Hem > Forum > Ensamhet > Någon här? känner mig så ensam

Någon här? känner mig så ensam

Visar 12 inlägg - 1 till 12 (av 14 totalt)
13
  • Finns det någon vaken som orkar prata? mår skit!

    Såg detta nu. Orkar du beskriva din situation?

    Trådstartaren

    Såg detta nu. Orkar du beskriva din situation?

    det är så mycket.. vet inte riktigt vart jag ska börja. Det tog slut mellan mig och min kille för en vecka sen. eller vi har iaf inte setts sen dess och inte pratat. jag lämnade för att jag var rädd. När han blir arg (oftast värst tillsammans med alkohol) blir han våldsam och elak. Det har hänt så många gånger tidigare och sista gången gav jag honom en till chans. Han började gå i terapisamtal och visade verkligen att han ville ändra sig. Men det blev sakta sakta back to normal igen och i torsdags haglade det elaka ord över mig och han slog i dörrar, väggar, bord osv. Så jag stack för att jag var rädd. flyttade till mamma. Och här är vi nu. Vi har inte pratat mer än att han har skrivit att han fattar varför jag dragit och att han respekterar det, han ber om ursäkt och skrev att han ska försöka hitta något boende asap, thats it. Jag mår skit. Ändå 7 års relation. Vi var förlovade. Vi har gått igenom så mycket tillsammans. Han är mitt allt. Känner mig så ensam utan honom. Vet inte vd jag bör göra. Jag vill ju vara med honom men vet att detta inte är en sund relation. Har ingen att prata med. Livet känns inte värt att leva utan honom, mitt allt.

    det är så mycket.. vet inte riktigt vart jag ska börja. Det tog slut mellan mig och min kille för en vecka sen. eller vi har iaf inte setts sen dess och inte pratat. jag lämnade för att jag var rädd. När han blir arg (oftast värst tillsammans med alkohol) blir han våldsam och elak. Det har hänt så många gånger tidigare och sista gången gav jag honom en till chans. Han började gå i terapisamtal och visade verkligen att han ville ändra sig. Men det blev sakta sakta back to normal igen och i torsdags haglade det elaka ord över mig och han slog i dörrar, väggar, bord osv. Så jag stack för att jag var rädd. flyttade till mamma. Och här är vi nu. Vi har inte pratat mer än att han har skrivit att han fattar varför jag dragit och att han respekterar det, han ber om ursäkt och skrev att han ska försöka hitta något boende asap, thats it. Jag mår skit. Ändå 7 års relation. Vi var förlovade. Vi har gått igenom så mycket tillsammans. Han är mitt allt. Känner mig så ensam utan honom. Vet inte vd jag bör göra. Jag vill ju vara med honom men vet att detta inte är en sund relation. Har ingen att prata med. Livet känns inte värt att leva utan honom, mitt allt.

    Förstår att situationen är tuff. Dock så tycker jag du gör rätt som inte är tillsammans med honom. Problemet han har verkar ha hänt alldeles för många gånger för att någon ändring ska ske. Han har haft sina chanser, verkar det som. Så med den lilla info jag har så tycker jag du gjort helt rätt, även om det känns tungt. Att leva vidare i en sådan relation blir nog ännu värre. Av två onda ting så väljer du det minst onda, enligt min syn att se på det.

    Trådstartaren

    Förstår att situationen är tuff. Dock så tycker jag du gör rätt som inte är tillsammans med honom. Problemet han har verkar ha hänt alldeles för många gånger för att någon ändring ska ske. Han har haft sina chanser, verkar det som. Så med den lilla info jag har så tycker jag du gjort helt rätt, även om det känns tungt. Att leva vidare i en sådan relation blir nog ännu värre. Av två onda ting så väljer du det minst onda, enligt min syn att se på det.

    tack <3 Ja jag vet typ det innerst inne också, men känns ändå så himla tomt. Han kan vara helt underbar också. Han är en väldigt fin person och han vet liksom att han gör fel. Men som han säger själv så kan han inte kontrollera sig. Men nu när vi inte hörts på en vecka känns det så jobbigt. Känns som att han bara accepterat läget och gått vidare. Typ skiter i mig. Kanske inte är så men känns så. Att det typ är lätt för honom. Men jag lider. Vet inte hur det någonsin ska kunna bli bra utan honom. det var liksom han och jag livet ut….

    tack <3 Ja jag vet typ det innerst inne också, men känns ändå så himla tomt. Han kan vara helt underbar också. Han är en väldigt fin person och han vet liksom att han gör fel. Men som han säger själv så kan han inte kontrollera sig. Men nu när vi inte hörts på en vecka känns det så jobbigt. Känns som att han bara accepterat läget och gått vidare. Typ skiter i mig. Kanske inte är så men känns så. Att det typ är lätt för honom. Men jag lider. Vet inte hur det någonsin ska kunna bli bra utan honom. det var liksom han och jag livet ut….

    Det är svårt att säga något som gör situationen bättre, men är det så att det är lätt för honom att släppa dig, ja då kanske det är lika bra? Förstår du hur jag tänker?

    tack <3 Ja jag vet typ det innerst inne också, men känns ändå så himla tomt. Han kan vara helt underbar också. Han är en väldigt fin person och han vet liksom att han gör fel. Men som han säger själv så kan han inte kontrollera sig. Men nu när vi inte hörts på en vecka känns det så jobbigt. Känns som att han bara accepterat läget och gått vidare. Typ skiter i mig. Kanske inte är så men känns så. Att det typ är lätt för honom. Men jag lider. Vet inte hur det någonsin ska kunna bli bra utan honom. det var liksom han och jag livet ut….

    Eftersom du valde att skriva här; har du också andra problem? Depression, panikångest eller nåt liknande?

    Trådstartaren

    Eftersom du valde att skriva här; har du också andra problem? Depression, panikångest eller nåt liknande?

    Kände bara att livet inte är värt att leva längre. Kom in på denna sida när jag googlade självmord. Jag orkar inte leva med den här smärtan. Utöver det har jag typ inga vänner eller folk i mitt liv som finns här när jag behöver vilket gör att jag blir så himla ensam liksom.

    Kände bara att livet inte är värt att leva längre. Kom in på denna sida när jag googlade självmord. Jag orkar inte leva med den här smärtan. Utöver det har jag typ inga vänner eller folk i mitt liv som finns här när jag behöver vilket gör att jag blir så himla ensam liksom.

    Ja, det gör ju saken värre, för det mesta. Att ha ett bra socialt när brukar göra att man tar sig igenom kriser lite lättare.

    Trådstartaren

    Ja, det gör ju saken värre, för det mesta. Att ha ett bra socialt när brukar göra att man tar sig igenom kriser lite lättare.

     

    ja exakt och det har jag inte längre.

    Avatar

    Jag har det oxå dåligt socialt och har en kille som inte bryr sig, som ofta är för upptagen för att träffas. Vi har oxå varit tsm i 7 år. Han dricker inte men han har känslomässiga problem, depression och GAD.  Agerar ofta kyligt och avståndstagande om något inte passar honom. Kritiserar allt o alla. Träffas trots att vi pratat om att gå isär. Jag vill träffas för att jag annars går sönder av ensamhet. Han träffar mig  av gammal vana. Jag tror att man måste vara i samma sits för att  att förstå hur svårt det är att klippa alla band med en partner, dvs om det innebär att du blir totalt ensam. Det ÄR skillnad för den som har barn, föräldrar, syskon och vänner. Min partner (eller ex-partner ) har allt det. Jag har det inte. Så det går åt hårdast på mig, som får stå där ensam.  Och du verkar ha det så oxå.  Det är så svårt!

    Finns det någon vaken som orkar prata? mår skit!

    pratar gärna. Har också en avslutad relation sen några veckor tillbaka. Men att ta ditt liv är inte svaret det kan jag lova dig

Visar 12 inlägg - 1 till 12 (av 14 totalt)
13

Du måste vara inloggad för att svara på denna tråd.

Vi har gjort en säkerhetsuppdatering på Mind forum som innebär att logga in-förfarandet har ändrats. Du kommer i samband med att du loggar in få ditt lösenord skickat via e-mail.