Jag har inga vänner och särskilt nu dom senaste månaderna när det har hänt en hel del jobbiga grejer så känner jag verkligen av hur ensam jag är. Önskar så ofta att jag hade någon riktig bra kompis att umgås och prata med.
Jag har en pojkvän dock men han har helt ärligt inte varit det bästa stödet för han har själv gått igenom väldigt jobbiga saker samtidigt som mig men jag har ändå funnits där för honom och gjort så sjukt mycket för honom och lagt allt mitt åt sidan för att kunna hjälpa honom.
Men just nu e jag helt ensam för han är inne på ett behandlingshem och jag känner verkligen att jag har lust att skita i allt, jag orkar inte ens bry mig om saker längre och jag har saknat honom så sjukt mycket och det har gjort så jäkla ont i mig att gå igenom allting helt själv och jag har redan väldigt svårt att skaffa vänner och kan verkligen inte klara av att göra det nu när jag mår såhär dåligt. Vet inte vad jag ska göra längre.
Han har ringt lite då och då när han varit på behandlingshemmet men det är så jobbigt att inte veta när han kommer ringa och jag blir typ sårad av att han inte ringer oftare, han får ringa när han vill men det verkar han inte vilja. Jag försöker förstå att han kanske inte mår bra och inte har tid osv, men när jag har pratat med honom så har han sagt att han faktiskt mår bra och han har typ inget att göra och e väldigt uttråkad osv så han kan verkligen ringa när som helst.
Men så då blir min osäkerhet som jag har inom mig starkare och jag tänker typ att han säkert inte ens saknar mig, att han tycker jag är jobbig eller tråkig, att han inte älskar mig, att han säkert pratar med andra tjejer osv även fast han har sagt att han saknar mig och vi säger att vi älskar varandra nästan varje gång vi pratar. Men jag blir så stressad också eftersom han inte ringer ofta så tar jag med mig mobilen överallt så att jag inte missar ifall det ringer och känns som att jag bara sitter och väntar på det så jag kan inte slappna av och det blir som ett stressmoment varje gång mobilen låter för jag hoppas på att det är han. Är så trött på att bli besviken också för det är så många gånger han har sagt att han ska ringa utan att ha gjort det eller lovat mig att han ska hjälpa mig och finnas där för mig men inte varit det osv. Känner att jag litar inte på honom om sånt längre men jag älskar honom så sjukt mycket men känner bara att jag har lust att skita i allt och vill typ inte ens prata med honom längre. Vet inte ens varför jag känner så, jag orkar bara inte med att han ska förvänta sig att jag alltid ska vara tillgänglig och finnas där när han inte gör det men samtidigt så är det veckans höjdpunkt när jag får höra hans röst så känns som att det är jag som skulle förlora på det, inte han.
Önskar verkligen att jag hade vänner som jag kunde prata med och ge mig råd och som jag kunde hitta på saker med för att få något annat att tänka på och få tiden att gå. Men jag klarar verkligen inte av att träffa nytt folk just nu så vet inte vad jag ska göra. Känner mig så dum som känner såhär också och att jag bara har honom. Jag blir så isolerad och det känns inte bra alls.
