det är så mycket.. vet inte riktigt vart jag ska börja. Det tog slut mellan mig och min kille för en vecka sen. eller vi har iaf inte setts sen dess och inte pratat. jag lämnade för att jag var rädd. När han blir arg (oftast värst tillsammans med alkohol) blir han våldsam och elak. Det har hänt så många gånger tidigare och sista gången gav jag honom en till chans. Han började gå i terapisamtal och visade verkligen att han ville ändra sig. Men det blev sakta sakta back to normal igen och i torsdags haglade det elaka ord över mig och han slog i dörrar, väggar, bord osv. Så jag stack för att jag var rädd. flyttade till mamma. Och här är vi nu. Vi har inte pratat mer än att han har skrivit att han fattar varför jag dragit och att han respekterar det, han ber om ursäkt och skrev att han ska försöka hitta något boende asap, thats it. Jag mår skit. Ändå 7 års relation. Vi var förlovade. Vi har gått igenom så mycket tillsammans. Han är mitt allt. Känner mig så ensam utan honom. Vet inte vd jag bör göra. Jag vill ju vara med honom men vet att detta inte är en sund relation. Har ingen att prata med. Livet känns inte värt att leva utan honom, mitt allt.
Förstår att situationen är tuff. Dock så tycker jag du gör rätt som inte är tillsammans med honom. Problemet han har verkar ha hänt alldeles för många gånger för att någon ändring ska ske. Han har haft sina chanser, verkar det som. Så med den lilla info jag har så tycker jag du gjort helt rätt, även om det känns tungt. Att leva vidare i en sådan relation blir nog ännu värre. Av två onda ting så väljer du det minst onda, enligt min syn att se på det.
