Inatt gick jag till tåget, för stt få slut på allt. Jag vill hoppa framför den men jag vågade inte. Jag vet inte om jag var rädd för att lyckas eller misslyckas. Jag blir sviken av alla jag älskar alla jag kämpar för. Jag blir utnyttjad och bedragen och jac hatar mig skälvw för att jag tillåtmänniskor göra detta. Jag misslyckades, jag skulle dött och fått slut på allt men jag klarade inte av det. Jag bara satt där eller gick runt och misslyckades tåg efter tåg
Det där sitter läskigt när hjärtat för mig, vet hur det är att ha de tankarna. När man bestämmer sig för att “nu gör jag det”, när man sedan inte har gjort det. Den känslan är obeskrivligt dålig. Men det är BRA, det är bra att du inte gjorde det och att du nu iställer hittat hit!
Jag kan inte ens minnas första gången jag mådde så dåligt som du beskriver, tror jag var runt 13, kanske 14 år. Jag har levt med dåligt självförtroende, självmordstankar och nedstämdhet sedan dess. Det är över 10 år. Jag har de senaste åren träffat en underbar kontaktperson som jag kan prata med. Vi kan prata om allt när vi ses, väder, vad som händer i livet och varför jag har blod på jeansen. Allt pratar vi om. Och den här människan accepterar mig som jag är. Jag hoppas och önskar att du hittar någon att dela detta med, utöver här!
Hoppas det inte blev för mycket text, all lycka önskar jag dig!