Livet – inget för mig.
-
Avregistrerad användare
Jag dör av att känna som jag gör! Orkar inte mer och går alltmer i tankar om att avsluta mitt liv. Det var inte såhär jag ville att mitt liv skulle kännas och bli.
Jag har under det senaste året varit med om mycket som fått mig att inse att jag faktiskt inte har någon som verkligen bryr sig runt om mig. Jag fick kontakter i mitt gamla förhållande, men i samband när det tog slut försvann dessa.
Det senaste halvåret har varit tufft, med den djupaste svackan någonsin. Mina få vänner jag kände att jag hade har lyst med sin frånvaro när det kommer till att hålla kontakten. Ingen har hört av sig på månader. Inte jag själv heller, för jag skäms över mig själv, och isolerar mig.
Jag vet inte vad jag gör för fel. Kanske kan jag inte älskas, kanske är vissa dömda att vara ensamma. Jag orkar inte mer i varje fall. Allt jag önskar har varit en djup vänskap, någon som finns där i vårt och torrt – där jag inte är andrahands-valet. Skitliv.
Avregistrerad användareJag dör av att känna som jag gör! Orkar inte mer och går alltmer i tankar om att avsluta mitt liv. Det var inte såhär jag ville att mitt liv skulle kännas och bli. Jag har under det senaste året varit med om mycket som fått mig att inse att jag faktiskt inte har någon som verkligen bryr sig runt om mig. Jag fick kontakter i mitt gamla förhållande, men i samband när det tog slut försvann dessa. Det senaste halvåret har varit tufft, med den djupaste svackan någonsin. Mina få vänner jag kände att jag hade har lyst med sin frånvaro när det kommer till att hålla kontakten. Ingen har hört av sig på månader. Inte jag själv heller, för jag skäms över mig själv, och isolerar mig. Jag vet inte vad jag gör för fel. Kanske kan jag inte älskas, kanske är vissa dömda att vara ensamma. Jag orkar inte mer i varje fall. Allt jag önskar har varit en djup vänskap, någon som finns där i vårt och torrt – där jag inte är andrahands-valet. Skitliv.
Hej!
Här är en till, som kämpar med att hålla huvudet ovanför ytan, i ensamheten, och isoleringen.
Önskar också en vän, att kunna vara avslappnad och kunna släppa på garden inför.
Precis, “skitliv”.
Jag mår också skit.
Funderar varje dag på självmord. Tänker på att hugga mig med en kniv ofta.
Jag hatar mig själv, jag hatar livet. Jag mår illa av minnen, jag mår illa av att vistas bland människor och vantrivas. Jag hatar allt, ALLT. Mig själv, människor runt mig. dåtiden, framtiden.
Allt är åt helvete. 🙁
Avregistrerad användareJag mår också skit. Funderar varje dag på självmord. Tänker på att hugga mig med en kniv ofta. Jag hatar mig själv, jag hatar livet. Jag mår illa av minnen, jag mår illa av att vistas bland människor och vantrivas. Jag hatar allt, ALLT. Mig själv, människor runt mig. dåtiden, framtiden. Allt är åt helvete. 🙁
Ja, fy, den där slags bitterheten. Känner också något liknande för minnen och människor.
Förstår att du har det hemskt. Och jag skulle vilja skicka dig en välmenande varm kram.
Avregistrerad användareSamma här.. Kan inte jobba. Kan inte behålla partners. Har inte råd med ett hem där jag trivs. Kan inte få vänner. Blir inte älskad av någon Har otur med allt. Då är det väl inte konstigt att man undrar varför man ska ha viljan att leva??? Och jag har försökt i så måååånga år utan att lyckas! Vad skiljer mig från andra människor. Det är så svårt att förstå hur det kunde bli så här!?
Avregistrerad användareStackars dig 🙁 ville bara skriva att du är inte ensam❤️ Jag har inga vänner heller och svårt att få nya vänner rinner alltid ut ur sanden. Är jättehemskt med isolering att känna sig ensam:( har du några djur? Det kan inte ersätta en människa , men sällskap .Har med bara min pojkväns familj om det skulle försvinna har inte jag något heller.Kram
Stackars dig 🙁 ville bara skriva att du är inte ensam❤️ Jag har inga vänner heller och svårt att få nya vänner rinner alltid ut ur sanden. Är jättehemskt med isolering att känna sig ensam:( har du några djur? Det kan inte ersätta en människa , men sällskap .Har med bara min pojkväns familj om det skulle försvinna har inte jag något heller.Kram
Jag vet att detta var riktat till TS. Men jag skulle vilja säga att… Trivs du med din pojkvän? Alltså jag tänker att i en lycklig relation så bör det väl kännas som att ens partner är som ens ‘bästa vän’ lite också, eller tänker jag fel?
Jag har vänner men de har inte tid med mig så ofta. Och de flesta har pojkvänner/sambos också vilket innebär att de lever ett helt annat typ av liv än mig. Vi klickar inte på samma sätt som vi gjorde när vi var yngre och hade mer gemensamt. Jag är verkligen ensam, och upplever inte djup vänskap så som jag gjorde för några år sedan.
Mycket beror nog på min psykiska ohälsa. Det är svårt att få vänner som står ut med en när man mår dåligt. 🙁
Tack också till Azur Raboqe för din kram !
Avregistrerad användare TrådstartarenHej! Här är en till, som kämpar med att hålla huvudet ovanför ytan, i ensamheten, och isoleringen. Önskar också en vän, att kunna vara avslappnad och kunna släppa på garden inför. Precis, ”skitliv”.
Tack för svaret, men ledsen över att du går med samma känslor <3 Hade varit något ifall vi alla som känner såhär kunde samlas ihop och finnas för varandra. Man vet ju om att man inte är ensam, men det hjälper inte särskilt mycket i realiteten.
Vissa dagar är jobbigare än andra och just när jag skrev inlägget var det väl en sådan dag. Andra dagar tar känslan inte över lika intensivt. Får försöka skapa nya kontakter genom föreningar kanske. Någon måste jag ju kunna klicka med på ett djupare plan, även om jag inser att jag kanske måste vara den som driver det hela framåt.
Hoppas du känner dig lite bättre idag, än vad du gjorde i skrivande stunden 🙂
Avregistrerad användare TrådstartarenJag mår också skit. Funderar varje dag på självmord. Tänker på att hugga mig med en kniv ofta. Jag hatar mig själv, jag hatar livet. Jag mår illa av minnen, jag mår illa av att vistas bland människor och vantrivas. Jag hatar allt, ALLT. Mig själv, människor runt mig. dåtiden, framtiden. Allt är åt helvete. 🙁
Jag kan också känna sådär, vissa dagar mer än andra. Reagerar starkt på känslor och så tar den över. I den stunden är det bara den känslan som finns och utvägarna är få. Men jag vet att jag inte kommer känna så föralltid.
Jag vet inte om det är så för dig också? Att vissa dagar är bättre, att känslan försvinner och byts ut mot någon annan som gör att du kan se saker ur ett annat perspektiv <3 Antar att det finns mycket att jobba med för oss båda och att det kommer vara kämpigt stundvis. Hoppas du mår lite bättre idag 🙂
Avregistrerad användare TrådstartarenSamma här.. Kan inte jobba. Kan inte behålla partners. Har inte råd med ett hem där jag trivs. Kan inte få vänner. Blir inte älskad av någon Har otur med allt. Då är det väl inte konstigt att man undrar varför man ska ha viljan att leva??? Och jag har försökt i så måååånga år utan att lyckas! Vad skiljer mig från andra människor. Det är så svårt att förstå hur det kunde bli så här!?
Jag vill inte tro på att du inte skulle kunna älskas eller lyckas. Men förstår samtidigt känslan och känner så gentemot mig själv ibland också. Man präglas ju av sitt mående och förflutna. Om det är otur jag vet inte, ibland kanske samtidigt som jag vet att jag gör det svårare för mig själv också.
Vissa saker, ex jobb, handlar ju mycket om att klicka med andra. Där förekommer det nog ofta att man döms ut pga saker som inte har med ens kompetens att göra, även om det enligt lag inte får förekomma. Jäkligt tråkigt. Kanske kan man kalla det otur? Samhällsproblem.
Samtidigt kan jag ju bara ändra på mig själv. Jag vet att jag sätter käppar i mina hjul ganska ofta iallafall och kan vara destruktiv. Vet inte hur det är med dig?
Men för att säga något peppande. Jag har fått i uppgift på att fokusera på små saker jag gör som visar på att jag försöker ta mig framåt och må bättre. Bara att vi skriver här är ju en sak. Cybervänskap och ventilera sig istället för att göra något dumt. Jag hör dig, och du hörde mig. Tack för det <3 Jag hoppas du mår något bättre framöver 🙂
Avregistrerad användare TrådstartarenStackars dig 🙁 ville bara skriva att du är inte ensam❤️ Jag har inga vänner heller och svårt att få nya vänner rinner alltid ut ur sanden. Är jättehemskt med isolering att känna sig ensam:( har du några djur? Det kan inte ersätta en människa , men sällskap .Har med bara min pojkväns familj om det skulle försvinna har inte jag något heller.Kram
Tack för att du hörde mig och svarade 🙂 Jag har inga djur, men kan tänka mig att det hjälper något. Skönt att du har din hund och pojkvän 🙂
Ja, ensamhet är inte kul. Men jag vet att jag kan känna mig ensam även om jag har tätare kontakt med vänner. Hur man nu definierar vänskap. Känner mig aldrig förstådd eller som att någon på riktigt vill ta sig tiden och förstå. Jag vet att jag själv bidrar till det här genom att dra mig undan.
Men känslan är inte ny och får väl försöka göra någon förändring. Att skriva här är något som hjälper lite i stunden 🙂
Avregistrerad användareJag vill inte tro på att du inte skulle kunna älskas eller lyckas. Men förstår samtidigt känslan och känner så gentemot mig själv ibland också. Man präglas ju av sitt mående och förflutna. Om det är otur jag vet inte, ibland kanske samtidigt som jag vet att jag gör det svårare för mig själv också. Vissa saker, ex jobb, handlar ju mycket om att klicka med andra. Där förekommer det nog ofta att man döms ut pga saker som inte har med ens kompetens att göra, även om det enligt lag inte får förekomma. Jäkligt tråkigt. Kanske kan man kalla det otur? Samhällsproblem. Samtidigt kan jag ju bara ändra på mig själv. Jag vet att jag sätter käppar i mina hjul ganska ofta iallafall och kan vara destruktiv. Vet inte hur det är med dig? Men för att säga något peppande. Jag har fått i uppgift på att fokusera på små saker jag gör som visar på att jag försöker ta mig framåt och må bättre. Bara att vi skriver här är ju en sak. Cybervänskap och ventilera sig istället för att göra något dumt. Jag hör dig, och du hörde mig. Tack för det <3 Jag hoppas du mår något bättre framöver 🙂
Tack snälla du! Ja det är bra att man kan ventilera här! Jo jag kan vara destruktiv ibland, men om jag får något från någon, som omtanke, värmer det mycket. Jag har inte så svårt att ta emot faktiskt, om det är ärligt menat. Att någon ser mig och uppskattar mig, kan det ge mig mig en stor skjuts framåt. Men det är sällan det händer. Det jag gör för mig själv är att försöka röra på mig varje dag. Jag tycker också om att ha det rent omkring mig, det är viktigt för mitt välmående.Det är sånt jag kan ha kontroll över. Men sen är det massor som stör mig varje dag som jag inte kan göra något åt. Och dom sakerna blir ännu svårare att stå ut med när jag är ensam så mycket. Man är alltid starkare om man är två som kan hjälpas åt och någon finns där vid vardagliga sysslor som att äta tillsammans och ta promenader. Det är konstigt att det är så svårt att få till en varaktig relation som man kan lita på finns kvar. Alla människor har alltid försvunnit ur mitt liv.
Du måste vara inloggad för att svara på denna tråd.