Någon som vill ha en online-kompis att prata med?

[Pink Sypopi]

Anonym skrev:

Hej igen där ute, Tack ni fina som svarar och skriver, det känns skönt att man inte är helt ensam i detta trots allt… Jag testade det där med långa promenader för att rensa huvudet, det hjälpte ändå,även om jag är långt ifrån frisk så har jag blivit lite lugnare, tack! Det som dock har kommit över mig nu istället är känslan av blasé. Inte som att jag inte får ångest över saker längre, jag är fortfarande extremt självkritisk och vaknar upp och känner stress över allt jag borde göra för att försöka ändra på mig själv men samtidigt har jag börjat känna att det inte spelar någon roll, jag spelar ingen roll för jag har försummat mig själv och kan inte bidra med något till någon längre. Vänner, familj, nya personer, känslan är samma, jag bara försummar deras tid och kan inte känna någon lycka över något. Det är nästan läskigare än när jag var ledsen… Någon som känner igen sig, går det över ?[/quorn

Känner exakt samma sak.

Vad ska vi göra tänker du ?

Hur går man vidare ?

Precis,hur tar man sig ur detta? Orkar inte känna ledsamhet och likgiltighet längre. Inget känns roligt,inte ens saker som man tyckte var roligt innan…

[Pink Sypopi]

Anonym skrev:

Vad ska vi göra tänker du ? Hur går man vidare ?

Har inte direkt några bra svar. Hur kommer man ur det här. Tänkte det samma. Jag behöver träna på att tycka om mej själv.

 

Jag hanterar alla mina bipolära galenskaper, genom struktur och rutin. Självfallet är det inte en lösning som fungerar för alltid, det är något man måste underhålla.

Men problemet är inte att ta sig ur något, det är att motivera sig själv att göra det som krävs.

1 – fundamentalt viktigt att sova, äta och dricka(inte alkohol). Att ha rutin på detta.

1.5 – gör dig fin för dig själv. Lägg tid på ditt välmående och utseende – inte för någon annan!!! Om du inte gillar det du ser, lär dig gilla det! Självförtroende är viktigt. Man behöver inte vara bäst i sina egna ögon, men man bör veta sitt värde. Och om man tror att man saknar värde så är man helt ute och cyklar, alla är värdafulla.

2 – man måste ha någon form av sysselsättning, skola/jobb eller hobbys. Detta är något alla kan göra, men kan vara svårt att hitta rätt grej. Att gå två gånger per dag kan vara ett minimum, försöka laga ett mål mat typ, sen en timme städning. Bygg på fler sysslor över tid, så mycket som energin klarar.

3 – man borde planera något hela tiden så att man har Tankegångarna framåt. Att ha ett kortsiktigt mål man kan hantera direkt när man vaknar kan göra allt lite lättare också.

Man kan alltid lova andra att man ska bli bättre, att man inte ska ta sitt liv etc. (det har fungerat väldigt bra för mig, eftersom jag inte ser något värde i mig själv, men andra verkar göra det)

kan ju säga direkt att jag hade trotsat allt i denna lista och klurat ut något själv. Jag menar hur skulle så här allmänna tips kunna fungerar!! 😀

[Pink Sypopi]

Bra tips.

Personligen är sommaren den absolut värsta tiden för mig, då är alla problem 100 ggr värre pga värme för mig.

Men det gör att jag längtar till hösten för då brukar jag må som bäst.

Så jag har ett ljus i tunneln, det är viktigt att försöka se igenom allt mörker, för det finns en utgång 🙂

Heh, glömde nog det som faktiskt hjälpt mig mest.

Plantera saker! Plantera något som växer mycket och ger någon belöning. Då händer något fysiskt hela tiden, och det innehåller massor av simpla moment.

Jag hade en sötpotatis odling i min etta:D (Okinawa sweet potatos)(Så om jag kan så kan nog alla!)

[Pink Sypopi]

Vad skoj. Ja egen odling är bra. Bra jobbat. Odla i en pallkrage i år. Blev glatt överraskad. Blev riktigt bra.

Anonym skrev:

Hej! Jag undrar om det finns någon där ute som vill ha en online-kompis att prata med? Själv har jag känt mig ensam ett tag nu, jag flyttade till en ny stad för att läsa, det blev inte som jag tänkt mig och jag vet inte riktigt hur jag ska ta mig vidare. Jag skulle vilja prata med någon som känner liknande eller bara allmänt också känner sig ensam, det kan vara om situationen man befinner sig i eller också bara tankar och idéer allmänt om livet. Det skulle vara härligt om det blev mer än ett inlägg 🙂

Hej! Jag registrerade mig nyss och hittade till den här tråden. Du kan gärna skriva till mig, jag pratar gärna med dig!

Har läst igenom tråden och känner verkligen igen mig i det du skriver… Det är verkligen en jobbig känsla att varken vara ledsen eller glad, men typ mittemellan. Och en kan inte riktigt göra något åt det förutom att bara försöka glädja sig själv med nya saker, men inget man gör känns typ “fulfilling”.Drogs till detta forum just för att det ändå känns helt ok här att ta upp sånt som kan kännas jobbigt, utan att bli utdömd som konstig för det. ‘In real life’ vågar jag verkligen inte ta upp med någon hur jag mår.

Tog studenten förra året och sedan dess har jag jobbat en del men i princip blivit totalt ensam, sitter typ bara hemma. Träffar knappt mina gamla kompisar längre och undrar typ vart jag är på väg i livet.
Vill verkligen vara glad, träffa nya människor, men mitt mående gör att jag är rädd att andra ska döma mig och tycka att jag inte är tillräckligt kul. Det är så svårt att hitta någon som man kan prata med när man verkligen mår dåligt och det krisar. Att prata med mina gamla vänner är mer som att låtsas som att allt är bra och det känns liksom så jobbigt när det inte ens är så det är. Jag skäms över att berätta för dem hur jag mår. Att prata med min familj känns inte heller som en lösning riktigt.
Går och pratar med en psykolog, men så fort jag kommer hem igen är det liksom som att jag saknar någon att umgås och bara prata med. Liksom inte bara prata “problem” eller dåligt mående, men att bara kunna umgås med någon/prata med någon som vet hur det kan vara och inte dömer en för det.

Har dessutom kommit in på universitet nu till hösten och ska flytta till en stad typ 11 mil ifrån där jag bor nu. Det känns bra att flytta härifrån och få träffa nytt folk. Längtar efter att träffa nya vänner, men vet inte hur jag ska kunna klara av att det och att plugga när jag inte alltid mår så bra. Jag vill verkligen ta tag i mitt liv och göra en förändring men jag är lite rädd för att det kommer bli för mycket på en gång och att kanske bli ensam eller inte ha vänner att umgås med.

Jag har sen länge velat plugga vidare så det har liksom varit en av mina framtidsplaner. Men just nu känns det lite som att den planen kan raseras bara för att jag inte mår bra. Och det känns verkligen inte kul. Jag vill verkligen bli självständig, flytta hemifrån, börja plugga, träffa nytt folk och allt det där. inte bara bo kvar hemma för alltid och fastna här typ.

Hej Teal Ficuty,

Va skönt att du hittade hit och så härligt för mig /oss att få en till online kompis att prata med 🙂

Det är skönt att höra att du känner likadant, det betyder mycket att veta att man inte är ensam med att försöka ta sig igenom dagarna utan att riktigt hitta gnistan eller meningen med vad man gör.

Jag känner verkligen igen mig i vad du skriver, gamla vänner och även ibland familjen har svårt att förstå vad man går igenom, istället låtsats man och känner sig fejk  eller undviker. Måste ändå säga att det är väldigt starkt av dig att gå och prata med en psykolog och att ta dig hit för att kunna skriva av sig, det finns mycket initiativkraft hos dig.

Va härligt att du har planer på att plugga vidare, förstår oron över vad som kommer hända men samtidigt tror jag att det är bland det bästa du kan göra för dig själv. När jag började plugga min bachelor var jag precis i samma sits, hade jobbat och rest lite i ett år,  de flesta av mina vänner hade flyttat så var ensam större delen av tiden och mådde inte så bra. Direkt när jag kom till plugget förändrades mycket dock, det var mycket aktiviteter på gång och man kunde enkelt hitta nya vänner. För att lägga till var det så att den personen jag klickade bäst med sedan hoppade av programmet och jag fick försöka på nytt men även det gick bra, efter några veckor hittade jag nya personer att umgås med, och sedan några till och sen några till. Universitet är så bra på det sättet, man kan träffa folk lite överallt, alla letar efter nya kompisar och de är ofta rätt likasinnade eftersom man läser samma saker. Är det sedan så att det blir mycket med plugget och allt, jag lovar dig att du inte är ensam då heller, folk ( mig själv inkluderat) får göra omtentor osv, det är mer vanligt än att man faktiskt klarar av allt rakt igenom.

Och för de dagarna det verkligen krisar finns detta forum och vi alltid kvar 🙂

 

Hej igen där ute,

Idag var det min tur att ha en riktig tuff dag igen. Kom knappt ur sängen även om jag egentligen har massa saker att göra. Jag kände mig bara så dålig, värdelös och som att det inte var någon mening med att jag gick upp, det är inte värt att lägga tid på mig, inte ens för mig själv.

Sedan några månader tillbaka brottas jag konstant med känslan av att jag inte räcker till , efter att jag flyttade har jag liksom tappat mig själv, den jag var och vad som var bra med mig, mycket grundat i att det inte gick lika bra i skolan som tidigare men också att det har varit svårt att hitta nya vänner i utlandet och att jag känner mig ensam.  Jag försöker kämpa bort tankarna varje morgon men det är fruktansvärt svårt vissa dagar för jag ser liksom ingen mening med att jag ska ta plats och utrymme när jag inte har något att bidra med. Den här känslan gör mig såklart väldigt ledsen, förut var jag en person som alltid var glad och stark, som kunde ta sig igenom saker och fanns där för sina vänner, nu är jag en person som knappt tar mig upp ur sängen. Vad kan jag göra, hur blir man av med dessa tankar ?