Hej.
Jag är en man runt 50, har absolut ingen att prata med. Jag lyckades ta mig ut igår och gick en runda på ca 8 km. men innan dess hade jag inte lämnat lägenheten på en vecka. Det känns totalt meningslöst allt sammans.
Jag har av olika orsaker inget jobb, har varit skuldsatt mer eller mindre i hela mitt liv. Det känns om att ingen tycker om mig, förmodligen med all rätt efter som jag väl är knepig. Känns som att allt är över, jag orkar inte ha det så som jag har det och efter som jag har varit arbetslös så länge, lär jag ju inte få något jobb, dessutom tvivlar jag på att jag skulle fixa det socialt. Hamna på psyket och knapra tabletter känns häller inte särskilt lockande. Den enda lösningen jag ser framför mig, är att avsluta mitt liv. Har tänkt igenom det länge, men hellre att bli ett vårdpaket på någon psykiatrisk vårdavdelning, föredrar jag nog döden. det är liksom över.
