Känns som att mina vänner lämnar mig utan anledning

[Red Licidi]

Jag går i 9:an just nu, och jag har tre nära vänner, som jag kan prata med om mycket. En av dem har jag känt längre än bara i högstadiet, och hon håller inte på att glida ifrån mig. Men de andra två har känt varandra längre än de har känt mig, och det har inte varit ett problem någon gång ända sen jag träffade dem för två år sedan, men nu börjar det bli ett. Lite kontext: Hon som jag har känt längst går i en annan klass, så vi har olika scheman, medans de andra två går i min klass. Alla vi fyra  är som en stor grupp, men att jag och de två nyare kompisarna är som en liten grupp, och att jag och min gamla kompis hänger, medans de andra två hänger. Let the venting begin: De har börjat gå ifrån mig efter lektioner när vi lämnar saker i skåpen för att jag är “för långsam”(de har dom inte tyckt förrut, och jag har inte ändrat min hastighet med vilken jag lägger in mina saker i skåpet). Idag gick de också bort till andra sidan av skolan för att kolla en sak utan att säga till mig vart de gick först. Jag är helt fine med att de går någonstans och att de säger till vart de är påväg, så att jag kan hitta dem senare och inte behöver stå i korridoren som en vilsen höna. Men det gör så ont när de bara lämnar mig i sticket så där. De har aldrig betett sig såhär innan, och jag vet inte om de vet om att de som de gör inte är så bra. Jag vet att jag borde prata med dem, men det är ganska svårt att bara göra, och jag är rädd att de ska tycka att jag överreagerar. När jag hittade dem igen sa jag dock att jag tyckte de var jättedumma(inte på ett “skällande” sätt, men fortfarande ganska seriöst, fast inga sura miner liksom). Då sa den ena av dem “med nöje” och det verkade som att hon tyckte jag överreagerade när jag sa att de var jättedumma(kanske gjorde jag det¯_(ツ)_/¯)Min kompis som jag känt länge tycker också att de är lite dumma när de inte väntar på mig, men det känns liksom som en ganska liten sak, även fast det kanske inte är det. Det känns som att jag gör något fel, fast jag vet inte riktigt vilket. Jag vill inte behöva slänga in mina saker och skynda mig jättemycket bara för att hinna med dom, jag vill vara true to myself och inte ändra mig bara för dom(det är inte så hälsosamt). Sen om dom inte vill vara med mig finns det väl inte riktigt något att göra, det är svårt att klistra ihop en vänskap. Oftast är det dock som vanligt mellan oss, och dom gör liksom små “kärleksgester” ibland, som att luta sig mot min axel osv. Men deras beteende har fortfarande förändrats, och då blir jag orolig. Jag kanske övertänker det alldeles för mycket. Vad tycker/tror du? Tack för att du läste min rant:)

[Blue Sycita]

Att gå i nian och har vänner är jätte tufft! Man är i en ålder där så mycket händer och förändras, och man kan bli utstött bara för att man missat en fest en gång eller så. (så dumt att säga men det blir bättre när man är vuxen)

Jag skulle nog vara lite tråkigt att säga “du har 6 månader kvar sedan kommer gymnasiet, skit i de två nya kompisarna”. Du överreagerar inte alls, och din gamla vän håller ju med som att de är dumt att de inte väntar. Kan säga rakt ut att vänner väntar på än, de drar inte om de inte har brådis men då säger man det.

Du behöver ju inte säga till dem “vill inte vara vänner mer” men du kan ju börja hänga med andra om det går? Eller hänga med dem för att fördriva tiden, de gångerna de drar iväg kan du gå och göra något annat och om du vill vara lite tillbaka stöttande säga “oj förlåt för att jag försvan förut behövde göra “bla” ” så vänder du på pannkakan.

De beter sig, utifrån de du skrev, inte som vänner. Jag är ledsen, hoppas saker reder sig. Men du överreagerar inte alls, dina känslor och vad du upplever är validerat! Låt ingen säga något annat!

[Red Licidi]

Tack för att du svarade! Jag hoppas att denna “fas” går över, och att dom beter sig som förrut igen(antagligen blir det inte så). Om inte får jag väl göra något utefter dina råd, så får jag se hur det utvecklar sig:<