att bli väldigt ensam? Nu är jag inte typen som söker vänskap på det sättet. Men jag har förstått att det är svårt att hitta vänner som äldre? Du som ändå har kompisar, stämmer det? Får du fler eller färre vänner över tid? Får du nya?

Har du haft självmordstankar? Har du det nu? Känner du hopplöshet? Har du gjort det länge i så fall?

Haha, jag skulle behöva en överrock som säger till mig när jag är på väg att göra något dumt. Biktade mig hos en präst en gång och blev fördömd.

Tycker också den sociala kulturen i Sverige är tråkig. Få har förmågan att intressera sig för saker utanför sin egen lilla sfär. Få har förmågan till lättsamma mem givande konversationer. Det som kallas kallprat är ofta otroligt trist. Folk berättar om sina  köksrenoveringar – menar då inte att någon gör något utöver det vanliga som dekormåla sitt eget kakel eller renovera en 100 år gammal spis utan på allvar som att det vore intressant för andra med deras helt ordinära bänkskivor och kylskåp liksom. Eller ”spabad” i källaren. Men inte en bok, absolut ingen poesi, politik, eller historia. Absolut inget samtalsämne får vara lite mer komplext.

Tänker att det är något sorgligt med materialismen, ekonomismen och ointresset för kultur. Det är inte vårt fel, men så fattigt.

Oj, det där djupet i Engelska kulturen var mer än vad jag snappat upp. Har svårt att argumentera emot vad du säger. Jag saknar helt enkelt den kunskapen. Så du får stå omotsagd där.

Haha, bra att prata med ekorren! Han säger inte emot! De brukar fråga varför jag pratar med mig själv. Mitt svar är att det är det enda sättet för mig att få vettiga samtalspartners på! 😀

Är du rädd för att bli ensam en dag?

Vilka filmer jag ser? Just nu Anime, kollar med döttrarna ett avsnitt de flesta kvällar. De som väljer. I övrigt hinner jag tyvärr inte med att se något på film. Vilket är synd, för jag renoverade vardagsrummet i somras och köpte en ny gigantisk tv och ljudanläggning. Fick igår lära mig att det fanns något som hette ”Sara-hörnan”, en av mina döttrar har gjort en del av soffan till sin och dekorerat den i rosa. Hon heter egentligen något annat.

Träffade en granne igår. Lite skoj ändå att samma person som säkert suttit och diskuterat mig i timmar står och pratar med mig om väder och vind. Han såg sjukt obekväm ut när jag kom. Vi blev liksom tvungna att prata. Det var träning för barnen.

De har ekologisk odling för övrigt. Ska nog åka förbi och köpa lite potatis och rotfrukter där.

Hur kom det sig att du började resa runt om världen? Är det något som berikat ditt liv? Hur var det att resa runt?

Jag kom att umgås med mycket människor från Rumänien förut, jag var tillsammans med en rumänsk tjej. De är ju mycket rakare där i sin kommunikation. Något jag kan uppskatta. Trodde inte att det var så i England också. Trodde det vara kutym att vara artigt tyst där?

Låter spännande. Det är en period i livet jag aldrig haft. Hur har det påverkat ditt liv vidare?

Skulle du vilja åka ut och resa så igen?

Vilka länder var det du åkte till?