Någon som vill ha en online-kompis att prata med?

Hej!

Jag undrar om det finns någon där ute som vill ha en online-kompis att prata med?

Själv har jag känt mig ensam ett tag nu, jag flyttade till en ny stad för att läsa, det blev inte som jag tänkt mig och jag vet inte riktigt hur jag ska ta mig vidare. Jag skulle vilja prata med någon som känner liknande eller bara allmänt också känner sig ensam, det kan vara om situationen man befinner sig i eller också bara tankar och idéer allmänt om livet. Det skulle vara härligt om det blev mer än ett inlägg 🙂

 

 

 

God f.m. här på Mind Forumet.

* “Online-kompis”, nytt ord och blev intresserad att skicka ett inlägg i tråden.

* JA, känner mig väldigt ENSAM i mitt liv även fast jag har släktingar/vänner.

* Känner mig sååå ledsen inombords.

* Vet inte vad jag ska mer skriva även fast jag älskar att skriva meningar.

Hej

Va härligt att få  svar 🙂

hur tacklar du dina dagar just nu ?

här försöker jag umgås med mina vänner som jag inte har träffat på länge för att jag flyttade , det känns väldigt märkligt och jag känner mig distanserad från dem. Vet inte exakt hur jag ska göra för att komma tillbaka.

 

God e.m. här på Mind Forumet.

* Din fråga gör mig gråtfärdig, det bara vattnas i tårkanalerna mina…

* Jag har ännu värre problem men vågar inte säga något…

* Min hälsa går upp och ner…

* Vet inte i skrivandets stund hur jag ska besvara dig alls, förlåt mig sååå mycket.

Hej!

Du behöver inte be om ursäkt för något alls, va skönt att kunna gråta !!

Jag finns här och lyssnar om du vill berätta om dina problem, jag är där själv och mår riktigt dåligt så du är inte ensam!

God e.m. på Mind Forumet.

* NEJ, det är inte alls skönt att tårarna ankommer på långa vägar…(Jag har gråtit sönder mig sååå oerhört mycket i flera månaders tid nu av flera orsaker…)

* Våldtäktsoffer i barndomen…

* Har väldigt starka självmordstankar…

* Hatar mig själv…

* Hatar min kropp…

* Längtar till kyrkogården gör jag hela tiden jämt och ständigt även fast jag försöker aktivera mig i ärenden etc…

* Mina begåvningar tär på mig och äter upp mig invertes varje dager…

* Egentligen är det jag som ska veta hur man “hjälper” till i svåra situation och vet mer än du kan tänka dig…

* Är utbildad inom psykologi och psykiatri i flera steg än du kan tänka dig… Och från mitt medmänskliga hjärta tycker jag oerhört mycket om att hjälpa andra än mig själv…  Jag vet på förhand att jag går inte alls att rädda och kommer hamna där.

* Förlåt mig nu, en ordentlig profession ska INTE på några omständigheter prata om sitt egna livs privata problem, men nu gjorde jag det här och känner mig sååå nere idag och kraftlös, ledsen etc…

* Förlåt att jag inte kan vara till bättre hjälp här via Mind Forumet för dig, ber sååå fruktansvärt MYCKET om ursäkt…

 

Hej!

Du behöver inte be om ursäkt, att du svarar och pratar med mig är det enda jag behöver  för att överleva min ensamhet idag, tack 🙂

Vart menar du att du kommer hamna och varför skulle det inte gå att hjälpa dig ?

Du precis som jag har ju ändå orkat diskutera saker här idag, kanske kan vi se det som en vinst för dagen ?

God sen kväll här på Mind Forumet.

* Kyrkogården, hamnar jag, R.I.P.

* Det finns inget hopp för mig.

* Ville bli Polis och entreprenör för vårdens räkning och mer därtill…

* Har givit upp totalt nu av flera orsaker / anledningar…

* En anledning är kärlek… ( Olycklig…)…

* Saknar sååå mycket min vän…

* Saknar sååå mycket min mormor…

* Är sååå fruktansvärt less på att kämpa…

* Är sååå less på LIVET som ENSAM…

* Är sååå less på LIVET med alla helveten…(Förlåt Jesus/Gud… är både kristen och ateist…)

* Ser ingen “vinst” alls här oavsett vilken dag det än må vara oavsett vardag som helgdag…

* Du får tycka jag är urtråkig och hård etc, men jag mår jättedåligt…

 

 

Hej!

Ja okej, men där kommer vi ju alla hamna någon gång så där kommer du ju inte vara ensam i alla fall 🙂

låter ju ändå som du lyckats åstadkomma mycket för vården om du arbetat inom psykiatrin, jämför med mig som läst ekonomi och nu insett att jag inte på något sätt kan bidra med någonting meningsfullt ( ville också bli polis) . Min enda möjlighet att kunna hjälpa människor är att börja en helt ny utbildning , och jag är inte ens klar än.

Ja olycklig kärlek, saknad och andra grejer som slängs på en är inte lätt, jag skulle ju inte vara här heller på den här sidan om livet flöt på. Ibland känns det verkligen som någon missade gränsen för hur mycket man klarar av, för min del denna gång har det varit / är det farligt när gränsen då allt svallar över . Men det vore ju så fruktansvärt ovärt om man ska leva sitt liv för att dö. Jag är inte helt där än, någonting för någon annan måste jag väl minst kunna göra innan mitt liv är över ?

Vad hände din mormor och vän?

 

 

 

 

 

Godmorgon här på Mind Forumet.

* NEJ, inte det där “snacket”  nu IGEN, “hamna där” NU inte vill höra att “vi alla hamnar där” som någon form av slutprodukt/destination.

* NEJ, bara för att jag har utbildning inom psykologi och psykiatri i flera steg än du kan tänka dig, sååå får DU en känsla att jag gör något bra för vårdens räkning, min dröm har varit detta sedan länge tillbaka. Och dina ordformuleringar i senaste inlägget; “lyckas åstadkomma”.

* Tänk vad lite vi vet om varandra, jag kan då upplysa / informera dig att jag är ekonomutbildad också… Och skäms något fruktansvärt att jag ens existerar. Min stränga morfar (som Chefsekonom på SAS på bakåt i tiden.) sa till mig när han lekte med mig när jag var i barnåldern. Om du hamnar i “ekonomisk situation”, så är det enbart självmord som gäller… Jag lever med detta på mina axlar och mycket mer därtill…

* Blev nyfiken, vilken utbildning, ssk, usk, psy-ssk, ambulans ssk, psy-ssk inom ambulans, eller något helt annat?

* Mycket tråkigt att höra, att du ser MiND enbart som en kanal för att komma när man sitter i en form av ensamhet eller psykiska ohälsa eller andra former av orsaker i sin nedåtgående hälsa och Du inte ser möjligheten att bidra till hjälpa andra människor som sitter i olika livsöden och behöver prata ut, “lufta lungorna” som jag brukar kalla det för… Låter också som DU skäms att ha öppnat ett konto på Mind Forumet eller hur ska jag tolka dig?

* “Slängs på en”, det gjorde oerhört ONT att höra från dig här på Mind Forumet i samband med “olycklig kärlek” jag tog upp… Det låter som det skulle vara bara skräp som går hur lätt som helst att bara slänga ner i sopptunnan… NEJ, det går absolut INTE på långa vägar BORT… Sååå mycket SMÄRTA och KÄNSLOR etc… Saknaden är gränslös… Brevet… VARFÖR..

Förlåt om jag nu frågar en fråga jag inte kanske får ställa här på Mind Forumet pga då får jag väl på mig av MiND Moderatorerna / Volontärerna men gör det ändå; Är Du kvinna?

* Min mormor gick bort i obotlig smärtsam cancersjukdom i början av 2016. Saknaden är gränslös här också…

* Min vän som jag VERKLIGEN saknar något fruktansvärt mycket och får ALDRIG träffa henne mer pga hennes dotters krav pga Åldersskillnaden mellan mig och henne… Jag fick väldiga känslor för henne och att säga det till en vännina är något jag hela tiden jämt och ständigt då var LIVRÄDD för och att bli DÖMD av både henne och hennes dotter… Har sedan litet barn känt mig DÖMD av alla… Att vara med om våldtäkter i ung ålder är långt ifrån lätt… Har ALDRIG vågat säga något till någon pga DÖDSHOTENS DIGNITET, lång fruktansvärd historia och orkar inte nu säga mer detaljer om detta jag lever med genom mitt fotografiska minne etc.

* Saknaden till kärlek i mitt liv är något jag verkligen saknar och klarar inte av på några omständigheter s.k. sexuell relation pga min barndomshistoria… Det enda jag önskat är en kvinnlig hand att få hålla i, kramar från en kvinna, en kindpuss, inget mer däremellan…

* Hoppas inte jag i detta inlägg blir censurerad av Minds Moderatorerna/ Volontärerna pga mitt innehåll här, snälla hoppas jag inte nu har brutit mot någon MiND Forum regel här…

På återseende…

Hej!

Ok, vad är kyrkogården/ döden för dig om inte en slutstation där vi alla hamnar ?

Jag är väl medveten om att bara för att man har en utbildning inom ett område där man kan hjälpa människor betyder det inte att man gör det. Det jag sa var att du har  bra förutsättningar för att kunna hjälpa till om du vill , nu även ännu bättre om du också är ekonom.  För mig handlar min olycklighet mycket om att jag känner att jag valde fel utbildning och inte kan bidra till en bättre värld på samma sätt som en psykolog eller läkare. Det tynger mig något enormt och jag mår illa av mig själv när jag tänker på att behöva gå till ett jobb där jag inte skapar mening för någon.

Att jag har öppnat ett konto här är absolut inte något jag skäms för och det har hjälpt mig mycket att läsa trådarna för att kunna känna genmenskap och mindre ensamhet. Jag tror dock att jag just nu inte är i en situation där jag kan ge andra så mycket råd eftersom jag måste jobba så mycket med att själv bara inte ge upp på allt. Jag kom till forumet för att jag inte mår bra, jag hade inte hittat det annars , men såklart ser jag det som en möjlighet att i framtiden kunna hjälpa andra som är i min situation om jag mår bättre.

Jag beklagar verkligen vad som hände med din mormor.

Inget av det som händer i livet går att slänga bort, man måste bearbeta allt och ta sig igenom det. Jag vet också hur olycklig kärlek känns, jag fick mitt hjärta krossat för sex år sedan och är fortfarande inte över det  helt, det är det värsta som finns när man hittat sitt livs stora kärlek och de inte vill vara med en.  Det jag menade med att livet slänger mycket saker på en var mer att man inte kan räkna med att det är lätt att leva. Alla jobbar med något , alltid.

Gällande din barndomhistiora och våldtäkten  , det är verkligen fruktansvärt vad som hände dig,  jag är verkligen ledsen och kan knappt börja förstå hur ont det måste göra.  Går du och pratar med någon / några om det ?

 

 

 

 

 

God f.m. här på Mind Forumet.

* Närheten till min kära underbara söta mormor, att jag också kremeras innan juni är slut och får ligga hos min kära mormor.

* Av flera orsaker / anledningar vill jag inte leva längre som sagt…

* Jag känner likadant, om det INTE finns någon form av mening i arbetslivet så vill jag absolut INTE LEVA vidare alls och har nog kommit till den punkten NU, The End är kommen…

* Jag ser två SIDOR av att vara här på MiND Forumet om man ÄR i min kropp och själ plus utbildningsbakgrund plus STOT hjärta och brinner för medmänsklighet och har medmänskligt hjärta har jag och skrivit väldigt mycket till människor här som INTE mår alls bra och behöver både prata ut om livets svårigheter och hur man kommer UT ifrån ett destruktivt beteende eller destruktivt LIV med olika innehåll och innebörd etc… Tänker väldigt mycket på sistone om en mamma som har sats sig på näthinnan på mig… Och berörde MIG väldigt mycket och tårarna kom kan jag intyga…

* Hatar ordet: “Beklagar”…

* Förlåt mig, att jag tog upp den frågan… (Gå tillbaka i mitt föregående inlägg i denna tråd, så ser du vilken jag menar för specifik fråga här…)

* NEJ, har inte fått prata ut i detalj om detta… Så kallad; “PTSD” etc…

* Har en god kontakt med min mottagning men det kommer ALDRIG bli min räddning, jag vill sluta leva vidare snart…