Någon som vill ha en online-kompis att prata med?

Anonym skrev:

Hej Teal Ficuty, Va skönt att du hittade hit och så härligt för mig /oss att få en till online kompis att prata med 🙂 Det är skönt att höra att du känner likadant, det betyder mycket att veta att man inte är ensam med att försöka ta sig igenom dagarna utan att riktigt hitta gnistan eller meningen med vad man gör. Jag känner verkligen igen mig i vad du skriver, gamla vänner och även ibland familjen har svårt att förstå vad man går igenom, istället låtsats man och känner sig fejk eller undviker. Måste ändå säga att det är väldigt starkt av dig att gå och prata med en psykolog och att ta dig hit för att kunna skriva av sig, det finns mycket initiativkraft hos dig. Va härligt att du har planer på att plugga vidare, förstår oron över vad som kommer hända men samtidigt tror jag att det är bland det bästa du kan göra för dig själv. När jag började plugga min bachelor var jag precis i samma sits, hade jobbat och rest lite i ett år, de flesta av mina vänner hade flyttat så var ensam större delen av tiden och mådde inte så bra. Direkt när jag kom till plugget förändrades mycket dock, det var mycket aktiviteter på gång och man kunde enkelt hitta nya vänner. För att lägga till var det så att den personen jag klickade bäst med sedan hoppade av programmet och jag fick försöka på nytt men även det gick bra, efter några veckor hittade jag nya personer att umgås med, och sedan några till och sen några till. Universitet är så bra på det sättet, man kan träffa folk lite överallt, alla letar efter nya kompisar och de är ofta rätt likasinnade eftersom man läser samma saker. Är det sedan så att det blir mycket med plugget och allt, jag lovar dig att du inte är ensam då heller, folk ( mig själv inkluderat) får göra omtentor osv, det är mer vanligt än att man faktiskt klarar av allt rakt igenom. Och för de dagarna det verkligen krisar finns detta forum och vi alltid kvar 🙂

Tack för att du tog dig tid att läsa igenom min långa post xD Det känns fint att få den här responsen, att kunna dela med sig av det man känner och tycker. Det lättar verkligen på bördan att få ha en plats där en kan uttrycka sig fritt och där det inte är tabu att prata mående eller känslor. Jag kände bara det häromdagen att nu får det vara nog, jag orkar inte göra så här mer. Orkar inte gå runt och bära på allt själv och aldrig någonsin avslöja ett knyst till en enda själ. Det blev bara för mycket. Tack som sagt för att du tog dig tiden 🙂

 

 

Hur är det med er här? Hoppas alla mår bra! Eller inte för dåligt åtminstone

Hur är det med er här? Hoppas alla mår bra! Eller inte för dåligt åtminstone

[Pink Sypopi]

Hej

Jag har börjat komma in i mina nya rutiner. Jag har börjat arbetsträna. Något som känns väldigt bra.

Kram

Anonym skrev:

Hej! Jag undrar om det finns någon där ute som vill ha en online-kompis att prata med? Själv har jag känt mig ensam ett tag nu, jag flyttade till en ny stad för att läsa, det blev inte som jag tänkt mig och jag vet inte riktigt hur jag ska ta mig vidare. Jag skulle vilja prata med någon som känner liknande eller bara allmänt också känner sig ensam, det kan vara om situationen man befinner sig i eller också bara tankar och idéer allmänt om livet. Det skulle vara härligt om det blev mer än ett inlägg 🙂

 

Hej!

Är ny här,går genom svår depression,ångest,skam,räddsla,självmordstankar,har ingen att prata med,ibland tror jag att jag dör när hjärtat slår så snabbt

Allt är mörkt för mig nu

Önskar ibland att kunna prata med någon

 

Hej! Gud va glad jag är att jag hittade denna tråden. Jag går igenom en extremt svår period i livet just nu och jag behöver verkligen någon som jag kan prata med. De senaste åren har jag lidit av alla möjliga psykiska problem så jag orkar knappt ta upp ett. Jag har legat inne på psykerati och mitt självförtroende är så dåligt att jag knappt kan prata med någon eller titta hen i ögonen. Jag skäms för vem jag är. De senaste året har jag isolerat mig helt och har tappat alla mina vänner. Men fram till för några veckor sedan hade jag en kompis kvar som stod bredvid mig i vått och torrt. Vi har varit bästisar sen dagis och hon har alltid stöttat och skyddat mig. Men nu nyligen har hon slutat prata med mig och skaffat nya vänner. (Hon är väldigt social och gillar att prata.) Jag är helt förstörd. Hon gick vidare hur lätt som helst och lämnade mig kvar helt ensam när jag behövde henne som mest. Jag känner mig vilsen och mitt hjärta är ett stort svart hål. Jag fattar inte hur jag ska överleva utan henne. Hon var min enda vän och mitt allt. Vet att detta låter väldigt dramatiskt men hon var mitt enda ljus. Nu känner jag mig vilsen i mörkret

Hej 🙂

Va fint att du hittade hit till oss / mig 🙂 Vi finns här så det är bara att ösa ur sig allt du vill prata om!

Jag förstår verkligen hur svårt det är när ens bästa vän lämnar, detta hände mig några år sedan. Man blir ledsen och känner sig värdelös och undrar vad man ska göra nu utan henne. Det gör så fruktansvärt ont.

Grejen är dock, klyschigt nog, att tiden brukar vara ganska bra på att lösa sånna här grejer. Jag och min vän hittade till sist tillbaka till varandra, det behövs bara tid.

Du pratar också om att du skäms för vem du är, varför gör du det ?

Tack så mycket för ett så snabbt svar! Det jobbigaste just nu med min bästa vän eller föredetta vän. Vet inte vad jag ska säga. Är att jag ser henne varje dag. Vi går förbi varandra i korridoren. Ibland säger hon hej, oftast ignorer hon bara mig. Det jobbigaste är när jag ser henne hänga med sina nya kompisar. När jag ser henne lägga ut bilder med sina nya kompisar, med text om hur mycket hon älskar dom. Det är sjukt svårt att förklara. Det sårar extremt mycket att se hur kul hon har med sina nya vänner. Hur lätt det var att gå vidare och bara glömma bort mig. Vi har endå känt varandra i 15 år nästan. Hon var den enda som jag verkligen kunde prata med. Så flummigt och fattar om ni inte fattar något.

Jag skäms hela tiden över vem jag är. Jag tycker att jag beter mig konstigt, även fast jag är ganska normal. Jag tycker att jag är extremt ful. Hatar ca allt på min kropp. Svårt att förklara men jag skäms bara över mig själv. Vem jag har blivit. Mitt psyke, skäms över alla diagnoser. Mitt liv är bara ett rent helvete. Allting går åt helvete hur mycket jag än försöker.

Anonym skrev:

Tack så mycket för ett så snabbt svar! Det jobbigaste just nu med min bästa vän eller föredetta vän. Vet inte vad jag ska säga. Är att jag ser henne varje dag. Vi går förbi varandra i korridoren. Ibland säger hon hej, oftast ignorer hon bara mig. Det jobbigaste är när jag ser henne hänga med sina nya kompisar. När jag ser henne lägga ut bilder med sina nya kompisar, med text om hur mycket hon älskar dom. Det är sjukt svårt att förklara. Det sårar extremt mycket att se hur kul hon har med sina nya vänner. Hur lätt det var att gå vidare och bara glömma bort mig. Vi har endå känt varandra i 15 år nästan. Hon var den enda som jag verkligen kunde prata med. Så flummigt och fattar om ni inte fattar något. Jag skäms hela tiden över vem jag är. Jag tycker att jag beter mig konstigt, även fast jag är ganska normal. Jag tycker att jag är extremt ful. Hatar ca allt på min kropp. Svårt att förklara men jag skäms bara över mig själv. Vem jag har blivit. Mitt psyke, skäms över alla diagnoser. Mitt liv är bara ett rent helvete. Allting går åt helvete hur mycket jag än försöker.

 

Jag hoppar in här tvärt, erkänner att jag inte läst merän det sista meddelandet så jag hoppas jag inte ställer till det fullkomligt för attjag gör så.

En fråga: du säger att det verkar som att din föredetta kompis har så lätt för att gå vidare och släppa dig, men hur vet du egentligen att hon har det så lätt annat än av hennes beteende att döma i din närvaro? Skulle det kunna vara så att hon bara tar på sig den rollen för att bevara sin stolthet inför de hon umgås med? Kanske känner hon precis som dig men vågar inte visa det bara.

Åter igen, ursäkta om jag bygger meddelandet på totala missförstånd.

Hej!

 

Anonym skrev:

Hej!

Hejsan!

Hej!:)