Någon som vill ha en online-kompis att prata med?

Anonym skrev:

Jag hoppar in här tvärt, erkänner att jag inte läst merän det sista meddelandet så jag hoppas jag inte ställer till det fullkomligt för attjag gör så. En fråga: du säger att det verkar som att din föredetta kompis har så lätt för att gå vidare och släppa dig, men hur vet du egentligen att hon har det så lätt annat än av hennes beteende att döma i din närvaro? Skulle det kunna vara så att hon bara tar på sig den rollen för att bevara sin stolthet inför de hon umgås med? Kanske känner hon precis som dig men vågar inte visa det bara. Åter igen, ursäkta om jag bygger meddelandet på totala missförstånd.

Nu svarar jag några månader senare. Jag hade glömt bort mitt lösenord men lyckades nu lista ut det.

jag vet ju såklart inte hur min kompis känner, jag kan ju inte läsa hennes tankar. Men det känns verkligen som att hon inte bryr sig, som om hon bara slängt ur mig ur hennes liv. Vi har nu inte pratat på säkert flera månader. Eftersom att hon vet hur jag mår så tycker jag att hon borde visa lite omtanke med tanke på att vi har varit vänner så länge. Om om hon de minsta lilla brydde sig om mig så hade hon Kanske frågat hur jag mår lite då och då. Men hon har bara ignorerat mig de senaste månaderna. Hon har undvikit mig och inte sagt ett ord.

Jag tror att det dags för mig att gå vidare. Inse att hon har skaffat nya vänner och att vi troligtvis aldrig kommer att bli vänner igen. Jag ska försöka att inte gräva ner mig djupare i sorgen än vad jag redan är. Försöka hitta nya vänner. Även fast det är lättare sagt än gjort när man lider av depression och social ångest.

Anonym skrev:

Nu svarar jag några månader senare. Jag hade glömt bort mitt lösenord men lyckades nu lista ut det. jag vet ju såklart inte hur min kompis känner, jag kan ju inte läsa hennes tankar. Men det känns verkligen som att hon inte bryr sig, som om hon bara slängt ur mig ur hennes liv. Vi har nu inte pratat på säkert flera månader. Eftersom att hon vet hur jag mår så tycker jag att hon borde visa lite omtanke med tanke på att vi har varit vänner så länge. Om om hon de minsta lilla brydde sig om mig så hade hon Kanske frågat hur jag mår lite då och då. Men hon har bara ignorerat mig de senaste månaderna. Hon har undvikit mig och inte sagt ett ord. Jag tror att det dags för mig att gå vidare. Inse att hon har skaffat nya vänner och att vi troligtvis aldrig kommer att bli vänner igen. Jag ska försöka att inte gräva ner mig djupare i sorgen än vad jag redan är. Försöka hitta nya vänner. Även fast det är lättare sagt än gjort när man lider av depression och social ångest.

Hej!

Jag kan tänka mig att din vän är en sådan som inte riktigt förstår psykisk ohälsa och där av tar avstånd pga inte nog med kunskap. (Har haft många bekanta som just det har hänt dem)

Och du verkar som en öppen person även fast du har anonyma skyddet här så tror jag inte det kommer bli ett problem för dig att hitta nya kontakter, du kan alltid PMa mig om du vill så kan du redan nu börja:)

Det är smart att inte över tänka saker men det är oftasts lättare sagt än gjort då när ångesten väl skenar iväg så finns det inget stopp förens man är helt slut. Så låt dig vara människa det är super viktigt och försök vila i vetskapen att det är okej att må dåligt du är inte ett dugg sämre för det.

Mvh

J

Hej här finns en kvinna på dryga 30 som känner som du, känner mig oerhört ensam trots familj sambo o barn. Skulle mer än gärna vilja ha kontakt med någon annan helst via mailkontakt till o börja med… hör av dig om det kan vara intressant.

 

Anonym skrev:

Hej! Jag undrar om det finns någon där ute som vill ha en online-kompis att prata med? Själv har jag känt mig ensam ett tag nu, jag flyttade till en ny stad för att läsa, det blev inte som jag tänkt mig och jag vet inte riktigt hur jag ska ta mig vidare. Jag skulle vilja prata med någon som känner liknande eller bara allmänt också känner sig ensam, det kan vara om situationen man befinner sig i eller också bara tankar och idéer allmänt om livet. Det skulle vara härligt om det blev mer än ett inlägg 🙂

 

Anonym skrev:

Hej! Jag undrar om det finns någon där ute som vill ha en online-kompis att prata med? Själv har jag känt mig ensam ett tag nu, jag flyttade till en ny stad för att läsa, det blev inte som jag tänkt mig och jag vet inte riktigt hur jag ska ta mig vidare. Jag skulle vilja prata med någon som känner liknande eller bara allmänt också känner sig ensam, det kan vara om situationen man befinner sig i eller också bara tankar och idéer allmänt om livet. Det skulle vara härligt om det blev mer än ett inlägg 🙂

Hej!

Skönt att höra att jag inte är ensam om att känna mig ensam! Jag är intresserad av att prata men har inte förstått hur det eventuellt skulle funka med mail, förstod efter att jag skrev inlägget att det inte gick att skriva pm så man får ta det här över, men det kanske funkar det med?  Annars kanske vi kan skapa en mailadress ?

Det är märkligt hur du skrev precis nu, precis när jag satt vid skrivbordet och kände mig sådär tom utan att egentligen förstå varför. Sen några dagar har jag haft svårt att relatera till min omgivning, jag har liksom blivit likgiltig till vad jag håller på mig och det känns som att jag inte förstår någon och att ingen förstår mig. Så jag hade faktiskt tänkt skriva här imorgon, men så hann du före, himla tur det!  Varför känner du dig ensam ?

Nä denna ensamhet är knäckande. Det vore lättare med mailkontakt men visst det funkar ju såhär också. Jag känner igen mig i det du skriver med likgiltighet. Just så känner jag också just nu. Jag lever i en relation med en man sedan ca 6 år tillbaka, här en liten son på 3 år och en underbar hund. Men jag känner mig oerhört ensam i min relation. Vi är väldigt olika i allt från barnuppfostran till känsla för djur o omgivning. Han är oerhört egoistisk o tänker bara på sig själv o sitt. Sonen tänker han på förstås men sluter ute mig o hunden. Jag har några nära vänner men de har egna familjer de med nu. Pluggat i många år o har nu avslutat studier o jobbar nätter men träffar ingen utan det är ensamarbete. Det gör att jag är ensam väldigt mycket när sambo jobbar o sonen på förskola. Jag känner som du att det är ingen som förstår en, ingen förstår hur jobbigt det är att leva ensam i en relation, ingen förstår min oro för hunden som nu är gammal o jag är jätterädd o förlora honom, ingen förstår hur jobbigt det är när alla dagar är likadana. Jag är rätt trött på allt. Därför hade det vart fantastiskt att hitt någon att prata med o stötta varandra i livets svårigheter o lycka såklart!

Anonym skrev:

Hej! Skönt att höra att jag inte är ensam om att känna mig ensam! Jag är intresserad av att prata men har inte förstått hur det eventuellt skulle funka med mail, förstod efter att jag skrev inlägget att det inte gick att skriva pm så man får ta det här över, men det kanske funkar det med? Annars kanske vi kan skapa en mailadress ? Det är märkligt hur du skrev precis nu, precis när jag satt vid skrivbordet och kände mig sådär tom utan att egentligen förstå varför. Sen några dagar har jag haft svårt att relatera till min omgivning, jag har liksom blivit likgiltig till vad jag håller på mig och det känns som att jag inte förstår någon och att ingen förstår mig. Så jag hade faktiskt tänkt skriva här imorgon, men så hann du före, himla tur det! Varför känner du dig ensam ?

Hej!

Såg att ditt inläg var gammalt, men jag undrar om ni fortfarande kunde prata?

mvh

 

Hej,

Jag är kvar här och pratar gärna 🙂

mvh

Anonym skrev:

Hej! Såg att ditt inläg var gammalt, men jag undrar om ni fortfarande kunde prata? mvh

här är en till som gärna pratar vidare!

Eftersom det inte går att skicka PM så här är min mail ifall någon vem som helst känner sej intresserad av mej och vill skriva. Det är inte min vanliga mail för vill inte lägga ut den på nätet eftersom det brukar leda till att man få en massa spam, men kollar den ibland.

[email protected]