Hem > Forum > Ensamhet > Missförstådd och ensam

Missförstådd och ensam

Visar 5 inlägg - 1 till 5 (av 5 totalt)
4
  • Jag vet inte om det är ren inbillning eller något fast jag känner mig alltid ensam. Jag snackar väl med folk och de anser att vi är vänner. Fast, jag känner mig helt borta från alla relationer jag har med folk. Sedan finns det alltid klagomål över att jag är rätt (för) privat av mig. Att klaga på att någon är privat är som att begära att maten lagas mycket fortare. Det avslutas med besvikelse för båda sidorna. Jag öppnar upp av mig själv.

     

    Men aja! Är det fel att jag känner mig ensam, trots att jag har vänner? En annan del av mina vänner svarar inte ens mina meddelanden. Den andra delen gör det fast, jag känner mig ändå ensam. Och missförstådd. Jag känner mig missförstådd som in i helvete. Jag är full av frustration på grund av hur missförstådd jag är. Det är för att jag aldrig uttrycker mig känslomässigt, så alla tror att jag inte bryr mig eller något. Jag lider av ALLDELES FÖR MYCKET KÄNSLOR OCH MÅNGA TANKAR OCH JAG ÖNSKAR ATT JAG KUNDE FÅ STOPP PÅ DET. Fast, det fattar ju ingen ifall jag inte nämner det.

    hejsan, känner igen mig!

    jag känner att ingen fattar sig på mig heller, har ingen som jag pratar med eller umgås med direkt. familj vill jag försöka att inte belasta.

    troligen bara inbillning, oftast dyker det ju upp nån när det verkligen krisar.

    hör av dig om du vill snacka

    mvh

    Trådstartaren

    hejsan, känner igen mig! jag känner att ingen fattar sig på mig heller, har ingen som jag pratar med eller umgås med direkt. familj vill jag försöka att inte belasta. troligen bara inbillning, oftast dyker det ju upp nån när det verkligen krisar. hör av dig om du vill snacka mvh

     

    Ja det är exakt så! Jag vet att mina systrar bryr sig om mitt välmående och allt det där, fast jag vill inte vara ”jobbig” och sånt. Mina vänner brukar visa lite ”oro” över att jag spyr rätt ofta och att jag kan vara helt frånvarande från konversationer och sådant. Fast ändå finns det en del av mig som tycker att de inte gillar mig och att de försöker stå ut med mig bara.

    Hej!

    jag känner igen mig så oerhört mycket i det som du skriver! Jag vill inte belasta någon med mina problem, men samtidigt vill jag att någon ska bry sig och bara fråga hur man mår. Är det för mycket begärt?

    Finns här om du behöver prata!

    Mvh

    Trådstartaren

    Hej! jag känner igen mig så oerhört mycket i det som du skriver! Jag vill inte belasta någon med mina problem, men samtidigt vill jag att någon ska bry sig och bara fråga hur man mår. Är det för mycket begärt? Finns här om du behöver prata! Mvh

    Liksom man vill prata om det, fast samtidigt inte. Jag brukar alltid anse att mina problem inte spelar så stor roll och skaka bort dem, fast sedan slutar det med att det är jag som är belastad med mina och andras problem. Och även om folk frågar (fastän jag vill att folk ska fråga) så är det alltid ”det spelar ingen roll, hur mår du då!”.

    Tack! Jag finns också ifall du vill prata 🙂

Visar 5 inlägg - 1 till 5 (av 5 totalt)
4

Du måste vara inloggad för att svara på denna tråd.