Hem > Forum > Ensamhet > Känner mig som den ensammaste i världen.

Känner mig som den ensammaste i världen.

Visar 5 inlägg - 1 till 5 (av 5 totalt)
4
  • Känns som ingen förstår mig eller bryr sig om mig på riktigt, känner mig så himla ensam.. Jag börjar mer och mer ge upp, känns som enda utvägen är att försvinna från livet. Har stått ut så länge med dessa känslor och tankar så det börjar rinna över. Vet inte vad jag ska göra längre..

    Känns som ingen förstår mig eller bryr sig om mig på riktigt, känner mig så himla ensam.. Jag börjar mer och mer ge upp, känns som enda utvägen är att försvinna från livet. Har stått ut så länge med dessa känslor och tankar så det börjar rinna över. Vet inte vad jag ska göra längre..

    Hej!
    Skulle du kunna berätta hur du har det? Har du jobb eller går du i skolan? Vad är det du anser att de du har runt dig inte förstår? Kanske hjälper det en del om du skriver av dig lite hur det ser ut och så har vi lättare att sätta oss in o ge stöd.

    Trådstartaren

    Jag är sjukskriven och har varit det i ca 1,5 år.. pga av depression och ångest, testat massa olika mediciner som inte funkat riktigt på mig. Känns som dom runt mig inte förstår hur jag egentligen mår, knappt någon som frågar hur jag mår eller om jag kanske behöver hjälp med något osv. Det har hänt mycket i mitt liv senaste åren som satt spår, dödsfall, cancerbesked, psykisk ohälsa i familjen, kompisrelationer som känns oäkta och känt mig riktigt ensam och även en ekonomi i botten. Känns nu som att det börjat rinna över och att jag inte orkar mera, jag är så trött på att leva.. Går inte en enda dag utan att jag tänker på att dö, mycket av min tid funderar jag på när, hur, var osv jag skulle göra det.. Vet inte vad jag mer ska skriva för att förklara.

    Trådstartaren

    Hej! Skulle du kunna berätta hur du har det? Har du jobb eller går du i skolan? Vad är det du anser att de du har runt dig inte förstår? Kanske hjälper det en del om du skriver av dig lite hur det ser ut och så har vi lättare att sätta oss in o ge stöd.

     Jag är sjukskriven och har varit det i ca 1,5 år.. pga av depression och ångest, testat massa olika mediciner som inte funkat riktigt på mig. Känns som dom runt mig inte förstår hur jag egentligen mår, knappt någon som frågar hur jag mår eller om jag kanske behöver hjälp med något osv. Det har hänt mycket i mitt liv senaste åren som satt spår, dödsfall, cancerbesked, psykisk ohälsa i familjen, kompisrelationer som känns oäkta och känt mig riktigt ensam och även en ekonomi i botten. Känns nu som att det börjat rinna över och att jag inte orkar mera, jag är så trött på att leva.. Går inte en enda dag utan att jag tänker på att dö, mycket av min tid funderar jag på när, hur, var osv jag skulle göra det.. Vet inte vad jag mer ska skriva för att förklara.

    Jag är sjukskriven och har varit det i ca 1,5 år.. pga av depression och ångest, testat massa olika mediciner som inte funkat riktigt på mig. Känns som dom runt mig inte förstår hur jag egentligen mår, knappt någon som frågar hur jag mår eller om jag kanske behöver hjälp med något osv. Det har hänt mycket i mitt liv senaste åren som satt spår, dödsfall, cancerbesked, psykisk ohälsa i familjen, kompisrelationer som känns oäkta och känt mig riktigt ensam och även en ekonomi i botten. Känns nu som att det börjat rinna över och att jag inte orkar mera, jag är så trött på att leva.. Går inte en enda dag utan att jag tänker på att dö, mycket av min tid funderar jag på när, hur, var osv jag skulle göra det.. Vet inte vad jag mer ska skriva för att förklara.

    Då förstår jag verkligen om det känns extremt tung och hopplöst.
    Du kanske behöver berätta för folk att du behöver hjälp just nu, vet att sånt verkligen inte är enkelt. De i familjen mår antagligen dåligt av samma anledning som du, till viss del, så vore kanske en idé att prata med varandra om hur ni känner.
    Det är ofta viktigt att ha någon att prata av sig med, de man pratar med kan ofta bli osäkra för att de inte vet hur de ska hjälpa. Men då får man förklara att det inte alltid handlar om att få hjälp utan bara att få prata av sig och berätta hur man känner.
    Om du känner att läget är så hopplöst och du är inställd på att dö så har du inte heller direkt något att förlora. Gå men i någon form av förening, det ger möjlighet till nya vänner, något att göra så du inte är ensam med dina tankar lika mycket och känslan att man gör något vettigt, något meningsfullt.

Visar 5 inlägg - 1 till 5 (av 5 totalt)
4

Du måste vara inloggad för att svara på denna tråd.