meningslöst att söka hjälp

Hej

Jag skulle gärna lyssna, om du vill berätta.

Nej jag vill prata med någon IRL, jag mår för dåligt för att det skulle räcka med att skriva saker på ett forum tyvärr.

Tycker att du ska vända dig till psykakuten. Där kan du få hjälp från människor IRL istället för att skriva här när det ändå inte hjälper. Helt meningslöst kan det ju inte vara, då hade du ju struntat i att starta en tråd. Fråga dig själv om du är mottaglig eller om du är för låst i dina tankar och din uppgivenhet?

Du signalerar att du mår så dåligt att du inte ens kan skriva om det du känner för att det inte räcker. Ingen förtjänar att må dåligt och ditt liv kommer att vända för att bli annorlunda.Du behöver kanske ta kontakt med psykiatrin eller din närmaste vårdcentral för att få hjälp att komma vidare i ditt liv.  Hur skulle det vara att göra det?

Om du behöver prata med någon innan du kontaktar vården eller psykiatrin;

Har du självmordstankar kan du kontakta vår självmordslinje på telefon 90101 där våra volontärer svarar mellan kl 6.00 – 24.00 varje dag.

Jourhavande präst på telefon 112 kan du nå mellan 21.00 – 06.00

Jourhavande medmänniska på telefon 08-7021680  som också nås mellan 21.00 – 06.00

Vänliga hälsningar

MIND moderator

Jag vill tipsa dig om att ta kontakt med Svenska kyrkan. Där kan du få prata med en präst eller diakon IRL. Jag pratar själv med en diakon regelbundet och det har gett mig SÅ mycket och hjälpt mig att komma framåt i livet.

Oavsett om du väljer att prata med en präst eller en diakon så är samtalen helt kravlösa och kostnadsfria. De utgår helt och hållet från dina önskemål och behov. Du behöver inte heller vara troende eller ens medlem i Svenska kyrkan. Personalen har tystnadsplikt.

Om du är med i något annat trossamfund, så gissar jag att motsvarande stöd finns att få där.

Jag har försökt prata med en präst här, men hon sa mest att jag skulle engagera mig i kyrkan, jag behövde bara prata men det kändes inte som att hon ville det. Psykiatrin har jag kontakt med, där är jag satt på kö för utredning kan ta flera månader, utöver det tjatar de bara om medicin.

Finns ingen annan jag kan prata med heller. Livet känns så fientligt..och omöjligt

Jag svarar själv eftersom ingen annan gör det.

Att vara deprimerad är att vara halvvägs in i döden. Det finns ingen som bryr sig, eller lyssnar, eller förstår nånting. Det är en svart vandring. Jag vill bara skrika rakt ut för allt är så hemskt.

Men det är försent, det finns ingenting att säga längre, saker har gått för långt…

Och jag spelar ingen roll. Ingen spelar nån roll. Inget spelar nån roll!

En svarar nu iaf…hur mår du nu? Har du någon att träffa på midsommarhelgen? Jag har pratat med jourhavande präst och tyckte det var bra.

Vad tråkigt att prästen mest försökte få dig att engagera dig i kyrkan. Det är förstås inget fel med att berätta om kyrkans aktiviteter och välkomna folk att vara med, men det är inte det som är prästens/diakonens uppdrag i själavårdssamtalen som det heter. Utan uppdraget är att vara ett stöd, någon att prata med. Om det var så att prästen utnyttjade samtalet till att försöka ”värva” dig till kyrkans aktiviteter, så var det fel tycker jag.

Skulle du kunna tänka dig att prata med någon annan i kyrkan, t.ex. en diakon? Eller en annan präst? Jag tror att det är med präster och diakoner som med samtalskontakter inom vården, d.v.s. att det inte fungerar med alla utan att det gäller att hitta rätt person.

Vad bra att du står i kö för utredning! Ledsamt dock att psykiatrin, utöver utredning, inte kan erbjuda dig någon annan hjälp än medicin. Kan du inte ens få s.k. stödsamtal?

Jag förstår att du mår fruktansvärt dåligt och jag tycker att det är riktigt starkt av dig att försöka få hjälp!