Hur kan det bli såhär? Nu fick jag plötsligt inkallelse från psykläkare en helt ny person -och orkar inte börja från noll . men det är ganska vanligt men de har inte hört av sig sen 2 år s- blev lite paff att ett brev kom in.. vill gärna höra hur det går med mötet med en diakon. själv har jag fått sluta terapi dels för den person blev sjuk sen har jag inte orkat boka en annan.
Jag förstår att du blev förvånad när du fick en kallelse till läkarbesök efter två år. Två år är en lång tid. Jag hoppas att mötet blir bra, men jag förstår verkligen att det känns jobbigt att börja om med en helt ny person. Jag tycker också att sådant är jobbigt.
Jag lovar att berätta om mötet med diakonen när jag har varit där. Jag hoppas såklart att det ska kännas bra, men försöker ändå att inte ha för många förväntningar (varken positiva eller negativa) utan jag tänker gå dit med ett öppet sinne och se vad som händer. Diakonen verkar inte heller ha några förväntningar åt något håll, för hon föreslog ett förutsättningslöst möte där jag får känna efter hur det känns att prata med henne. Det känns skönt.
Väldigt tråkigt att du var tvungen att sluta hos din terapeut. Jag kan verkligen förstå att du inte har orkat träffa någon annan. Det är skitjobbigt att ofrivilligt behöva byta kontakt.
